av emsan2

emsan2
lör, 2025-04-26 - 22:36

Hej! Jag har barn tillsammans med en man som dricker och gömmer alkoholen på olika ställen. Ljuger om sitt drickande.

Blir en helt annan människa kallar mig lögnare när jag nämner jag ser alla burkar. Går till försvar trycker ner mig psykiskt...
Dagen efter ångest ber om ursäkt...
Jag är orolig för min skull och vårt barns skull.
Vad ska man göra?

Livetpåpinnen
sön, 2025-04-27 - 14:51

@emsan2 Vill ge dig kraft att se med öppna ögon. Jag förstår hur du har det. Jag upptäckte detta beteende hos min anhörig när våra barn var små.
Inser din sambo att du är orolig? Förstår sambon din oro och vill lösa och ta emot hjälp i detta? Om sambon inte ser det som ett problem så kan du troligen inte göra så mycket mer än att rädda dig själv och ert barn.
Jag har varit med om samma sak i många, många år. Min uppfattning idag är att så länge du/vi godtar detta och finner oss i det så kommer det inte ske någon förändring som är beständig. Min anhörig uttrycker förståelse för problematiken, men är fast i beteende och beroende och har inte förmåga att gör något åt saken. Jag har älskat, stöttat, erbjudit min hjälp i så många år men smygandet och gömmandet fortgår. Jag har varit i tron att jag skyddat våra barn genom att behålla kontroll över precis allt i en familj. Barnen är vuxna nu och jag har kapitulerat, försöker rädda mig själv och få insikt i varför jag har stannat. Har lämnat fysiskt, men i psyket är den anhörige i fokus. Vi som står bredvid tar stryk och tappar bort det sunda förnuftet. Vi blir manipulerade och fastnar i beroendeställning till våra anhöriga. Genom att leta efter och hitta bevisen blir kontrollerandet en trygghet i kaoset. Vi inser inte att vi aldrig egentligen haft kontroll. Fortfarande är mitt beteende skadat och när jag får möjlighet letar jag bevis, bevis som jag vet finns där. Jag får aldrig fast förövaren (alkoholen) för när jag hittar den är den är redan slut.
Kram, all styrka till dig.

emsan2
sön, 2025-04-27 - 19:19

@Livetpåpinnen Tack för svaret ❤️
Känner så igen allt du skriver. Jag har folk att prata med vänner , kollegor men ingen som förstår mig i det, så har till och med börjat gå till psykolog. För alla säger lämna. Jag vill inte lämna. Vill att han ska ta hjälp.
Men man tänker ju såklart på sitt barn.
Vill att sitt barn ska få ha sin pappa frisk.
När han är nykter är han världens bästa och det är ju det som håller än kvar..
Jag letar ju också bevis och har sparat alla bevis och fotat.
Har lyckats att han ska gå på samtal med en psykolog.
Det är så svårt att prata om allt när ingen förstår vad man går igenom. Vet att man inte kan hjälpa nån som inte vill bli hjälpt.

Åsa M
sön, 2025-04-27 - 20:19

Jag brukar säga att man inte kan älska någon frisk. Klarar de inte att nå sjukdomsinsikt eller söka hjälp så är det i stort sett omöjligt.
Även om han kan vara fin de få gånger han är nykter är han alltid alkoholist. Också.
Tänk på det som Dr Jekyll och Mr Hyde. Där den ena är, är alltid också den andra. En barndomsvän till mig växte upp i ett hem med en alkoholiserad förälder och ingen skyddade henne. Jag är så ledsen för hennes skull. Det är inte värdigt. Barn ska inte behöva se och uppleva sådant. Ingen av oss kompisar förstod hur hon hade det för alla vuxna runt omkring försökte skydda den supande föräldern. Så otroligt cyniskt, att skydda den som har problem och offra de oskyldiga barnen.
Kanske låter hårt, men ja - det är hårt. Vuxna fattar fel beslut hela tiden och utsätter barn för hemska saker, som kan stanna med dem livet ut. Det är så sorgligt.
Önskar dig styrkan att gå och att skydda ditt barn och dig själv. Ingen kommer göra det åt dig. ❤️

cluedo
sön, 2025-04-27 - 20:49

@emsan2 jag förstår att du inte vill lämna, men om du vill att ditt barn ska få en frisk pappa och var den där fantastiska pappan som han är när han är nykter så måste du lämna. Och med det sagt så betyder inte det att ni aldrig kan bli tillsammans igen, för det kan ni. Men han kommer aldrig bli nykter för att du ber honom. Det kommer bara bli värre och värre och tro mig, hur mycket du än försöker skydda ditt barn så kommer det påverkas.
Jag vet att det är en process att lämna för en del, för mig gick det fort. Då missbruket skett i hemlighet så när jag fick vetskap om det var det tack o adjöss. Kanske vi igen om min partner blev nykter. I mitt fall blev min partner det och det är vi idag igen. Jag tror och är övertygad om att om en person ska bli nykter måste den på riktigt inse vad den förlorar.
Med detta försöker jag inge hopp, att även om du lämnar nu, så behöver det inte innebära för all framtid