Nu har jag lyssnat klart på Karin Adelskölds bok ”Jag tycker det är tungt nu”. Jag kan verkligen rekommendera den. Jag gillar att hon beskriver alla perioder av sitt drickande, även de bra stunderna - och sitt nyktra liv. Och att hon sätter ord på tvivlen om hon verkligen är en ”riktig alkoholist”.

Genom att hon berättar kan så många fler hitta samma väg, förhoppningsvis. Men oavsett hur mycket inspiration och/eller skarpa konsekvenser man får, så handlar det om att man inifrån och ut måste vilja sluta dricka, och förbli nykter. Alkoholfri.

För att man har fått nog. För att den vägen man gått inte längre funkar. Broarna är brända, endast raka stup neråt och gyttjebad väntar - och dit vill man inte.

Hennes bok kommer förhoppningsvis öppna ögonen på många medelålders män och kvinnor som har blivit lurade av alkoholromantiken. Som tror att drickandet tillhör livet. Alla gör det.

Nej, alla gör det inte. Vi är dock bara en liten exklusiv skara, The Sober Club. Vi som går före. Vi som har genomskådat alkoholbluffen. Men gör vi våra röster hörda kan vi bli ännu fler.

Jag sörjer inte längre min gamla relation till alkoholen. Jag sörjer möjligen att mina ögon inte öppnades tidigare. Men gjort är gjort, och det hjälper föga att älta det som har varit. Att välja att leva nu, nu, nu är tusen gånger bättre.

Idag började jag lära upp en ny vikarie på jobbet. Det glädjer mig att vi fyller på med nya förmågor, och jag gillar verkligen att lära upp nya. Helt på distans är en utmaning, men det går.

Idag blev rundan med mamma i affären lugn och fin. Ingen stress, inga upprörda ord. Nya bankkortet fungerade, jag fanns hela tiden något steg bakom henne, redo att ge henne en hjälpande hand.

Lite värk i benen, men mycket bättre än igår. Vilar imorgon också, sen blir det på att igen på onsdag.

Kram 🐘