Nu har jag lyssnat klart på Karin Adelskölds bok ”Jag tycker det är tungt nu”. Jag kan verkligen rekommendera den. Jag gillar att hon beskriver alla perioder av sitt drickande, även de bra stunderna - och sitt nyktra liv. Och att hon sätter ord på tvivlen om hon verkligen är en ”riktig alkoholist”.

Genom att hon berättar kan så många fler hitta samma väg, förhoppningsvis. Men oavsett hur mycket inspiration och/eller skarpa konsekvenser man får, så handlar det om att man inifrån och ut måste vilja sluta dricka, och förbli nykter. Alkoholfri.

För att man har fått nog. För att den vägen man gått inte längre funkar. Broarna är brända, endast raka stup neråt och gyttjebad väntar - och dit vill man inte.

Hennes bok kommer förhoppningsvis öppna ögonen på många medelålders män och kvinnor som har blivit lurade av alkoholromantiken. Som tror att drickandet tillhör livet. Alla gör det.

Nej, alla gör det inte. Vi är dock bara en liten exklusiv skara, The Sober Club. Vi som går före. Vi som har genomskådat alkoholbluffen. Men gör vi våra röster hörda kan vi bli ännu fler.

Jag sörjer inte längre min gamla relation till alkoholen. Jag sörjer möjligen att mina ögon inte öppnades tidigare. Men gjort är gjort, och det hjälper föga att älta det som har varit. Att välja att leva nu, nu, nu är tusen gånger bättre.

Idag började jag lära upp en ny vikarie på jobbet. Det glädjer mig att vi fyller på med nya förmågor, och jag gillar verkligen att lära upp nya. Helt på distans är en utmaning, men det går.

Idag blev rundan med mamma i affären lugn och fin. Ingen stress, inga upprörda ord. Nya bankkortet fungerade, jag fanns hela tiden något steg bakom henne, redo att ge henne en hjälpande hand.

Lite värk i benen, men mycket bättre än igår. Vilar imorgon också, sen blir det på att igen på onsdag.

Kram 🐘

@Andrahalvlek kul att handleda Tycker generellt att det bästa med jobbet idag är att få se och bidra till medarbetares utveckling och få dom att blomma, Hoppas värken ger med sig, allt gott!

@zalkin Håller med! Jag blir hjärtinnerligt glad när en ny förmåga blommar ut efter att jag och andra har bidragit med våra kunskaper. Jag brukar säga åt dem att fråga, fråga, fråga. Det är så man lär sig. Och de nya som är duktigast på att ta emot feedback är dem som blir allra duktigast i hantverket. Som ringar på vattnet förs kunskaperna vidare, precis som här på forumet.

Kram 🐘

@JHL För bara någon månad sedan hade jag asgarvat om någon föreslog löpträning. När det var som värst för två år sedan kunde jag inte ens gå ner för en trappa. Det gjorde ont och benen vek sig nästan. Det är kusligt hur musklerna bara försvinner om man inte använder dem på ett tag. (Jag var för tre år sedan sjukskriven på heltid i ett halvår, då rörde jag knappt ett finger).

På artrosskolan satte jag mig i en bensträckutmaskin (för lårmuskler). Fick fan inte upp bygeln. Det chockade mig. Jag hoppas och tror att värken i knäna beror mer på obefintliga muskler än utslitet brosk. Det lär visa sig.

Men hundpromenaderna senaste två åren har gjort susen 🤩 Jag har mycket starkare muskler nu. Och att lufsa intervaller känns som ett lämpligt nästa steg, för jag måste jobba upp mitt flås också.

Och efter lufsandet avslutar jag med lite benstyrkeövningar också. Idag kom mitt nya springkoppel, som man fäster i rem runt magen, så jag enklare ska kunna hantera min ystra storpudel samtidigt som jag lufsar.

Idag är värken i benen typ borta, så imorgon är det dags igen. Och på fredag och på söndag. Att avsluta jobbfredagen med lufsande var riktigt skönt för skallen upptäckte jag. När skallen är trött behöver kroppen jobba.

Kram 🐘

@Andrahalvlek vilken solskenshistoria! Låt det ta din tid att komma igång med löpningen. Jag skojade med min fru för ett tag sedan att jag då kör de intervallträning (sprang några hundra meter och blev trött och behövde vila och gick ett tag för att sedan springa igen…repeat)