Att-vara-medberoende-glaset.

Ett glas jag inte tog igår. Men som hade varit ok för några år sedan.

Samtidigt.

Han var uppvarvad över jobbet = öl. Pratade sport = öl. Planerade semester = öl. Stekte kött = öl.

Tio-timmar-på-jobbet-glaset.

Kanske. Kanske inte. Det har varit en lång dag på kontoret. Sitter på tåget och undrar om ett glas vatten blir lika bra som kall riesling. Undrar om det är sol på terrassen. Vill ha fluffig filt och ett fint glas.

Torsdagar är lite svåra tycker jag. Man vill som ha längre helg.

@esterest .Behåll Ritualen.Sitta på altan med filt & lite sol & smutta på något gott i fint glas.Men byt innehåll i glaset.Från vin till något a-fritt som smakar gott såsom:kombucha,bubbelvatten,A-fri cider,äppelmust etc….läs några rader ur en bok ,andas & slappna av.Låt stressen rinna av dig.Du fixar det utan A.👍😊💪

@Molnet det blev noll glas registrerat igår kväll men det var slitigt! Tittade på tiden på klockan, den var 21:27 innan tankarna lagt sig. Tror det som delvis räddade mig var att vi inte hade vin med skruvkork hemma.

Min man var uppe i varv (jobbrelaterat), drack öl redan innan middagen. Jag märker hur mitt tålamod sviktar när han nöter på om sina ”problem”. Att ett glas vin lätt blir mina ”öronproppar”, för att orka vara i samma rum.

🍷 delade en flaska Malbec till middagen igår.

🗓️ jag följer en 7-dagars-uppföljning i registreringen så idag (lördag) finns det totalt 6 glas för de sista sju dagarna. Har inte riktigt bestämt vad som är en veckobudget.

💭 tänker på mitt ”varför” igår. Fredagsmiddag är så djupt rotat. Jag har städat bort så många glas men fredagsglaset är svårt. Det är så förknippat med ”jag tog mig hela vägen hit”.
Men kanske var det mer självömkan igår som drev mig att ta ett par glas till entrecote. Om jag ska vara ärlig.
Det var sista besöket igår hos psykologen. Vi kommer inte framåt. Jag känner tydligt att hon vill avsluta. Det känner innerst inne jag också, fast av en annan orsak än hennes. Jag grät när jag gick. Uppgiven. Blottad. Fast vuxen så kände jag mig som ett barn. Så lite känns det som att gårdagens glas kunde hålla mig i handen.

Representations-glaset.

Gillar alla nollor som jag har petat in i alkoholkalendern. Är jag ett barn med bekräftelsebehov som viftar med att hemläxan är gjord? Titta på mig! Kolla! Nollor!

Blir irriterad över att gå på middag med hög svansföring. Varför blir kristallglas mer rättfärdigat än plastglas.

Känner social press med hjärtklappning att leverera och vill mest av allt ha ett glas innan middagen. En fördrink före fördrinken. Hör ju hur patetiskt det låter.

Egentligen är allt ok. Om veckans budget landar på 4 glas.

Men det skaver när jag funderar på vilka glas jag inte kan hoppa över och vad det beror på.

ADD-glaset.

Min psykolog som jag precis lämnat efter ett års briefande ringade in ett ADD-mönster hos mig. Terapin handlade egentligen om något helt annat.
Jag fick ingen officiell diagnos men enligt henne uppfyllde jag kanske alla kriterier. Eftersom jag “fungerar på jobbet” (finns mycket att reflektera på här om det stämmer) så får jag ingen remiss vidare för utredning. Hon sa att, om det är viktigt med diagnos så kan jag göra en privat utredning för 30000 kronor. Vilket jag inte tänkte göra.

“ADD-diagnosen” har oavsett påverkat mig mycket. Jag kanske har tänkt att jag nästan vart tvärtom? Nu är det som en pusselbit faller på plats.

Därmed tänker jag på ADD-glaset. Att det många gånger “samlat ihop” mig inför sociala situationer, under dem, och efter dem.

Det är en sjukt stor insikt just nu.

@esterest

Jag har druckit i ca 10 års tid för att finna lust, hitta koncentrationen, dämpa ångest, slappna av, må bra, stänga av eller bara döva alla känslor och intryck.

Jag slutade jag tvärt efter att livet runtomkring rasade.
Jag blev påkommen, med drickandet, med min havererade ekonomi och med lögnerna.

Jag gick till psykolog för att hantera ångest och ”ilska” men gjorde också en ADHD screening som låg långt över gränsvärdet.
Fick beskedet
-”Du har jobb och ett fungerande liv, du kommer inte få någon utredning om du inte betalar för den själv.”

Jag chansade och sökte hos beroendevården både för hjälp med alkoholproblem men även för att möjligen få hjälp med en utredning.
Det är ett av de bästa besluten jag fattat i mitt liv.
Jag har blivit så fantastiskt bra bemött! Nu har jag gjort utredningen och fått diagnosen. ADHD huvudsakligen ouppmärksam form (ADD). Det är så skönt! Det förklarar så mycket av mitt liv, min usla självkänsla och de dåliga val jag har gjort.

Idag står jag på medicin för ADHD, jag får hjälp och behandling.
Jag är pigg, nykter(487 dagar) och håller på att läka som människa.

Det är förbannat svårt för att inte säga omänskligt att bryta ett beroende och bli nykter på egen hand. Sök stöd och hjälp!
Var tuff och ärlig med dig själv, men glöm heller inte att vara kärleksfull och förlåtande annars knäcker du dig själv.

/R

KONFERENS-GLASET.

Det är många glas jag har valt bort den här veckan. De jag inte valde bort var Konferens-glaset.

Skrev efteråt in 3 glas i kalendern. Ett glas bubbel på kvällsminglet. Sedan ett vitt och ett rött på middagen.

Har nött ganska mycket med mina tankar efteråt om varför jag inte frågade efter alkoholfritt. En gravid drack inte alkohol. Hennes alkoholfria såg likadant ut. Kanske det igen var Hålla-i-handen-glaset. Att jag kände mig så liten i det sociala sammanhanget på ett stort internationellt möte.

För två år sedan hade jag toppat upp alla glasen. För att det gick.

Hemma igen. “Räknar glas” i köket. Igen har min man kompenserat för att jag varit ute på middag.

Tänker redan på nästa konferens i USA. Vem blir jag utan vin på middagen. Hur klarar jag minglet.

@esterest det kanske är då att du behöver en plan för dessa situationer. Tänk igenom och bestäm i förväg hur du ska agera ja tack/nej tack/om alkoholfritt saknas, kan du ta bilen dit etc vad ska du göra och håll dig till planen. Du postar i dricka måttligt och jag vet inte vilka alkoholmässiga mål du har men eftersom att du postar i detta forumet antar jag att du vill dra ner på drickandet och då behövs nog mer planerande än för avhållsamhet (vilket jag tror är betydligt enklare).

@JHL mitt mål är nog lite oklart. Har gått från ”onödigt ofta” (typ dagligen, för länge) till att försöka hamna på en ”ok veckobudget”. Har nog hamnat rätt (det har varit 6 vinglas sista 6 dagarna). Men vet inte riktigt vad jag känner över det nu? Är jag nöjd? Vad är måttligt? Vilka glas är ok? Jag är också intrasslad i ett medberoende som jag inte kommer någon vart med. Det växer kanske fram en önskan om att min minskade konsumtion ska ”smitta av sig” till han som inte kan sluta.

Håller med om att jag behöver strategier för sociala event. Personliga motgångar är också en öm tå för mig.

Jag tillhör inte dem som blir pinsamt berusad och dyngrak, eller får blackout. Men vinet har varit för mycket av en nära vän till mig.

Ensam-hemma-glaset.

Det känns som om jag håller långa dialoger inombords med det ”jag” som försöker distansera mig från med det ”jag” vill vara.

Ikväll var jag ensam hemma och mitt gamla jag förknippar tillfället med att ha ett unn av ett bättre glas vin. Att få öppna det godare vinet. Kanske bara halva flaskan. Som sen ”måste” tas hand om dagen efter.

Nej det blev inget. Lite rastlöst. Men började lägga pussel istället. Kanske skavde det lite.

Det onödiga vinglaset.

Ett glas jag har lyckats hoppa över i en vecka. Det har stått en öppnad vinflaska i köket i tio dagar. Min man har klagat på den redan flera gånger. Att den blir förstörd. Att den måste drickas upp. Som om den är ett problem. En halv enlitersflaska för ca hundra kronor. Tjafsar vi om femtio kronor?

Jag behöver inte spola tillbaka tiden så speciellt långt för att hitta en vanlig tisdag när jag hade tömt den efter middagen “medan den var ok”.

Nu blir den mer en påminnelse om att den inte är värd att drickas. Känns lite konstigt att skriva men jag är ok att den utmanar mig. Hoppas verkligen att jag fortsätter känna så här.

Den här veckan tror jag blir ganska enkel att hantera. Nästa vecka däremot har en massa citat, “guldkant”. Ett visst tema med champagne och firanden. Behöver fundera på vad som är min “budget”.

Långhelgsglaset.

Vi är hemma den här helgen. Laddar batterier som det heter. Har redan sopat terrassen. Fyllt en tvättmaskin. Ställt återvinning vid bilen.

Telefonen fylls av sms om att “ta ett glas”. Här eller där. Det spontana och kravlösa.

Just idag skaver det lite. För att jag inser att jag är nog verkligen förknippad med “ett glas”. Innan bio. På teatern. Efter shoppingen. På klipporna. Vid bryggan. Efter konferensen. Innan flyget. På bokklubben. På balkongen. Istället för att gå ut. För att prova nya glas (!). För att det ska bli semester. För att semestern tar slut.

Behöver fundera mer på det här.

Hej,
Jaa du var många glas det finns att dricka, eller inte. Jag slutade för i januari 2020, fem och ett halvt år sedan. Nu finns inga tankar på glas, saknad obefintlig, tacksamhet stor. Jag drack kanske som du eller mer? Vet inte. Men jag vet att jag drack på ett sätt som gjorde mig sårbar. Jag kände mig inte robust, utan grubblade mycket på hur jag skulle kunna hantera livssorg och kriser på andra sätt och jag förstod också att jag behövde bygga en grund som höll för livet.
Sen var jag orolig för hälsan, för barnen- unga vuxna, barnbarnen som började dimpa ner som små stjärnskott i marken framför mina fötter. Hur värna, vårda och njuta?
Jag reflekterar ofta över ordet guldkant som måste vara ett väldigt ofta förekommande ord just här. Tänker på att vi konstruerar oss liv som ”kräver” det vi kallar guldkant. Det är inte det minsta grått att leva livet som det är! Det sprakar och brusar, bländar och överraskar! Finns inget här som behöver ”förhöjas”. Den insikten tar tid men blir så småningom ett nytt sätt att leva sitt liv!
Välkommen hit 🤗

@Se klart 🌸tack! det du skriver betyder mycket! Det är ju precis de här tankarna jag brottas med.

Inte minst det du skriver om barnen. En kaotisk framtidstro-tanke jag har är att jag ibland iscensätter en scen i mitt huvud, där en läkare kommenterar en diagnos med “ja det är pga att du har druckit för mycket alkohol”.
När blir det konsekvenser? Visst har jag chansen att hoppa a fortfarande?
Nu när jag skriver det här så inser jag att dessa tankar absolut nog är kopplat till min mans osunda konsumtion, en och annan gång har han nuddat just detta ämne med “det är redan försent, han kommer ändå att få levercancer”.
Vilket gör att jag får panik och tar ett ensamt ansvar, för att finnas kvar länge på jorden - för barnen.

Skriv gärna igen! 🌸