Att-vara-medberoende-glaset.

Ett glas jag inte tog igår. Men som hade varit ok för några år sedan.

Samtidigt.

Han var uppvarvad över jobbet = öl. Pratade sport = öl. Planerade semester = öl. Stekte kött = öl.

Tio-timmar-på-jobbet-glaset.

Kanske. Kanske inte. Det har varit en lång dag på kontoret. Sitter på tåget och undrar om ett glas vatten blir lika bra som kall riesling. Undrar om det är sol på terrassen. Vill ha fluffig filt och ett fint glas.

Torsdagar är lite svåra tycker jag. Man vill som ha längre helg.

@esterest .Behåll Ritualen.Sitta på altan med filt & lite sol & smutta på något gott i fint glas.Men byt innehåll i glaset.Från vin till något a-fritt som smakar gott såsom:kombucha,bubbelvatten,A-fri cider,äppelmust etc….läs några rader ur en bok ,andas & slappna av.Låt stressen rinna av dig.Du fixar det utan A.👍😊💪

@Molnet det blev noll glas registrerat igår kväll men det var slitigt! Tittade på tiden på klockan, den var 21:27 innan tankarna lagt sig. Tror det som delvis räddade mig var att vi inte hade vin med skruvkork hemma.

Min man var uppe i varv (jobbrelaterat), drack öl redan innan middagen. Jag märker hur mitt tålamod sviktar när han nöter på om sina ”problem”. Att ett glas vin lätt blir mina ”öronproppar”, för att orka vara i samma rum.

🍷 delade en flaska Malbec till middagen igår.

🗓️ jag följer en 7-dagars-uppföljning i registreringen så idag (lördag) finns det totalt 6 glas för de sista sju dagarna. Har inte riktigt bestämt vad som är en veckobudget.

💭 tänker på mitt ”varför” igår. Fredagsmiddag är så djupt rotat. Jag har städat bort så många glas men fredagsglaset är svårt. Det är så förknippat med ”jag tog mig hela vägen hit”.
Men kanske var det mer självömkan igår som drev mig att ta ett par glas till entrecote. Om jag ska vara ärlig.
Det var sista besöket igår hos psykologen. Vi kommer inte framåt. Jag känner tydligt att hon vill avsluta. Det känner innerst inne jag också, fast av en annan orsak än hennes. Jag grät när jag gick. Uppgiven. Blottad. Fast vuxen så kände jag mig som ett barn. Så lite känns det som att gårdagens glas kunde hålla mig i handen.

Representations-glaset.

Gillar alla nollor som jag har petat in i alkoholkalendern. Är jag ett barn med bekräftelsebehov som viftar med att hemläxan är gjord? Titta på mig! Kolla! Nollor!

Blir irriterad över att gå på middag med hög svansföring. Varför blir kristallglas mer rättfärdigat än plastglas.

Känner social press med hjärtklappning att leverera och vill mest av allt ha ett glas innan middagen. En fördrink före fördrinken. Hör ju hur patetiskt det låter.

Egentligen är allt ok. Om veckans budget landar på 4 glas.

Men det skaver när jag funderar på vilka glas jag inte kan hoppa över och vad det beror på.

ADD-glaset.

Min psykolog som jag precis lämnat efter ett års briefande ringade in ett ADD-mönster hos mig. Terapin handlade egentligen om något helt annat.
Jag fick ingen officiell diagnos men enligt henne uppfyllde jag kanske alla kriterier. Eftersom jag “fungerar på jobbet” (finns mycket att reflektera på här om det stämmer) så får jag ingen remiss vidare för utredning. Hon sa att, om det är viktigt med diagnos så kan jag göra en privat utredning för 30000 kronor. Vilket jag inte tänkte göra.

“ADD-diagnosen” har oavsett påverkat mig mycket. Jag kanske har tänkt att jag nästan vart tvärtom? Nu är det som en pusselbit faller på plats.

Därmed tänker jag på ADD-glaset. Att det många gånger “samlat ihop” mig inför sociala situationer, under dem, och efter dem.

Det är en sjukt stor insikt just nu.

@esterest

Jag har druckit i ca 10 års tid för att finna lust, hitta koncentrationen, dämpa ångest, slappna av, må bra, stänga av eller bara döva alla känslor och intryck.

Jag slutade jag tvärt efter att livet runtomkring rasade.
Jag blev påkommen, med drickandet, med min havererade ekonomi och med lögnerna.

Jag gick till psykolog för att hantera ångest och ”ilska” men gjorde också en ADHD screening som låg långt över gränsvärdet.
Fick beskedet
-”Du har jobb och ett fungerande liv, du kommer inte få någon utredning om du inte betalar för den själv.”

Jag chansade och sökte hos beroendevården både för hjälp med alkoholproblem men även för att möjligen få hjälp med en utredning.
Det är ett av de bästa besluten jag fattat i mitt liv.
Jag har blivit så fantastiskt bra bemött! Nu har jag gjort utredningen och fått diagnosen. ADHD huvudsakligen ouppmärksam form (ADD). Det är så skönt! Det förklarar så mycket av mitt liv, min usla självkänsla och de dåliga val jag har gjort.

Idag står jag på medicin för ADHD, jag får hjälp och behandling.
Jag är pigg, nykter(487 dagar) och håller på att läka som människa.

Det är förbannat svårt för att inte säga omänskligt att bryta ett beroende och bli nykter på egen hand. Sök stöd och hjälp!
Var tuff och ärlig med dig själv, men glöm heller inte att vara kärleksfull och förlåtande annars knäcker du dig själv.

/R