av JHL

JHL
mån, 2025-05-19 - 20:49

Hej igen,
@vår2022, @zalkin, @mmm, @sandrahalvlek fint att ni har positiva meningsfulla upplevelser av samtal med terapeuter. Jag går hos en alkoholterapeut där jag känner att jag får dra hela lasset även fast jag sagt att jag vill ha och behöver stöd eftersom jag går igenom något nytt och obekant och vill ha all hjälp jag kan få. Jag tycker och tror att terapeuten har hört min story (eller liknande) många ggr och bör därför ta en mer styrande roll i samtalen. Nu får jag får själv ta upp ämnen att avhandla, själv resonera om mina farhågor, peka ut frågeställningar, ge mig själv mothugg och får alltid samma svar att jag är så klok och resonerar så bra. Vid närmare eftertanke så har vi inte diskuterat vare sig syfte eller målbild med samtalen. Å andra sidan har jag inte påtalat detta. Jag har aldrig gått i terapi så jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Kanske spelar terapeuten mig som ett piano, jag vet inte. Jag sitter i bilen 8h i veckan och funderar om ditten och datten runt nykterhet och utmaningar runt det så jag är oftast ganska förberedd.

Jag håller med att det är bra att hålla någon sorts regelbundenhet och vara aktiv i forumet/programmet för att inte glida ifrån och tappa fokus. En del personer har talat om 3-månadersdipp eller liknande och det kanske är något sådant jag går igenom men jag tror att det kan ha att höra med funderingar runt ett nytt normalfall där nykterhet är en naturlig del i vardagen. Det går givetvis stick i stäv mot mitt planerade träningsår och jag får kanske bordlägga sådana funderingar ett tag och fokusera på här och nu.

Sammantaget så kan det vara så att larmklockorna ringer högt men jag hör inte klangen och färdas i riktning mot ett återfall. Jag får ta mig en rejäl funderare runt detta.

Tillsist så uppskattar jag allas er input och ovan är inget försök att gå i polemik eller avfärda er. Tvärt om så är jag lyckligt lottad att ni tar av er tid och ger er syn på saken. Tack för det.

Andrahalvlek
mån, 2025-05-19 - 21:24

@JHL Personkemin måste stämma. En del terapeuter är så lata att klockorna stannar. Tuggar på med sina gamla skivor. Du måste få den ”motpart” du behöver. En timme ska bara rusa iväg. Byt terapeut är mitt råd. Eller ha dina samtal med oss på forumet. Här bollar vi det mesta.

Kram 🐘

vår2022
mån, 2025-05-19 - 21:26

@JHL Vad är det som gör att terapeuten tror att du planerar ett återfall? Vad är det för signaler du sänder enligt denne? Jag tänker också att det kan vara bra att du nästa gång beskriver hur du upplever samtalen om hur du skulle önska att det skulle vara. Det är ju för dig och din skull som samtalen förs. Om du tex tycker att hen generaliserar och så, be hen utveckla och ställ följdfrågor. Ibland håller vi tyst för mycket och bara accepterar, för att vara snälla.

mmm
mån, 2025-05-19 - 21:39

Hej igen!
Instämmer med @vår2022 och @andrahalvlek, om det inte klickar med din terapeut, så försök att byta, eller som vår2022 föreslår, förtydliga och ställ krav på det du vill ha/behöver.
Vill också säga att det låter bra att din nykterhet känns stabil och att det börjar bli vardag med det. Jag har gärna fel med det jag kände när jag läste ditt inlägg tidigare 😊
Ha en fin kväll!

Andrahalvlek
tis, 2025-05-20 - 09:57

Lånar din tråd lite @JHL. Vill bara berätta att igår skrev jag 28 på min väggkalendern. I 28 dagar i sträck har jag varit sockerfri, tjoho! Min fina dotter frestade mig inte i helgen, hon hade köpt goda alternativ till snacks. Hon åt godis, men inte i överflöd och hon bjöd inte mig. Omtanke ❤️

Det svåraste var nog gårdagen. Först köra 1,5 timme till kollegorna på bortaplan. Besöket kändes sådär, chefen på bygget hade inte styrt upp någonting. Ingen gemensam lunch, de fikade inte ens ihop. Jag bara satt där och jobbade. De andra kom och bytte några ord då och då, även chefen. Men det räckte med det tydligen, att byta några ord.

Så jävla dåligt skött, chefen har vetat i flera veckor att jag ska komma. Bjuda på lunch, bjuda in till fika med fikabröd och ett gemensamt samtal om hur de upplever vårt samarbete vore det minsta liksom. Så hade jag gjort. Men jag kan ju inte komma dit och styra upp liksom. Chefen är inte nonchalant egentligen, men man kan verkligen uppleva honom sådan. Det är tur att jag inte tar det personligt.

Jag har hunnit fundera mycket på varför det blev som det blev. Chefen har en parhäst, en otroligt verbal och hjärtlig yngre man, som är den som översvallande tar emot och fixar fikabröd osv. Han fanns inte på plats, han är föräldraledig just nu. Och de andra på bygget var tysta. Jättetysta. Varje jobbgrupp behöver en informell trivselkoordinator, som ser till att gruppen kittas ihop. Har kul ihop.

Ofta har kvinnor den rollen, himmel så mycket ”osynligt” trivselarbete som sker på arbetsplatser tack vare kvinnor som tar på sig den rollen. Oavlönat. Oftast kvinnor faktiskt, men också en del män som i detta fallet. Och nu när parhästen är föräldraledig är gruppen lite vilsen. Chefen vet inte hur man gör saker trivsamma, han har en fru som sköter det på hemmaplan och en parhäst som sköter det på jobbet. Han har tränat på just det för lite. Han är van vid att göra sin grej liksom, få arbetsuppgiften gjord. Fokuserat.

Vid 16-tiden körde jag hem, hade 3,5 timmes bilresa framför mig innan jag kom hem. Gick in på Preem. Bullar, glass, godis i överflöd. Ut kom jag med kaffe och två dubbelknäck med ostfyllning. Halvvägs stannade jag på Max, och även där kändes glass och shakes oerhört lockande. Ut kom jag med 9 chickennuggets och morötter. Och jag firade inte hemkomsten heller, utan åt min vanliga vaniljkvarg och blåbär/hallon innan jag lade mig tidigt.

Hela gårdagen var en seger för mig mot sockermonstret, som annars får luft av både tristess och besvikelse. Heja mig!

Kram 🐘

zalkin
tis, 2025-05-20 - 18:17

@JHL när jag varit 3 mån nykter var jag på Kanarieöarna. Det var kanske det tyngsta bakslaget jag haft efter de första dagarna i början av nykterheten. . Runt 3. 5 mån började jag känna att det kommer att funka utan A , men suget har kommit ibland, men inte så intensivt so. De 3 första mån. . Nu har jag varit nykter drygt 6 mån, suget kan komma ff komma men det går inte att jämföra med hur det var för 3 mån sen, ännu mindre hur det var för 6 mån sen. Det är så jävla positivt att när månaderna går blir det enklare och enklare, bra att ha med sig tänker jag. En dag I taget nu och fokusera på att det blir sååå mycket enklare med tiden. För mig samma, en dag I taget...👊