av neranil

neranil
tors, 2025-05-22 - 15:37

Hej, ny här och svårt att leta i trådarna. Kanske någon har skrivit om detta? Jag har aldrig skrivit på ett forum.
I vilket fall. Lever sedan flera år med nykter alkoholist. Han blev nykter i julas och tagit ett återfall sedan dess. Vad jag vet. Och det är just det. Hur får man tillbaka tilliten? Går det att leva med någon som hela tiden vill bli applåderad för att han nu inte beter sig illa mot mig eller vårt barn? Och då alkoholen ersatts av en sötaktig doft var och varannan dag så känns det ju ändå inte helt ok. Men vågar inte klaga på det då jag "aldrig blir nöjd". Hm, någon som känner igen sig?

has
tors, 2025-05-22 - 21:59

@neranil jag känner absolut igen! Har precis lämnat min man (igen) nu som nykter alkoholist.

För oss verkade allt så bra där i början av nykterheten. Och om det hade fortsatt så hade det kanske gått. Men jag tror det krävs väldigt mycket av båda parter, framförallt hos den som vill bygga upp tilliten hos sin partner igen.

Tillit är ju inte en present man får, eller något en kan kräva. Tillit byggs när bevis efter bevis visar på skillnad. Visst kan vi ”låtsas” att vi litar på någon, men kroppen vet.

Och att ständigt trycka undan vad kroppen försöker säga (”du är inte trygg här”) är ett väldigt högt pris att betala för att stanna kvar i en relation.

Att få höra att en aldrig blir nöjd tänker jag inte bygger tillit alls. Tvärtom blir du än en gång bekräftad i att din känsla inte räknas. Att det inte finns en trygg plats du kan dela din oro, bakgrund till den och nutida händelser som gör att du känner så.

Det jag haft nytta av på alanon är bland annat lev och låt leva. För mig har det mycket betytt att sluta plocka upp ansvar som nån annan (väljer?) att tappa. Att uttrycka mina behov och sen släppa taget. Om personen jag uttryckt mitt behov till inte tar upp informationen av olika anledningar så är det så.

Det betyder numera för mig att det är en plats jag inte ska stanna kvar på.

Så tillbaka till din fråga: hur får man tillbaka tilliten? Det tänker jag att man inte får, utan det är något som under lång tid åter måste byggas upp. Och du kan tyvärr inte överprestera i byggandet, utan låta din partner ta ansvar för sin del. Det kan betyda att han klarar det. Det kan betyda att han inte klarar det.

Och någonstans där ligger ditt ansvar och arbete: är det här en plats som är bra för mig att vara på?

Kram!

has
fre, 2025-05-23 - 08:35

@neranil ps: hörde precis någon säga att det tar minst två år av konstant förändrade beteenden för att tillit ska kunna växa igen. Vet ej om det finns någon vetenskaplig grund för uttalandet, men det kändes rätt i min kropp. Det tar tid, och varje gång någon säger ”varför kan du inte bara lita på mig” eller ”du klagar bara” så raseras det som eventuellt byggts upp.

neranil
fre, 2025-05-23 - 11:06

@has tusen tack för att du skriver! Det både tröstar och ger mig insikt (som jag kanske har emellanåt men snabbt glömmer bort) om hur jag har förflyttat alla mina gränser och tar ansvar för andras handlingar. Jag har nog hamnat i något mellanläge efter att i flera år levt i oro och stress, och nu vet jag inte hur jag ska komma vidare. Uppenbarligen ligger ju en del oro kvar och jag kanske inte är helt nöjd med mitt beslut att stanna. Men det sista jag vill är att splittra vår lilla familj, och än så länge har jag skyddat henne från allt. jag hör själv hur det låter.. Men min dotter avgudar sin pappa och han henne. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga mer. Så trött på mig själv, min osäkerhet och att vi aldrig kan prata med varandra. Kanske Alanon är något för mig. Har varit rädd hittills. Men inser jag behöver några verktyg att ta mig vidare. Tack igen!