@Andrahalvlek för dig har ju hunden verkligen varit en lyckträff! Roligt att följa med i din kamp. Själv ligger jag o är förkyld, men jag är på landet o har sol, grönska och vatten genom alla fönster. Dina sommarplaner låter också bra. Lite lugnt äventyr.?

@Andrahalvlek för dig har ju hunden verkligen varit en lyckträff! Roligt att följa med i din kamp. Själv ligger jag o är förkyld, men jag är på landet o har sol, grönska och vatten genom alla fönster. Dina sommarplaner låter också bra. Lite lugnt äventyr.?

@Geggan Han är en lyckoträff på alla sätt ❤️ Den viktigaste friskhetsfaktorn som jag har i mitt liv.

Sommaren blir lugn, dagsutflykter mest. Och vila och promenera. Och bada, hoppas jag. Och slippa ställa klockan och passa tider. Go with the flow.

Kram 🐘

Hemma igen. Ledig tisdag. Att gästjobba på annan ort funkade denna gång svinbra. När allt väl var uppkopplat. Och lillprinsen skötte sig galant, han räknade in den nya utökade flocken och höll ställningarna. Och jag fick gjort det jag skulle, som vilken måndag som helst.

Boendet var bra, om än lite störningar första natten som gjorde att min hund gick helt bananas. Suck. Det är ett bekymmer när vi sover borta, han reagerar på varje ljud med intensivt skall. Men jag tänker att han är bara 2 år, med tiden blir han nog mer chill - och allt man övar på blir man bättre på. Jag ska inte sluta sova borta, men jag ska mer medvetet hitta boende där vi är så själva som det bara går just när vi ska sova. Om det går.

Jag har nog kört 65 mil totalt, och ändå fått ihop min dagliga träningsmål. Sett mycket olika natur. Är nu riktigt intryckstrött. Min hund också. Igår när vi kom hem fick han totalt glädjefnatt, bara av att komma hem. Sen somnade han nästan stående. Nu har vi båda haft en lugn natt och vi tar det hyfsat lugnt idag också. Men först ska vi springa, det är ju tisdag! Och handla, laga matlådor, tvätta, följa med min mamma och handla. En lugn ledig tisdag 🤣

Ibland är det bästa med att åka bort att komma hem 😍 Men den känslan uppnås inte om man inte reser bort ibland. Får nya intryck och upplevelser. Som min yngsta dotter brukar säga med njutning i rösten: ”Äntligen hemma.”

Kram 🐘

Jag vet faktiskt inte hur jag kollade på min iwatch i fredags. Idag sprang jag samma sträcka, så mycket jag orkade. Dock några få meter längre. Klockan visade 2,03 km på 18 min och 3 sek. Jag måste helt ha tänkt bort 1:an förra gången. Skönt, då känner jag mig lite mindre usel. Hela rundan är cirka 6 km, så det finns gott om tid för hunden att rastas också. Båda ska ha sitt.

Kram 🐘

Den lediga tisdagen slutade på akuten. Min mamma kom aldrig till bilen när vi skulle handla ikväll. Jag gick hem till henne. Pratade med henne genom brevlådan, hon kom inte ur sängen sa hon. Svamlade om en katt som varit död i 15 år.

Efter många om och men lyckades jag få tag på hemtjänsten som kom och låste upp. Då låg hon raklång på magen i hallen. Har sannolikt legat där sen i söndags. Senaste gången hon var aktiv på Messenger var i lördags.

Så det blev ambulans till sjukhuset. Här sitter vi nu, eller jag sitter och hon ligger. Lär inte röra på sig många mm på flera dygn. Hon blir inlagd i natt, och hem kommer hon inte förrän hemtjänsten levlats upp.

Är det inte den ena så är det den andra. Tre dagar till ska jag jobba, sen går jag på semester. Så roligt jag ska ha. Not.

I det första akuta skedet fick jag ett adrenalinpåslag som gav mig tunnelseende. Sprang runt som en yr höna i hennes lägenhet. Sen fick jag ångestpåslag som kom som värmevallningar. Nu är jag dock rätt lugn, hon blir omhändertagen.

Hoppas sova lite i natt. Jag ska jobba imorgon, måste distrahera min hjärna lite. Annars fastnar jag i rastlös oro.

Ärligt talat tror jag inte att hon kommer hem igen. Vårdboende lär det bli och en minnesutredning så snart de fått bukt med infektionen. Hon har högt CRP och skyhögt blodsocker. När jag läser hennes häfte med noterade insulintillfällen tog hon sista dosen i fredags. Och innan dess var det stora luckor också. Hon glömmer insulinet.

Som sagt, är det inte den ena så är det den andra. På tisdag ska yngsta dotterns gips tas bort. Hoppas jag. Hoppas kunna köra henne, som jag lovat.

Positivt idag? Att jag sprang på förmiddagen. Att jag hann med allt jag tänkt, inklusive göra matlådor. Att jag kan se på filmkameran jag har i min hall att min hund sover gott på dörrmattan. Det gäller att hitta något positivt även om det känns nattsvart. Trippelsuck.

Kram 🐘

Bästa @Andrahalvlek❤️ Så svårt och sorgligt med din mamma😔
Vad har hänt din dotter?
Jag tänker ibland när det hela tiden händer något tungt i min familj, att om Gud finns eller vem det nu är så tänker hen att den här kvinnan hon har ju klarat av tunga saker tidigare så…hon klarar nog även av detta. Tänker att det är även då för dig @Andrahalvlek😳

All styrka och gott t dig❤️

Kramar 🥰🌼

@Andrahalvlek så oerhört sorgligt. Ibland hopar sig livet, men minns att det lugnar sig igen. Försök vara snäll mot dig, sov, ät, bada, köp en blomma, ring en vän. Du verkar vara ett stort stöd för många🧡

@LAO Tack för omtanken ❤️ Gränsdragning är oerhört viktigt nu. Det här är okej, men det här får vård och hemtjänst sköta. Inte låta dem släppa hem henne innan hemsjukvård och hemtjänst lirar som det ska. Andas, andas, andas.

Kram 🐘

@Varafrisk Tack för omtanken ❤️ Yngsta dottern fick en fraktur i foten och har varit gipsad i åtta veckor. Så det är åtta veckor jag senast satt på akuten. Och dagarna innan dess var min mamma inlagd pga infekterad tarmficka. Trippelsuck. Jag skriver om det för att bearbeta själv. Måste få det ur mig någonstans. Messar vänner och familj också hela tiden.

Kram 🐘

De ringde från avdelningen kl 15. Min mamma ville prata med mig. Hon sluddrade av morfinet hon får men var nöjd med att jag skulle hälsa på direkt efter jobbet. Hoppfullt.

När jag kom dit två timmar senare var hon helt väck. Kisade och försökte titta på mig med grumliga ögon. Noll igenkänning. Noll respons, svarade inte ens på tilltal. Grimaserade, hade ont, fick mer morfin.

Jag stannade en halvtimme, det var så plågsamt att se henne. Helt blåslagen i ansiktet också efter att hon ramlat. Hon kommer inte hem därifrån, det känner jag på mig.

Nu plågas jag av dåligt samvete för att jag inte stannade. Satt där på en stol medan hon sov typ. Samtidigt for jag så himla illa av det, det var nästan så jag blev illamående. Hon är på sjukhus nu, det är bara de som kan hjälpa henne nu. Jag behöver samla mina krafter, komma över chocken igår och lika mycket chock idag. Helt väck. Inte kontaktbar. Kunde inte ens suga på ett sugrör trots idoga uppmaningar av sköterskan.

Önskar jag kunde gråta, men jag funkar inte så. I sådana här kriser är det rak i ryggen och kötta som gäller. Jobbat har jag gjort idag, trots lågfrekvent konstant oro. Blev så lättad när de ringde från avdelningen kl 15. Jag visste ju inte var hon fanns efter akuten. Och helt knäckt blev jag när jag såg henne två timmar senare. En liten spillra av sitt forna jag.

Fick kanske två timmars sömn natten till idag. Hoppas få mer i natt. Hoppas. Och hoppas att mamma är lite bättre när jag besöker henne imorgon. Hoppas.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Kära du, det är inte lätt att befinna sig i din situation nu. Det är skittufft att se sin förälder så. Att man är maktlös.
Din mamma är i goda händer. Inte konstigt om hon behöver återhämta sig om hon hade legat länge. Får hon morfin blir man väck. Hon verkade inte lida?
Om hon ändå inte var medveten/kontaktbar finns det ingen anledning för dig att ha dåligt samvete för att du inte stannade tänker jag. Du kan ju ringa avdelningen och fråga hur läget är. Låta dom veta att din mamma får ringa dig när hon vill/är vaken.
Stor styrkekram❤️❤️❤️

@Andrahalvlek Åh, så tråkigt med din mamma❤️. Förstår vilken chock och oro för dig. Så viktigt att du ändå tar hand om dig själv och inte glömmer dig själv för att orka hantera situationen. Tänker också att det är viktigt att du får prata om dina känslor då du skriver att du inte kan gråta, att du funkar så. Att få ut oron och lätta på trycket. Om man bara kör på kan ”kollapsen” komma mångfalt värre efter ett tag. Så bra att du skriver här och att du pratar med vänner och familj. Att du fortsätter att träna.

Låter bra med vårdboende så att hon får omsorg varje dag och att underlätta för dig❤️. Kram❤️

@Vinägermamman Tack för din kommentar, jag behövde höra/läsa det känner jag. Jag ska ringa sjuksköterskan imorgon och fråga om röntgenresultat och provsvar. Och be dem låta henne ringa när hon är piggare.

Chocken av att se henne vara helt väck ikväll var så plågsam. Min yngsta dotter vill besöka mormor i helgen och jag känner bara nej, nej, nej. Hon kommer må jättedåligt av att se mormor i det skicket, jag klarar knappt av det.

Jag är helt vårdovan, har skonats från det helt. Hade aldrig pallat att jobba inom vården. Jag blir själv fysiskt och psykiskt illamående, nästan så jag vill kräkas. Min överhettade empati gör att andras dåliga mående kryper under skinnet på mig.

Kram 🐘

Helt vårdovan är jag inte. Min yngsta dotter föddes svårt sjuk och fick komma hem först vid fyra mån ålder. Och därefter har hon gjort otaliga läkarbesök och fått diagnos efter diagnos. Men det är en helt annan sak, det är min dotter. Och ryggen rak och kötta har varit min taktik. Och bli utbränd då och då.

Men att se sin mamma åldras till ett kolli på mindre än en vecka känns som en mardröm. Förra måndagen på vår gemensamma handling gick det bra. Hon kunde knappa in koden på betalkortet. Hon sa att hon kanske skulle börja handla själv igen, få två promenader till affären per vecka. För att hon behöver det. Det kändes så hoppfullt. Och sen detta magplask, bokstavligt talat, en vecka senare. Ridå.

Lite mer sömn i natt ska nog göra mig lite mer balanserad. Och just nu kan jag inte göra mer.

Kram 🐘

Positivt idag? Jag lyckades göra mitt jobb fullt ut, trots lågfrekvent konstant oro. Jag tog en rejäl lunchrunda med vovven och slog mina dagliga aktivitetsmål med råge. Och överallt möter vi glada barn som slutar skolan 😍

Jag har sovit hyfsat. Och landat lite efter chocken igår. Och i förrgår. Hon kommer inte hem igen, den insikten har också landat hos mig.

Jag är också fullt tillfreds med att min mamma är inställd på att snart dö. När hon låg på sjukhus för två månader sedan sa hon ”vaddå, jag lever ju max ett år till”. Thats it. Då kan det få gå så snabbt som möjligt nu, när det verkar vara dags. Hon repar sig inte från detta. Organsvikt är nästa grej. Levern var redan påverkad sa de på akuten.

Nu på morgonen har jag varit i hennes lägenhet. Hon bor ju bara fyra hus bortanför mitt. Jag har tvättat golvet i hallen, vädrat, dragit upp persienner, vattnat blommor och noterat några fler lösenord/koder. Överallt dessa lappar med olika kom-i-håg 😢

Allt blir som det blir och går som det går. Jag ska åka dit igen ikväll, lite bättre förberedd denna gång. Pausar imorgon, åker dit igen på lördag. På något plan förstår hon kanske att jag är där.

Kram 🐘