Som titeln lyder kan min flickvän inte hantera alkohol för fem öre. Problemet ligger inte i att hon dricker särskilt ofta men däremot, vid 99/100 fall när hon dricker "snear" hon helt. Vi är 21-år gamla men vet verkligen inte hur vi ska kunna lösa det här problemet. Jag själv är nykterist och tar alltid om henne, men tyvärr förvandlar alkoholen henne totalt, från att vara världens mest underbara till att ofta vara rent ut sagt jättetaskig mot mig och andra. Blir ofta även otroligt ledsen och ångest under tiden och ångrar såklart allting dagen efter och svär sig "aldrig dricka igen" men så blir det helg och samma sak händer igen. Någon som har tips på hur man gå till väga? För det är väldigt jobbigt att se människan man älskar förvandlas till en helt annan människa 1 gång i veckan och det är inte hållbart om det fortsätter, samtidigt vill jag inte lämna henne då vi har det helt underbart så länge hon är nykter.

Kan även tillägga att jag har föreslagit att hon bör söka hjälp / prata med psykolog men det blir avfärdat med att "jag är ju inte alkohlist". Dock tycker jag inte man behöver passa in i stereotypen (gammal gubbe) för att söka hjälp för just sin alkoholkonsumtion, även fast man är en 21-årig tjej kanske det är nödvändigt i mina ögon.

Jan.3.

@llalalalal123
Mitt råd är.. SPRING..
Du är i början av ditt vuxna liv stannar du kvar så blir det troligtvis kaos, ångest och alltid en känsla av en klump i magen.
Försök att hitta ett liv med harmoni.

Du kommer inte att kunna ändra något om hon inte själv vill, vilket hon varken vill eller förstår att hon bör göra, och nu när det är så att hon redan är en elak helgalkis så kommer hon aldrig i framtiden att bli en trevlig och snäll alkoholberoende person.
Jag skriver helgalkis eftersom hon inte verkar kunna kontrollera sitt intag av alkohol och att det verkar hända varje helg.

Mitt tips är hårt men du är så ung och du behöver hitta lite lugn och ro i ditt framtida liv.

Ha en bra Midsommar. 🌿🌹🌼

@llalalalal123
Jag instämmer helt och fullt med @jan.3.

Att någon ska förstå/inse sitt beroende/missbruk är näst intill alltid en lång väg att gå.
Att bli medberoende är lätt och det kommer knäcka dig.

Min fördom var, något överdriven och förenklad, att en alkoholist drack så gott som varje dag, hade blivit av med jobb, familj, boende och hängde med andra alkoholister i lokala parken.
Jag ringde till huvudkontoret för AA, Anonyma Alkoholister: där det jobbar nyktra alkoholister, och berättade om min situation med min dåvarande man och frågade naivt ”när blir han alkoholist/vad ska jag göra?”.
Mannen svarade något i stil med: han ä r alkoholist: att inte kunna hantera mängd alkohol, beteende, ånger mm. Han gav mig råd: lämna - det är det bästa du kan göra, för dig och för honom.
Jag skulle uppmuntra dig att ringa AA och prata med dem. Du kommer utplåna dig själv om du stannar. Om du lämnar får hon kanske en insikt och då kanske ni vill försöka igen.

Ta hand om dig: vad du vill göra i livet, hur du vill må, vilket liv du vill ha med en partner, vad du kan acceptera hos en partner…. Jag tycker inte att man ska styras av vad andra tycker/tänker om en, men om din vän hade varit i din situation, vilka råd hade du gett då?
Kanske vill du bli pappa en dag, skulle din flickvän kunna ta hand om ett barn som det är nu?

Din flickvän är sjuk, det är inte bara en fråga om bristande karaktär. Acceptera inte att bli medberoende, det är den värsta fällan som finns. Prata med hennes föräldrar eller någon annan vuxen om din oro. Denna börda kan man inte bära själv. Ju snabbare hon får hjälp, frivilligt eller ej, desto bättre.

@llalalalal123
Fortsätt skriva här, det hjälper dig!
Det var hårda svar du fick och jag vet att många i din situation vill hjälpa: man vill inte ha rådet att lämna utan råd för att hjälpa. Det sorgliga är att det inte går att hjälpa.
Tänk på det som om det vore cancer. Om din flickvän hade cancer så behöver hon vård, mediciner, expertis - om hon inte vill söka läkare kan du inte tvinga henne och du kan inte heller bota henne, oavsett om du pratar med/tjatar på/ber henne…; hon behöver acceptera att hon har cancer och välja att ta emot/söka vård. På samma sätt är det med alkohol: hon behöver acceptera att hon har svårt att hantera alkohol och välja att ta emot/söka vård.

En annan sak som hjälpt mig är att tänka kring om jag kan prata med anhöriga, vänner eller liknande. Om hon hade fått cancer, varit otrogen mm - hade du då pratat med någon om det? Om hon dricker för mycket, kan du då prata med någon om det, eller är det en skam?

Jag är i din ålder och är i samma situation. Efter två år har det inte blivit bättre. Men man stannar kvar , för man lever ju som sagt på hoppet om att det ska bli bättre.
Det är en sjukdom som vi inte kan styra hur mycket vi än försöker. Och det du kan göra är att försöka sätta gränser och prata i nyktert tillstånd. Fråga hur hon tänker kring framtiden, vill hon ha det såhär för evigt ? Var inte arg, det hjälper inte. Du kommer till slut att bli medberoende , det blev jag till slut. Vilket nu påverkar hela mitt liv, mitt mående styrs av min sambos planer och agerande. Jag vet inte vad jag mer ska säga än att jag dömer dig inte , jag förstår. Jag är själv i samma sits