av Angi10

Angi10
tors, 2025-06-12 - 22:29

Jag har en man som alltid ska dricka när vi är lediga. Inte bara ta 2 öl till kvällen utan det ska börjas på eftermiddagen och fortsätta tills det är sängdags. Han säger att det inte går att ta bara lite och sen sluta för då somnar man. Nån annan gång är det för att det är meningslöst att dricka bara lite. Och så är det tydligen sååå kul att dricka. Finns inget annat att göra som är kul. Allt vi gör, all ledighet och resor har en stor prioritet. Alkohol. Jag vill också ta ett eller två glas vin på en uteservering men det är inte det enda som är viktigt, mysigt, roligt.
Jag har försökt prata med honom så många gånger men han vill verkligen inte sluta dricka eller ens dra ner på antalen. Jag vet inte vad jag ska göra. Har nån en liknande situation?

Åsa M
fre, 2025-06-13 - 06:09

Mitt ex *kunde* inte sluta. Det är ju ett beroende. Man kan inte resonera med en sjuk person så de blir friska. Den dag han drack nio glas vin och tyckte detvar fullt normalt insåg jag att det inte någonsin kommer fungera att prata sig till en lösning. Har du övervägt att fokusera på det du kan kontrollera? Har du funderat på att prata med någon? Samtalsstöd kan vara väldigt bra för att förstå sin egen situation.

Lingonet
fre, 2025-06-13 - 21:57

Känner igen mig så, all ledigtid ska ”firas” med öl. ”Livet ska levas” som han säger. Det dricks inte bara en eller två öl. 12 starköl är inget enligt honom en vanlig kväll. En platta öl en fredagkväll är inga problem. Alla dricker när dem är lediga har jag fått förklarat för mig.
När jag säger att jag tycker det är nog så är jag dum eller så blir han sur.
Alla dessa bortförklaringar och all min ångest inför semestern.

Jag är mamma till 3 små pojkar och min man är alkoholist. Och jag önskar inget annat än att min man ska se att det inte är normalt att dricka sig full så ofta.

Angi10
lör, 2025-06-14 - 23:22

@Lingonet eller hur! Min man drar lätt i sig 10 öl och blir också sur när man säger nåt. Och är man iväg finns det inte på kartan att INTE drickaen kväll. "Alla dricker så här mycket" säger han. Men stämmer verkligen det? Känns som alla hans kollegor dricker väldigt ofta och mycket medan dom jag jobbar med knappt dricker alls. Man blir ju helt förvirrad hir det verkligen ser ut hemma hos folk.

Åsa M
sön, 2025-06-15 - 06:57

@Angi10 det du själv kan kontrollera är om du vill vara i en relation med en alkoholist. Det här låter inte som en fråga om värderingar- är det kul att dricka eller ej, bör man dricka dagligen eller ej, hue stor är en normal konsumtion, är det omoget att bli full eller ej, bör man vara nykter om man ansvarar för (minderåriga) barn osv. Hans liv verkar kretsa kring alkoholen, vilket är ett ganska tydligt tecken på att han är beroende. Och du ifrågasätter det, vilket är sunt, men det kommer inte leda till någon förändring hos honom.

Detta är en beroendesjukdom och det går inte att älska någon frisk från den, tyvärr. Om de inte har sjukdomsinsikt och inte själva vill sluta dricka och söker hjälp, så kommer tyvärr inget ändras. Så hur vill DU göra för att ändra situationen? Vad behöver DU? Hur vill du leva ditt liv? Det är så lätt att lägga allt fokus på den beroende och helt glömma sig själv. Det är det sorgliga med att vara anhörig och medberoende, man utplånar sig själv och bara tittar på katastrofen, liksom. Tills det brister. Ta vara på dig själv i allt detta, det låter inte som att han har förmåga att göra det. 🤗

Arntorst
sön, 2025-06-29 - 00:02

Jag har haft den där j*vla semesterklumpen i åtta år nu. När tiden som ska vara den härligaste på året är den med mest oro, stress. Att hela tiden hoppa mellan att ”äh men det e ju semester, låt honom va” och att bara vilja skrika ”Nu räcker det”. Att försöka lägga band på sitt ifrågasättande, att hålla tyst och låta skavet gå över. Denna vecka har jag varit ledig med barnen. Det var så skönt de första kvällarna, för mannen var nykter eftersom det är en vanlig jobbvecka för honom. ”Vad härligt vi har det nu” hann jag att tänka. Tills han tyckte det va normalt att hälla i sig typ åtta öl i onsdags. Sen kom ju helgen och då blev det tio igår och minst tio idag. Sen sa jag ifrån. Såklart helt fel att säga ifrån när de är i sitt drickande. Men mina tårar kunde inte stoppas. Och så fick jag höra att han inte vill leva med mig längre och han bad mig försvinna från hans liv, sen gick han och la sig. Det är inte första gången han säger så och jag lämnas ledsen och det ångerfull och jätterädd. Rädd att allt är slut nu. För det sista jag vill är att det ska ta slut. Vårt liv ihop, vår familj, våra drömmar om framtiden. Allt det där vill jag ha. Hur kan han så enkelt vilja kasta bort det och inte kämpa för det?
Min man dricker mindre nu än för några år sen och vi har även bra samtal om det, han håller med mig och taggar ner. En vecka eller två. När jag förklarar vad ett riskbruk är så säger han att jag hittar på. Hans pappa är alkoholist och anledningen till att min man växte upp med skiljda föräldrar. Ibland tänker jag att jag överdriver, att det är helt normalt med tio-femton öl en kväll, hemma, med sin fru och sina två barn. När jag är nykter, som jag mer och mer är nuförtiden för allas bästa. Känner mig så ensam. För några år sen pratade jag med vänner. Sen blev det lite bättre, då sa jag att det blivit bättre. Nu frågar ingen längre. Och jag känner mig så ensam för att ingen annan i hans omgivning reagerar eller säger ifrån
Jag vet att jag förtjänar att känna glädje för semester och inte behöva ha en klump redan under våren. Drickandet är mycket året om men ännu mer såhär års och när han snart går på semester så lär det bli öl varje dag som det brukar bli varje år

fooliehutten
sön, 2025-06-29 - 09:39

Arntorst. Jag blir illa berörd av hur du och dina barn blir behandlade av ”maken”, ”pappan”, ALKISEN! Det du skriver ger mig gamla vibbar av att vara ensam i en tvåsamhet och det är fruktansvärt och inget du ska behöva ta. Jag tror din (f.d.) man redan valt flaskan före dig och barnen. Det är han som bör skriva här, inte du. Det är han som borde må dåligt över sina tilltag, inte du. Det är han som abdikerat och niger och dansar för A-djävulen, inte du. Kanske kan du börja fundera på hur det vore att gå båda två, alkisen och hans A-boss, till mötes och lämna relationen? Det verkar ”maken” ändå redan gjort. Så varför ödsla din tid åt gamla drömmar? Väljer han flaskan skapar han sig själv absolut inte som attraktiv nog att fortsätta drömma om.
Styrkekramar till dig och barnen

Självomhändertagande
sön, 2025-06-29 - 18:14

@Angi10
Läser och känner igen mig mitt tidigare liv. Går du i barntankar?
Jag ångrar inte min erfarenhet, då jag lärde mig mycket om mig själv och om medberoende.
Men åren gick... Jag blev ingen mamma. Och det är ok. Men det är verkligen tråkigt. Jag hade blivit en bra mamma.
Det gäller verkligen att ta hand om sig, leva det liv man önskar.
För rätt vad det är har tiden passerat och det finns risk att man går miste om att leva sina egna drömmar.
För att se på när en människa super bort sin tid.
Och i värsta fall sitt liv.
Och man kämpar och tror att man kan rädda den människan.
Dansar med i djävulsdansen och är inne i soppan.
Bryt upp! Bryt upp!
Rädda dig själv.
Säger jag med omtanke.
Och erfarenhet.
Men du gör dina val.
Ta hand om dig!