av EnVårblomma

EnVårblomma
lör, 2025-06-28 - 21:37

Min dotter stampar upp för trappan i huset vi hyrt under en vecka i sommaren. Hon vill inte äta sin middag för den är inte god.

Min sambo pratar lugnt med henne för att få henne att förstå att vi inte hör vad hon säger när hon skriker.

Jag ligger i soffan och är lullig, efter att ha druckit för mycket igår så jag försöker "ta det lugnt" idag. Jag har ont inombords både här och där men jag dricker ändå. Min sambo dricker också men är alltid så mycket mer i kontroll över sig själv.

Mina barns pappa dog för två år sedan. Det var då mitt drickande började eskalera. Det var när jag insåg vikten utav att jag är deras allt.... När jag förstod att jag aldrig någonsin bara kommer få vara "jag" igen... för från och med nu är jag bara deras mamma... deras allt... och från och med då så tappade jag kontrollen. Från och med då så blev jag... ingen.

esterest
sön, 2025-06-29 - 14:18

Hej 👋🏻

Förstår att det har varit en nattsvart tid. Har du fått någon professionell hjälp med sorgbearbetning? Att helt plötsligt vara ”allt” för barnen är en stor uppgift. Skriv gärna igen, kram! 🌸

EnVårblomma
sön, 2025-06-29 - 18:57

@esterest Hej och tack snälla för din förståelse.
Har inte tagit i sorgen ordentligt. Mest fokuserat på att finnas för barnen i det.

Vaknade inatt med fruktansvärd hjärtklappning och mådde så fysiskt dåligt. Hela dagen igår låg jag och läste här och lyssnade på beroendepodden. Jag hade bestämt mig, efter lång tids mentalt kämpande i frågan, för att sluta dricka. Ändå tog jag några glas igår för jag hade inte bestämt NÄR. "Det är ju ändå semester." Idag är den dagen. Idag är dagen jag inte bara skulle dö för mina barn utan idag är dagen jag också väljer att leva för mina barn.

Det har skrämt mig. Tanken på att inte få någon avkoppling och njutning utan att bara jobba, vara mamma och känna tyngden av allt. Men efter att ha läst här så minns jag ju. Jag minns att jag var gladare och mer balanserad innan mitt drickande blev vardag. Så nu ska jag kämpa och jag ska ge ALLT för att komma tillbaka. Slippa känna ångest för att jag inte varit den bästa mamman fön mina älskade barn det sista året.

Jag ska bli bra.

Stinalotta
sön, 2025-06-29 - 20:28

@EnVårblomma Hej! Jag bestämde mig för att vara nykter i 3 månader för 2 år sedan. Minns att jag, precis som du, var livrädd för att inte få det där lugnet som A ger. Att allt skulle bli nattsvart & svårt. Det blev precis tvärtom. Allt blev lättare. Saker blev roliga. Livet kändes roligare & det tunga kunde jag hantera bättre.
Nu är jag tillbaka på ungefär samma ställe som då, konstigt nog. Har hållit mig i 7 dagar från att dricka nu, men kommer att ta en fest till helgen när det blir semester. Men efter den kanske min dag kommer, när jag bestämmer mig.
Ville bara säga att det kommer att bli bättre & lättare för dig. Kämpa på. Du kommer att bli bra!