@JHL
Hej, din sista mening skrämmer mig. Jag är nog lite rädd och ibland känns det som det är väldigt nära på att folk i min närhet får veta. Det kanske är bra, men samtidigt väldigt skrämmande. Orkar jag det?

Funderade på mitt varför, det finns många varför. Funderade på hur jag ska ta upp att det räcker nu. Vet så väl att folk skulle stötta och finnas där så varför tar jag inte bara steget?

Ångest inför läkare, hade velat ta den vägen. Men vågar inte, är för feg och rädd att det ska slå fel. Att det ska gå ut över min familj istället för hjälp.

Vaken inatt som vanligt, jag måste få till det här med sömnen... Att inte sova på nätterna gör en galen.
Men! Jag har laddat hem 2 böcker om beroende som definitivt kommer hålla mig sällskap de kommande kvällarna.

Ta hand om er. Tack för att detta forum finns.

@längtan Hej.👋🏼 Om du tar hjälp behöver du ju "bara" berätta för folk i din närhet att du inte dricker. Utan att bli påkommen eller stämplad. Jag har bara hört positivt från människor som tagit hjälp. För mig var det alkohol som gav mig ångest och sömnbrist vilket gav mer ångest. Nu sover jag som ett barn oftast och med hjälp av att lyssna på en 20 min lång Yoga Nidra (finns på Storytel bla). Det går att vända skutan! 🩵

@längtan jag förstår din oro. När jag var inlagd på sjukhus för alkoholrelaterad abstinens (det vill du verkligen undvika) så hade jag tankebanor runt hur jag skulle lyckas få det att gå obemärkt förbi. Precis som att fru jhl inte skulle märka att jag var borta flera dagar (även om hon var bortrest en del av tiden) samt att jobbet inte skulle ha märkt. En djukdköterska sade till mig att det skulle kännas bätttre om jag berättade och hon hade 100% rätt. En stor sten lättade när jag öppnade upp för frugan och de allra närmaste. Jobb och många bekanta har jag inte berättat för, det räcker att jag har meddelat att jag inte dricker för tillfället. Skammen jag kände innan jag berättade var helt enormt stor och jag kände mig så misslyckad, usel och inte värd ett skvatt. Jag fick ett jättebra respons av mina närmaste och bara stöd. Det enda negativa jag hört var på en golfresa och få tyckte mina golfvänner att jag borde ha meddelat tidigare för då kunde jag köra hyrbil istället för att hyra chaufför :-).

Du är nog inte så olik dina närmaste. Hur skulle du reagera om någon berättade om alkoholproblematik eller att avstå ftån drickande av hälsoskäl? Fördömande eller stödjande? Jag är helt säker på att dina nära och kära vill dig väl och kommer att stödja dig.
En annan uppsida är att de kanske kan hjälpa dig fira nyktra högtider då de vet att du vill hålla dig nykter och de kommer stödja dig med det.

Tillsist då hade jag och fru jjl ett samtal där jag hade önskemålet att jag äger problematiken och informationsgivandet. Dvs jag berättar till vem och när samt att fru jhl behöver inte sluta dricka (om det blir svårt för mig så ber jag henne om ändring).

Sorry för långt inlägg.

@Carisie
Ja, det som jag är rädd för är vården och att bli dömd. Att barnen blir inblandade och det blir mer negativt och kämpigt än om jag inte tar hjälp utifrån.
Men idag, i detta nu så vill jag verkligen inte dricka mer. Jag tycker det räcker nu.

@JHL
Så fint att få sånt bra stöd. Jag tror även jag skulle få det om jag sa något.
Det har gått för långt. Jag inser det för varje gång jag dricker att det går inte längre. Jag kan inte hantera det längre.

De dagarna som jag är nykter är som bara lite av ett vakum, på morgonen efter så måste jag ändå gå igenom för att komma ihåg, som om jag vore bakis.
Det är ibland en obehaglig känsla av att jag är onykter fast nykter. Svårt att förklara.

Igår gick jag över gränserna igen. Jag ger mig själv ett löfte att denna vecka ska vara nyktert. Hela veckan. Jag har inga planer så kan vila och ta hand om mig själv. Det ska gå för att jag måste och vill.
Jag hatar alkohol jämt, även när jag dricker.

Tack för detta forum och ta hand om er. En stjärna till alla som kämpar.

Känner att jag måste skriva ett inlägg till. Ångesten brukar inte vara så här sjukt stark. Allt blir bara värre. Eskalerar.
Jag vill just nu bara börja om från igår. Varför kunde jag inte ha bestämt mig då?

Denna jävla ångest. Får helt klart skylla mig själv.

Åh.. skit också, vilken soppa 😭
Kan snälla den här dagen bli bra. Vad ska jag ens rätta till? En fråga jag bara kan ställa mig själv. Låtsas som ingenting eller be om ursäkt för... att jag blev för onykter. Gjorde inget dumt, blev bara för mycket, för många glas.

Ta hand om er. Jag och ångesten ska ta tag i denna dag nu.

@längtan Gjort är gjort och det som hände igår eller förrgår kan du inte göra om. Försök släppa det och lägg dej bakom dej. Om du tror någon tog skada är det kanske bra att be om ursäkt men annars - lägg det bakom dej och börja på nytt!
Ta en dag i taget, eller bara nån timme i taget. Kan du ta dej ut på promenad? Eller någon annan form av motion? Sköt om dej nu! Vi är många som hejar på dej här💚

@längtan .Håller med@Detblirbättre .Det som är gjort är gjort & tror du att någon blivit ledsen/arg så be om ursäkt.Det du ska fokuser på just nu är här & nu.Ta en skön promenad med musik/beroendepodd i huvudet.Ta en god fika/glass på ett café’.Försök tänka positivt.Ta en timme i taget.Ta en dag i taget.Ta vätskeersättning drick mycket vatten.Sysselsätt dig.promenera.frisk luft.Kom ihåg att fram till det första glaset bestämmer du.Efter det bestämmer A & beroendet.Och om dessa råd inte hjälper så sök hjälp hos vården.Stor varm kram.

@Detblirbättre @Molnet

Tack för pepp! Alltså verkligen, stort tack. Känns inte lika ensamt. Dagen blir absolut timme för timme känner jag.

Fått en bra och fin morgon med barnen. Ångesten har lagt sig lite.

Fortfarande bestämt att ikväll blir det nyktert. Skön och vilande tanke.

Ta hand om er och ha en fin dag ❤️