@Andrahalvlek och @vår2022 Det skulle absolut vara det bästa, ta upp lite i taget och sakta förändra det som behöver förändras. Mina döttrar vet en del om min uppväxt men de kan inte relatera till den (de vet inte att jag hade problem med alkoholen, jag skötte det rätt så bra i smyg), jag tror det kan vara svårt för dom att förstå att jag kan må dåligt av detta pga min barndom, man behöver en djupare förståelse för hur allt i livet hänger ihop för att kunna tänka så tror jag. Men de vet att jag tycker det är jobbigt, den ena är mycket mer inkännande än den andra men jag bearbetar även dem men det tar tid för förändring. Min mans resa till den förändring han gjort pga min förändring har varit en fantastiskt resa, att han lyssnat och tagit till sig sakta, sakta. Jag ska inte köra över mig själv mer nu, jag ska stå upp för mina känslor, jag ska inte släppa en bomb utan smyga fram lite i taget så det är bearbetningsbart för alla att sakta förstå. Tack snälla för er fina stöttning. Jag känner mig starkare, när man säger ifrån kan det bli svårt, det kan göra förbaskat ont när man inte får förståelse men det är värt det om man till slut vet att man lyssnat till sitt inre och gjort en förändring. En stor förändring behöver göras i mig, jag kan vara lite väl fokuserad på hur förändringen sker i mina närmsta när de dricker , jag får en känsla av att det är farligt men jag behöver få mig själv att förstå att det inte är farligt sedan att min ena moster beter sig exakt som min mamma i många lägen triggar enormt, det är hennes personlighet och det kan hon inte ändra hur lätt som helst utan jag behöver på något sätt försöka att inte se mamma i alla de beteendena, hur gör man för att inte bli triggad av en annans beteende som påminner mycket om en annans? Kram

@Himmelellerhelvette Tittar åt ett annat håll. Jag tror ärligt talat att det är svinsvårt med vissa personer. Minns känslan från mina unga vuxenår, på fest med just släkten. Orosklumpen kom direkt vid vissa beteenden hos bland annat min egen moster. Det lismande krystat artikulerande snacket, jag kräktes nästan av obehag. Förvandlades till en väldigt liten flicka på nolltid. Tyvärr är det nog så att vissa beteenden hos andra får vårt inre att protestera högljutt. Det enda som hjälpt mig är att inte utsätta mig för det. Om någon på fest blir så där gränslöst sentimental och gråtmild går jag därifrån. Det beteendet fixar jag inte, jag utsätter mig inte för det. Hade nog av det i min barndom. Nu när min mamma visar tecken på demens kan hon ibland bli nästan kletigt sentimental. Jag djupandas. Börjar prata om något annat. Ett till ytan oförargligt beteende slår an strängar djupt inom mig. Det får vara så. Jag undviker därför andra när de beter sig så.

Kram 🐘

Tack @Andrahalvlek ❤️ Usch ja det är hemskt! Just nu är det väldigt skönt att jag slipper detta på ett tag, det är långt tills nästa gång vi ska ses.

Annars firar jag 12 veckor utan bulimin 🙏❤️ och detta är väldigt hjälpsamt för min läkning också och hjälper mig få en bättre självkänsla.

Det är helt ofattbart att jag om 39 dagar har varit nykter i 3år! Det är inte greppbart! Tiden har gått så fort och så mycket jag utvecklats!

@Himmelellerhelvette 12 veckor utan bulimi, fan vad grym du är! Det måste ha varit svinsvårt, när du använt det som ventil så länge. Det allra viktigaste är att vi lever våra liv på ett sätt som inte kräver ventiler att pysa ut trycket med. Hållbart.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette snart 3 år av nykterhet och 12 veckor utan bullemi. Vilken prestation! Grymt jobbat och ge dig framför spegeln en själv en rejäl dos av att du är fantastisk.

@Himmelellerhelvette Grattis !🥳 12 veckor utan bulimi! Och snart 3 år alkoholfri! Fasiken vad strong och bra du är!💪. Det har verkligen hänt mycket och du har utvecklats massor!

Kram och var stolt över dig själv!❤️💫

@Andrahalvlek, @JHL och @vår2022 Tack så mycket❤️

Jag tror faktiskt jag känner mig lugnare och mer stabil, det stressar kroppen och hjärnan med bulimi, som jag varit inne på tidigare påminner den sjukdomen mycket om alkoholberoendet just kring tänkandet, planerandet, stressen att bli påkommen, skammen. Den där ”nu är det fredag!” Och allt skulle inhandlas inför kvällens stora hetsätande! Fy! Så tröttsamt! Nu kan jag helt lugnt strunta i att alls åka till affären en fredag efter jobbet, jag vet att jag kommer bli mätt på middagen och vill jag ha något på kvällen kan jag vara säker på att någon annan i familjen inhandlat något jag kan tugga på men just det att det finns inget stort måste längre. Jag höll mig ifrån allt som triggade bulimin första säkert sex veckorna kanske, allt ”förbjudet” som jag tänkte att jag kommer gå upp massor i vikt av att äta men sedan åt jag något (choklad, bulle, chips) ja ni vet, allt sånt där vi alla vet lägger sig runt midjan om man inte också rör på sig. Men min kropp har hittat hem nu, den har stabiliserats, visst går jag upp kanske 500gram på vågen om jag ätit socker och chips en kväll men jag vet nu att det bara är vätska och dagen efter är det borta igen, när min kropp varit under stress utav bulimin har den samlat på sig allt den kan så fort den kan och jag har kunnat gå upp 2kilo på ett dygn men nu vet den att allt kommer regelbundet och den tar hand om det och behöver inte hamstra mer. Jag tränar som alltid mina 2-3 gånger per vecka, jag promenerar och rör rätt mycket på mig på jobbet, jag har varit viktstabil i snart fyra veckor så det tog nog åtta veckor för kroppen att lita på att det den får i sig stannar där. Jag har fått väldigt mycket mer energi! Orkar så mycket mer både på jobbet och efter jobbet. Detta var verkligen den sista pusselbiten. Jag blev piggare av att sluta dricka alkohol också såklart och av att sluta med nikotinet men jag har ändå varit tröttare än ”vanligt friskt folk” trots att jag äter bra och tränar har jag tänk och ändå inte fattat eller velat fatta att jag behövde ta bort även bulimin! Tänk vad likt det är med alkoholen! Även med den försökte jag komma på tusen andra anledningar till att jag mådde dåligt än just att jag drack alkohol! Det är rätt fascinerande ändå hur bra man kan lura sig själv! Kram på er alla fantastiska!

@Himmelellerhelvette Så otroligt bra jobbat av dig, fortsätt så att det blir riktigt stabilt. Jag tänker att när man har beroenden som framkallar massor av ångest, skuld och skam typ ätstörningar eller alkohol så är det svårt att tänka och fungera bra. I det korta loppet kan det lindra, men i längden blir det bara värre. När man blir fri från detta släpper beroendeångesten och man kan bättre komma åt skav och oro som ofta är roten till den onda cirkeln samt på ett mer balanserat sätt jobba med sig själv. Man blir liksom inte lämnad ifred om man inte tar itu med sina ”knutar” och man kan inte fly ifrån dem utan att påverkas. När vi förstår oss själva bättre är det befriande och trycket släpper. Så nog är vi mästare på att försöka lura oss själva, men det går inte hur länge som helst utan konsekvenser för oss själva.

Härligt att du mår bättre och känner dig lugnare och stabilare! Kram❤️