av LillaTrollet

LillaTrollet
sön, 2025-06-29 - 23:09

Jag har haft problem med alkoholen många år, men mest de senaste 3 åren, pga dåligt mående.
Jag har använt alkoholen som mitt ångestdämpande.
Har sedan snart 3 månader gått på antabusbehandling & vill snart avsluta denna, för att bevisa för mig själv att jag KAN dricka måttligt. Jag KAN avstå alkohol vissa dagar. Och jag KAN välja ett hälsosamt liv.
Jag vet inte varför jag känner att jag inte vill sluta helt, det är bara nån bild jag har i huvudet.

Men min fråga är, går det ens att gå från att dricka i princip varje dag under flera års tid till att dricka bara ibland & även då måttligt? 🤔

vår2022
mån, 2025-06-30 - 22:50

@LillaTrollet Hej! Jag brukar inte skriva i ”vara måttligt” delen av forumet och har nu varit nykter i över 3,8 år och befinner mig i ”det vidare livet” delen. Du hade en fråga som jag ändå ville ge ett svar på ”går det ens att gå från att dricka i princip varje dag under flera års tid till att dricka bara ibland & även då måttligt?

Baserad på egen erfarenhet och på så många andras erfarenheter här på forumet, så tror jag att det är oerhört svårt. Det baserar jag även på att hjärnans belöningssystem har blivit ”kidnappad” som man säger, vilket innebär att vi ”programmerat” hjärnan till att vilja maxa dopaminnivåerna med alkohol, för att vi ska få effekten. Om vi inte tillför alkohol kommer systemet att lugna ned sig, hjärnan återhämtar sig och blir mer balanserad igen. Dopaminet sjunker till normal nivå. Om man druckit sig till ett alkoholberoende, så sätter systemet igång igen med att kidnappa belöningssystemet för att få maxa dopaminet igen, om man dricker alkohol. Därför tror jag att det är svårt att vinna den kampen, att försöka bevisa för sig själv att man kan styra alkoholintaget. Kampen sitter i hjärnan som blivit alkoholberoende och det är svår att styra med viljan. Det man kan styra med viljan, är att inte dricka alkohol, då försvagas suget, men dricker man alkohol kickar drickandet in på automatik, man vill bara ha mer och mer. Antabusen hjälper dig nu till att inte dricka, men det tar tid för hjärnan att återhämta sig ordentligt från kidnappningen. Det är lite som med tex nötallergi, man kan inte äta bara lite nötter för då blir man sjuk, man måste avstå helt.

Men var och en måste ta sina egna beslut efter egna övertygelser. Ha det gott!

zalkin
ons, 2025-07-02 - 21:29

Du formulerar detta såå bra och korrekt vår2022. Det bästa du/vi kan göra är att kapitulera/ge upp. När första glaset är taget är belöningssystemet kidnappat igen. Så lyssna och läs noggrannt om och om igen och fortsätt med antabus. Efter snart 8 mån nykterhet har suget klingat av mycket, men arbetet pågår ff varje dag. Kämpa på.

LillaTrollet
tors, 2025-07-03 - 21:19

@vår2022 Hej! Tusen tack för ditt utförliga svar. 🙏 Jag misstänkte att det är mer eller mindre ”kört”.
Jag har mått superbra under den här tiden med antabus & det är kanske dumt att bryta det. Det är inte första gången jag kör en antabuskur & det har gått bra ett tag efter att jag slutat medicinera, men sen har jag hamnat i drickandet igen. Har alltid tänkt att det är pga mitt mående & att det ska ordna upp sig bara jag börjar må bättre. Men jag kanske bara lurar mig själv. 🤔
Jag fick mig en ordentlig funderare. Tack så mkt. 🩷

vår2022
tors, 2025-07-03 - 22:33

@LillaTrollet Vad bra att svaret mottogs väl😁. Du skriver att du mått superbra under tiden med Antabus, härligt! Jag tänker att det är just pga att du inte druckit som du mår så bra som du gör. Börjar du dricka så kommer du garanterat att få börja på ruta 1 igen efter ett tag och det verkar du också ha tidigare erfarenhet av. Sedan blir det också allt svårare för varje gång att börja på ruta 1 igen. Motivationen och styrkan att ta tag i det, avtar och sviktar. Man dricker för att slappna av, men hjärnan blir stressad av alkohol i form av ångest och oro som istället ökar, den onda cirkeln startar, man dricker mer när ångesten ökar, hjärnan stressas…

Det är nu när du mår bra som du kan ta itu med ditt mående för att må bättre. Alkohol cementerar känslor, man stampar på samma ställe, stagnerar och högen av flykt växer, man kommer inte vidare. Det du kan göra är att ifrågasätta alkoholromantiken, varför ska man dricka när det leder till att man mår sämre? Varför förstöra för dig själv när du mår bra utan alkohol? Vad kan alkohol tillföra dig?

Jag mår så himla bra av att vara nykter vilket jag inte riktigt trodde var möjligt. Alkoholromantiken satt djupt rotat inom mig. Ett glas (flaska) för att fira allt möjligt eller för att jag var värd det. Fest och lite rus, zooma ut. Men med min sårbarhet för alkoholberoende så slutade det alltid med för mycket vin, ångest, skuld, skam och att dricka måttligt nästa gång (dag) som aldrig höll. När jag som du, till slut mådde så bra utan alkohol sjönk värdet med alkohol och romantiken kring det. Det var inte längre värt att dricka, få ångest och bli bakis, som det var tidigare. Jag insåg att det var som det var, jag kan inte dricka för jag är alkoholberoende. Sorgen över att inte kunna dricka försvann när jag började värdera om mitt liv och vad som var viktigt för mig. Alkoholens glans och guldkant falnade rejält. Alkohol stjälpte mig. Guldkanten och glansen kom med nykterheten i en annan form. I lugnet, i höjda självkänslan och självsäkerheten, i en gladare och tryggare jag, i närvaron och tillgången till mig själv, i psykisk balans, i tacksamhet och lycka i det lilla.

Ursäkta lång inlägg, jag drivs lätt iväg i viljan av att dela med mig om hur bra man kan må som nykter om man ger sig själv chansen till att få känna av det. Ge sig själv tid, för det kan ta sin tid, men den behövs för att kunna reflektera och hinna känna av förändringen som sker på djupet.

Ha det gott!❤️