av Jaag

Jaag
mån, 2025-07-07 - 11:26

Jag har under 5 år varit tillsammans med en kille för att göra historien kort, fått barn och levt fram och tillbaka med att han dricker för mycket. Vi har flera gånger kommit till vägskäl och då jag sagt att jag inte klarar mer och då tex. fet blivit soc anmälan pga. hans drickande och han har gått program för att bli av med sitt beroende. Efter den gången sa jag att jag skulle lämna om det hände igen. Det går ett tag och sen fortsätter drickandet, han klarar sig utan när han jobbar men inte när han är ledig. Till saken hör även att jag har stora barn som han har betett sig dåligt mot och jag har så svårt att förstå då han är så otrevlig när han dricker. Den här gången sa jag stopp och vi ska bo isär, men tvivlar på om jag gör rätt. Enligt honom förstår han mig men det är ändå enligt honom mitt beslut att ge upp familjen och jag mår såklart dåligt över det och nu säger han igen att han ska sluta dricka och göra allt för att det ska bli bra. Men varför ska jag tro att det blir bra den här gången? Kan jag leva med honom, kommer det bli likadant igen eller kan jag leva utan honom? Jag vet faktiskt inte längre vad jag ska göra.

has
mån, 2025-07-07 - 12:57

@Jaag jag skulle säga att det är precis tvärtom. Att du väljer att lämna för att låta dina barn växa upp i en sund miljö där ingen dricker och är otrevlig. Det är vuxet och friskt!

Jag har själv lämnat en man när han var aktiv alkoholist, när han sedan kom till insikt och blev nykter flyttade vi ihop igen. Tyvärr hade han ”bara” blivit nykter men hade sina mönster kvar så jag har åter lämnat.

Med det vill jag säga att förändring är möjlig, men det krävs mer än att sluta dricka och det är ett rätt stort arbete som tar tid. Kanske kommer din partner lyckas med det till sist, men att utsätta dig och barnen med allt som kommer med på vägen dit är inte hälsosamt.

Om du tycker det känns svårt behöver du kanske inte helt stänga dörren ännu, men flytta ifrån det som skadar dig och dina barn.

Sök gärna hjälp för egen del. Det är svårt att ensam stå emot alla löften och hot som en ofta blir utsatt för av den som är sjuk i alkoholism.

Du gör helt rätt i att tänka på dig och barnen❣️

Jaag
mån, 2025-07-07 - 13:24

Tack för ditt svar, det är svårt för tillfället och man tvivlar på om man gör rätt eller fel men innerst inne känner jag att det är så osäkert att bo med honom för tillfället då jag aldrig vet vilket humör han är på. Man hoppas alltid att det är sista gången det är så här. Han har ju så bra sidor när han är utan alkoholen så då får jag dåligt samvete för att jag har tröttnat och inte är där för honom. Är man ego när man vill flytta isär hur kommer barnen må? De är ändå små min minsta är bara två år.

has
mån, 2025-07-07 - 15:41

@Jaag jag får en känsla av att du har lite samma som jag: för mig var det nästan som att någon annan behövde tala om för mig att jag hade gjort allt jag kunde och ”fick lov” att gå.

Trots lögner, smygande, aggressivitet osv.

Det räcker att en inte mår bra av att vara i relationen för att det ska vara tillåtet att lämna. Du har rätt att få må bra.

Du har små barn och du behöver ha kraft och ork att lägga på dem. Inte tappa energi på att gå och fundera på om/när nästa katastrof ska inträffa eller hantera det när det väl sker.

Sjukdomen är progressiv, så om din partner inte lyckas ta sig ur den så kommer tyvärr situationen bli värre.

Att din partner försöker skuldbelägga dig är en del av symptombilden av hans sjukdom. Du kan inte heller göra något för att han ska välja hur han går vidare med sin problematik.

Jag skulle tro att du egentligen skulle behöva vara mer ego, inte mindre.