av viktoria

Och så är jag då här...resan har varit lång och svår...och som askungen sa "alldeles underbar" på ett sätt. Jag lever, jag överlevde inte bara, jag lever faktiskt.

Skrev mitt första inlägg på forumet 2009 i augusti, då under nicket "Victoria", med c. Skrev inte i egen tråd, utan ramlade in lite här och var där jag kände mig hemma.
Var nykter lite över tre månader från november samma år.
Återfall.
Nu nykter sedan exakt två år tillbaka.

viktoria
ons, 2012-05-30 - 22:36

Lilja och A, era tankar värmer mer än ni kan ana! Ordfattigdom spelar ingen roll; )
Erkännandet, tillåtelsen av svagheten, och modet att vara i den är väll min styrka, antar jag - åsyftat det du skrev Lilja.

Varma kramar till er båda♥

mulletant
tors, 2012-05-31 - 04:44

Vi har inget skydd mot kärleken,
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i det.

Orden är Eeva Kilpis.

Erkännandet,
tillåtelsen av svagheten,
och modet att vara i den ...

Orden är dina.
Det ligger något storslaget i det.

Varm kram i vargtimmen som vänder sin goda sida till mig idag / mt

caarina
tors, 2012-05-31 - 12:00

känns som livet rinner ifrån mej
har väl druckit för mycket ända sen jag började dricka, men senaste halvåret har de vart för jävligt
kom på min sambo att han varit otrogen, jag fick en chock och har mått jättedåligt sen dess, har druckit väldigt mycket sen dess och de vet jag ju att man inte mår bättre psykiskt av
men har kommit in i en ond cirkel som jag inte kan bryta
behöver hjälp och goda råd

Stigsdotter
mån, 2012-06-04 - 23:32

...så mycket som sker hos dig nu. Vad fint att syster kom förbi innan hon gick. Jag tänker att knyttet så litet det är kan vara en liten tröst i din svåra stund. Hoppas det blev en fin begravning.

viktoria
tis, 2012-06-05 - 19:54

Fjärilenimagen skrev ett långt inlägg i Vinyas tråd ang det svar jag skrev på, i mitt tycke, ett påhopp och en uppläxning från en forummedlem till en annan. Jag väljer att svara här i min egen tråd för att inte flytta focus från någon annan. Jag tror inte att Fjärilens inlägg är riktat enbart till mig, utan till beroende/medberoendes förhållande till varandra i allmänhet. MEN till stor del är det ju ändå det då h*n svarar med hänvisningar till bla mitt inlägg.
Därför nu ”wall of text” ; )

Jag har läst något eller ett par av Fjärilenimagens tidigare inlägg i andra trådar, men aldrig haft korrespondens med Dig Fjärilen direkt. Tycker mig känna igen dig dock fast under annan användare tidigare. Stämmer? Har nog inte läst allt du skrivit och kan ha missat en hel del av din historia. Men stämmer det att du inte är missbrukare, inte heller medberoende? Du är här för att…hjälpa oss andra att förstå oss själva och varandra? I alla fall så har jag nu läst ditt inlägg flera gånger och känner att jag vill klargöra ett par saker, eller snarare korrigera några av dina påståenden/tolkningar av mig personligen, och som tidigare miss/riskbrukare. Jag vill direkt klargöra att detta inte är skrivet i affekt, smärta, skuld eller ilska, men ändock som en bestämd markering över att jag ogillar att bli pålagd egenskaper och antydningar om vilka oläkta sår jag ev bär, från någon jag aldrig haft med att göra.

Nu till din text från Vinyas tråd med mina egna synpunkter som ”svar”

”Har läst era respektive inlägg runt hur man
ska förhålla sig till andra medberoende resp
beroende. I den bästa av världar är vi objektiva och
har tillräckligt mycket egen trygghet att kunna se
var mitt eget elände börjar och var det slutar.
Det här forumet behöver era bägge perspektiv.
Viktoria: Dina synpunkter är djupast sett de
mest kloka. Kämpande alkoholister behöver tro,
hopp och kärlek. Alla steg ni tar ska applåderas
in i det längsta.
Frantidsdrömmar: Dina synpunkter kan tänker
jag mig bottna i en ilska på dig själv, kanske
inte på de stackars barnen i allmänhet.
Utifrån sett som vare sig medberoende eller
beroende, ser det ut som ni bägge två inte
kan acceptera den andre partens perspektiv.”

Svar: nej – inte utifrån sett rent allmänt, utan hur DU – fjärilen i magen, ser på saken. Jag accepterar absolut till fullo att en medberoende är besviken, bedragen, förbannad och en massa annat på sin missbrukare – med rätta. Nu var det det här specifika påhoppet i sig jag hade en invändning mot – inget annat.

”ja tänker mig att man som utomstående lättare
kan vara just objektiv inför det framtidsdrömmar
tar upp. Alkoholism och medberoende är på liknande
sätt på ytan oförmögna att sätts sitt eget och
barnens bästa i främsta rummet. ”

Svar: Håller med – båda, så länge de är aktiva, har en sjukdomsbild, en diagnos som försvårar att handla rationellt och för barnens bästa. Jag personligen, som icke aktiv sedan en längre tid, kan se det objektivt, just därför skrev jag att jag INTE väljer att göra liknande inlägg i andras trådar – beroendes eller medberoendes. Mitt inlägg handlar inte om oförståelse inför den medberoendes situation, utan om oförståelse inför att skuldbelägga varandra på ett självhjälpsforum.

”Utifrån kan det se ut som ni behöver både
bråka och ge varandra det stöd ni framöver
klarar av att ge andra. Innan dess behöver skuld
och skam kanske hanteras. Då tror jag att
det blir lättare att både se och inte gå igång
på den andre sidans oförmåga att vara objektiv. ”

Svar: återigen – utifrån sett? Nej, DIN syn på saken. Jag har inget "behov" av att bråka alls faktiskt. Skum tolkning. Jag vet inte hur insatt du är i MIN historia? MIN resa mot nykterheten. Jag anser mig vara tillfrisknad idag, har varit utan alkohol länge nu. Skam och skuld över mitt missbruk har funnits, naturligtvis då det är en del i processen mot att bli frisk, men det är utagerat och bearbetat för ett bra tag sedan. Mitt svar här handlar inte om att jag går igång på grund av skuld, utan att jag går igång på att en nyanländ forummedlem som tar sina första staplande steg, som kanske äntligen törs be om en hjälpande hand blir påhoppad och anklagad. Kan inte hålla med dig om att jag inte har förmågan att vara objektiv – det är inte en egenskap jag saknar enl dem som känner mig, tvärt om faktiskt. Men det kan ju såklart inte du veta, vi känner ju inte varandra.

”Kanske behöver smärtan sitt eget rum ett tag.
Kanske behöver ilskan, oförmågan att stå ut med
den andre, få komma just fram. Så ni möts.”

Svar: Korrigering - Jag känner ingen större smärta över just det du beskriver. Känner inte igen mig i ”oförmåga att stå ut” med någon. Jag VÄLJER däremot att reagera då jag tycker någon blir illa behandlad och jag tycker att det berör. Att ”bli berörd av” eller "känna oförmåga att stå ut med” är inte det samma för mig. Det är inte en av de egenskaper jag har som jag känner behöver bearbetas. Det finns annat prioriterat material kan jag lova. Jag upplever att du överarbetar dina tolkningar av, i alla fall mina, skrivna rader. Lägg inte in så mycket extra, känns som om du gör det här lite i studiesyfte, eller som självutnämnd tolk. Jag tror inte det behövs. Läs bara rakt upp och ner vad jag faktiskt skriver, för det är inte krångligare än så. Det finns faktiskt inte så mycket ”mellan raderna” att terapeuta över. Jag tyckte bara att påhoppet var onödigt. PunktOchSlut.

”Jag har varit både arg upprörd och mycket
mycket ledsen. Jag valde att vare sig leva med
och skaffa barn med en beroende. ”

Svar: Jag är uppriktigt glad för din skull att du gjorde det valet. Du har förmodligen besparat dig mycket elände - fast vad vet jag eg? Samtidigt är det ju fantastiskt tycker jag, att det här forumet tex är ett levande bevis på att människor kan tillfriskna från både beroende och medberoende. Hur några relationer, om än ej alla, är genuint starka och väldigt speciella efter att båda parter framgångsrikt lyckats behandla sin del av sjukdomen. Magiskt nästan. Jag glädjs så med alla som lyckas. Att kärleken kan få vara det starkaste av allt vissa gånger – som i sagan : )

”Det är lättare att ta det ansvaret när man själv
inte haft alkohol med sig från uppväxt.
Trots detta är förnekandets offer o medberoendes
rädslor så lika. Den enorma rädslan att möta sig
själv och det som gör ont.
utifrån sett är ni på en resa som jag beundrar
er för så ni kan bli de fantastiska föräldrar
ni innerst inne är."

Svar: Tack. Jag är idag väl medveten om och tillräckligt trygg i min roll som förälder. Både innerst inne, och utifrån sett. Det får jag bekräftelse på från min familj. Men igen, tack ändå för att Du tycker att jag verkar ha potential.

Japp, det var det jag hade på hjärtat Fjärilenimagen. Lev väl.

viktoria
tors, 2012-06-14 - 21:47

Det är ganska bra med mig. Försöker vila och äta och sköta om mig efter jobbiga veckor. Lilla* beräknas komma under midsommarhelgen, men man vet ju aldrig - kan ju ta någon vecka till också. Just nu känns det som om det kunde få göra det faktiskt, det har varit...en känslofylld tid, med berg och dalar. Jag kan inte riktigt sortera och känner mig lite bortdomnad emellanåt. Jag läser här men har inget att dela med mig av just nu, men jag återkommer. Önskar er värme och sol och lata dagar. Kram

Stigsdotter
tors, 2012-06-14 - 22:03

...en liten ny människa! Man blir ju väldigt introvert med en liten i magen, särskilt såhär mot slutet. Det är inte så konstigt, det händer mycket i kroppen och det är mycket att förbereda sig inför. Jag minns att jag ibland bara satt och stirrade rakt fram utan att tänka eller känna någonting, satt liksom bara och jäste... blev ju inte bättre direkt sen heller, då satt man ju och bara stirrade rätt fram av ren utmattning, men det kan det ju var värt :-)

Jag önskar dig lycka till, hoppas lill*n kommer snart, de gör ju lite som de vill med det. Hoppas att allt går bra, sköt om dig!!

mulletant
fre, 2012-06-15 - 05:37

av dig och att du tar hand om dig och den inneboende. Vanligen längtar man ju efter att bli av med mag-bagaget men jag förstår att du har fullt upp med att "hinna ikapp". Jag önskar dig vilsamma dagar med mycket sol och kärlek. Kram / A

viktoria
lör, 2012-06-23 - 22:01

Också midsommardagen börjar lida mot sitt slut. reflekterar över vilka fina dagar vi haft, jag mannen och dottern + dotterns väninna till midsommarmiddagen i gårkväll. Kvarteret vi bor i har varit väldigt lungt och tyst, kanske är de flesta bortresta. Vi har pysslat med trädgård och lite utejobb på altanen, ätit och fikat gott utomhus (inte helt självklart i vår del av landet) och haft tid för varandra och hela samtal. Nyktert. Jag känner mig så glad över att mannen verkar nöjd och tillfreds med en lätt eller mellanöl till maten. Ja, EN är numera EN. Jag ser oftast inte suget efter mer (men jo det händer med långa mellanrum att jag kan se att det rycker i festnerven oftast kan jag se det komma flera dagar i förväg). Återigen kan jag konstatera att hans drickande varit av ett annat slag än mitt. Han har absolut druckit lika ofta, lika mycket och med en lika stor iver. Men jag kan se nu att i hans fall har det mer handlat om gamla vanor, vardagsleda, sociala förväntningar och traditioner i umgänget och sammanhanget vi lever i, än ett rent beroende som i mitt fall. Han verkar må så bra nu, på flera sätt. Precis som för mig finns så mycket lust till annat i livet än tidigare. Ett engagemang, ett driv och ett helt annat fokus på arbetet, på byggnationer i hemmet, på oss och våra framtidsdrömmar. Gud vad drickandet och festandet har tagit mycket kraft ifrån oss. Nu flyter saker och ting på ett helt annat sätt. Det är inte så mycket kamp i vardagen mer. Tiden räcker till, och orken, och glädjen. Det är inte klokt vad TID alkoholen tagit från oss. Hinna planera och göra inköpen, kvällar som ägnats åt ensamdrickande i mitt fall, eller med goda vänner som par, bakisdagar som bara gått ut på att härda ut tills man får gå och lägga sig igen. Mängder av tid!
Läser fortfarande istort sett allt på "alkis-sidorna" i forumet. Skriver inte lika mycket. Har inte så mycket att tillägga oftast. Vill inte komma med förnumstiga råd i för stor utsträckning, och delar ju inte av naturliga orsaker en del av de dilemman som drabbar den nynyktra, medans annat alltid känns lika aktuellt. Känner mig inte tillräckligt långvarigt nykter, men heller inte tillräckligt kortvarigt, om det nu går att förstå, för att "leda" någon mot nykterhet. Har iofs ingen som helst ambition att göra det någonsin heller. Jag har inte kunskapen om mer än mig själv och hur JAG fungerar. Jag är fortfarande inte svart eller vit heller, vad gäller övertygelsen om att ingen kan lära sig dricka måttligt, eller huruvida alla som dricker för mycket verkligen är alkoholister, eller om alkoholfria alternativ är en riskfaktor eller inte, är verkligen alla som älskar en alkoholist sjuka i medberoende? Jag är inte så säker på något av detta. Blir oftast irriterad märker jag då jag läser inlägg där någon påstår sig ha svaren. Rätt eller fel. Så enkelt är det inte alltid från min synvinkel. Människor är mer komplexa än så. Ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte ett skit om hur andra klarar av sina liv. jag har hittat en väg att lite enklare klara av mitt, det är det enda jag vet. Utan alkohol även fortsättningsvis för min del alltså. Är så tacksm för detta forum, och allt som alla så öppenhjärtligt delar med sig av. Här har jag lärt mig så mycket. Inte om andra dock, utan om mig själv. Varma kramar till den som behöver och vill ha: )

viktoria
lör, 2012-06-23 - 23:46

P.S Läste just expressen på webben, och ett ständigt återkommande inslag i vår kvällspress efter varje nyärsafton eller midsommarafton är testet "hur bakfull är du?" Är inte det bara hur märkligt som helst? Jag har då aldrig behövt ett direkt test för att avgöra det, det har liksom räckt med att känna efter. Tro mig, är jag bakis lär jag inte direkt missa det. Very strange!