av Varafrisk

Andrahalvlek
tors, 2025-07-24 - 09:43

@himmelellerhelvete Och jag vill bara tillägga att uppfattningen om att man själv är den enda som kan göra något åt sin situation är en del av medberoendet.

Under min barndom lärde jag mig tidigt att den enda jag kunde lita på var mig själv. Ingen annan kunde hjälpa mig. Jag minns ett mantra jag hade som jag mumlade för mig själv när jag skulle sova: ”Bara jag blir vuxen snart så jag får klara mig själv.” Och det tänket har jag fortfarande, jag har ursvårt att be om hjälp.

Att bli medveten om det är första steget, sen kan man börja försöka så smått. Utsättningsterapi. Be om småsaker, be om större saker osv. Så sakta bygga upp tillit till andra. Och det är som sagt en tydlig del av medberoendet. Beteenden som var nödvändiga under uppväxten, och som följer med oss upp i vuxenlivet.

Att skriva är en form av terapi som jag också tillämpar, och att bollplanka med er här på forumet. Oerhört värdefullt ❤️

Kram 🐘

Varafrisk
tors, 2025-07-24 - 10:33

@vår2022 och @Andrahalvlek har skrivit var sitt fantastiskt inlägg. Jag hoppas att de är hjälpsamma för dig🙏🏻
@vår2022 har verkligen kommit åt kärnan i problematiken enligt hur jag ser det,
När jag ger råd är jag ibland lite för försiktig här på forumet för här är jag mig själv men i min yrkesroll är det något annat.

Låt oss jämföra om du hade haft en fysisk åkomma är förmodligen inte jämförbart med hur du mår nu men iaf….Du hade googlat, du hade sökt på 1177, du hade pratat m ngn vän men jag tror till sist att du hade sökt vård. Jag tänker att terapeutisk behandling vore värdefullt för dig. Nu skriver jag tvärtom vad jag skrev igår för då skrev jag att det är inte hjälpsamt om du inte själv vill. Men, jag tänker att om du träffar en kompetent terapeut så skulle hen kanske ha förmågan att fånga upp dig. Jag träffar föräldrar i mitt arbete inte i terapeutiska samtal (de som behöver det råder jag att söka egen hjälp) men i kurativa samtal. Ibland känner jag motstånd och tvivel så starkt vilket utmanar mig att verkligen vinna personens förtroende men det kan ta många samtal innan man kommer någonstans.

Kostnaden är ju hög men ibland kan man få stöd via sin hemförsäkring el sitt fackförbund. Fast, då kanske de bestämmer vilken terapeut man ska ha. Du skulle kunna söka via vården för att få en remiss.

Bästa @Himmelellerhelvete fundera över dessa råd du fått ..hoppas det finns ngt som kan hjälpa dig❤️

Kramar🥰

Himmelellerhelvette
fre, 2025-07-25 - 09:40

Tack underbara @Andrahalvlek! Så skönt att du kan sätta de orden på varför jag engagerar mig så mycket i hur andra dricker, jag blir orolig för att det ska leda till misär. Det är precis så för mig, jag målar upp bilden i mitt eget huvud om hur mannen är elak mot frun eller tvärtom eller båda lika galna och hur barnen får lyssna på bråk och skrik. Jag behöver se att det är mina egna erfarenheter jag speglar i andra. Det är min rädsla som jag behöver hantera. Men samtidigt vet jag hur många barn som far illa bakom stängda dörrar och jag oroar mig alltid för barnen.
Jag har läst mycket litteratur i ämnet men ibland räcker det inte bara att jag läser jag behöver bolla med och när jag gör det med er faller bitar på plats❤️

Stor egenkänning på när jag är i obalans, då tar jag in allas ångest och oro som om det vore min egen. Det motverkar jag med kunskap om hur jag fungerar och får visualisera en vägg mellan mig och den andra och att hens problem studsar mot den, att de inte går in i mig, att jag lyssnar, ger råd men inte går in i känslan, sedan allt det du gör men istället för SSRI kör jag högintensiva konditionspass ett par gånger i veckan där jag ligger på 80-90% av min maxpuls. Promenader, bra sovrutiner, näringsrik kost, socialt umgänge både med vänner och familj, tid för återhämtning när jag blir socialt överstimulerad och ta till mig ny kunskap! Jag älskar att lära mig mer och utvecklas🙏
Kram❤️

Himmelellerhelvette
fre, 2025-07-25 - 10:12

Tack fina @Varafrisk ❤️ När jag förstod att jag var medberoende, att begreppet ens fanns och vad det innebar för några år sedan så satte jag mig in i det med hull och hår, läste allt jag kom över och lyssnade på alla poddar jag kunde hitta i ämnet, jobbade stenhårt med mig själv gentemot min mamma och satte gräns efter gräns, det var obeskrivligt smärtsamt och jag bröt till slut kontakten med henne under något år, bollade med släkt, min man och vänner, grät mycket och gick igenom ångest från helvetet! Jag har jobbat med detta under många år nu men det är som med vilket beroende som helst nästan skulle jag nog säga, jag kan få återfall men de brukar gå över inom några dagar, då hjälper det mycket att bolla med er och att skriva om det, skrivandet är väldigt terapeutiskt.

Precis som du skriver har jag blivit sviken av systemet och det kommer mest troligt inte att funka på mig eftersom jag bestämt inte tror på det och ändå tycker det funkar bra utan❤️

Bulimin är inte så svår när jag är ifrån den tänkte jag skriva och hör hur roligt det låter. Alkoholen är inte så svår den heller när jag är ifrån den. Du förstår hur jag menar. Jag tror väl att jag varit fri från bulimin i 15 veckor något sånt, har det uppskrivet men orkar inte gå och kolla. Tar jag återfall är jag fast men som med alkoholen, låter jag bli att kräkas kommer jag inte falla in i de dåliga vanorna igen, tar jag inte ett glas alkohol så kommer jag inte falla in i de dåliga vanorna igen. Jag har varit periodare med bulimin sedan jag var 15år, haft friska år, flera i streck men har aldrig förut satt mig in i att det är en sjukdom så som jag gjort nu. Tror det är som med de som slutar dricka i perioder utan att ha satt sig in i vad det egentligen handlar om, att de har problem med alkoholen, jag tror att när man tar till sig ordentligt med kunskap och förstår på djupet kan man bli fri! Min träning har hjälpt mig från alkohol, nikotin och nu bulimi. Träningen är min absolut bästa vän, den hjälper mig alltid med allt och den är så flexibel så den finns alltid till hands, är jag skadad kan jag byta den mot en annan variant, simma, yoga, styrketräna, cykla, paddla kanot, det finns oändligt mycket olika, det viktiga är att göra något för kroppen och hjärnan är byggda för rörelse🙏❤️
Kram❤️

Himmelellerhelvette
fre, 2025-07-25 - 10:35

Tack underbara @vår2022 ❤️ Det är verkligen exakt som du skriver, oron i mig själv projicerar jag på andra. Jag har observerat detta jättemycket de senaste veckorna när vi varit på stranden dagligen. Hur jag lägger allt mitt fokus på hur andra kroppar ser ut och vad andra vräker i sig för fett och sockrig kost, hur jag äcklas av andras kroppar för att jag äcklas av min. För egentligen struntar jag fullständigt i hur andra ser ut! Det är bara att jag speglar mig själv, när jag inte tycker om min egen kropp letar jag de felen på andra. Mår jag bra i min kropp tänker jag inte ens på andras. Jag har reflekterat över detta många gånger med hur jag mår i mig projicerar jag. Så jag vet att det alltid är mig själv jag ska komma tillbaka till när jag exponerar ut! Det är mycket svårare med badsäsongen än att bli utsatt för alkohol tror jag? Utseendefixeringen sitter djupare än alkoholberoendet, tror det är därför? Överallt där jag inte är i badkläder försvinner tankarna nästan helt, så stranden är absolut en trigger. Jag behöver lära mig att tycka om min kropp och jag kan det ibland men oftast letar jag fel. Det är vad jag jobbar med mest nu.

Min man lyssnade ordentligt återigen nu när jag tog upp detta häromdagen med att det triggar mig något enormt när han sätter i sig enheter dagligen, jag klarar inte av det och det enda som kretsar i mina tankar är skilsmässa, att vi inte kommer kunna få detta att fungera. Han blev nog lite rädd för han vet när jag pratar från hjärtat eller om jag bara pratar av ilska. Det känns mycket bättre mellan oss nu sedan några dagar tillbaka 🙏 Kram❤️

Himmelellerhelvette
fre, 2025-07-25 - 10:50

Jo det känner jag förstås igen @Andrahalvlek ❤️ Jag är min egen hjälte, haha. Jag litar på mig för det är den som hjälpt mig mest, men är det ändå inte lite så det ska vara? Jag är den enda jag ska leva med hela livet så jag behöver ha tilltro till att jag kan själv. Jag tycker ändå jag tar väldigt mycket hjälp av andra, jag har fått oändligt mycket hjälp av er på forumet, sedan har jag många fina vänner som jag bollar med, det som är skönt är att jag inte trackat en vän utan jag har liksom delat upp det jag behöver processa på alla, så ingen har behövt tröttna på att jag använder dem som samtalspartner. I början av min nyktra resa kände jag mig väldigt ensam och hade väl i princip bara er på forumet att bolla med men nykterheten har fört mig närmare alla dem jag hade ytligare relationer med sedan innan genom golfen, träningen, bokklubben o.s.v. De har bollat sina djupare ämnen med mig och jag mina med dem, detta har lett till mer genuina relationer och har hjälpt och hjälper mig enormt❤️ Tack fina du❤️

Varafrisk
fre, 2025-07-25 - 11:36

@Himmelellerhelvette Jag förstår dig och jag respekterar dig🙏🏻❤️

När vi pratar om det här med projicering tänker jag på mig själv. Återkommande kommer det stunder/perioder då jag känner mig väldigt ensam. Jag har min man och barn samt svärdotter. Jag har vänner men inte de närmaste. Två stycken har varit väldigt nära men nu är vår relation ngt annat. I min kontakt med min terapeut har vi genom diskussioner om min barndom kommit fram t att jag känner mig väldigt avvisad/övergiven. Det är inte någons avsikt att få mig att känna så men utan att veta så landar jag där. Då kan min besvikelse över dem komma upp t ytan igen, det enda jag hör och ser vänner som träffas gm båtresor, golf, bokklubbar, tjejgäng mm mm. Och nu på semestern kan det bli jobbigare. Jag har varit ganska lugn i det här i början av semestern eftersom jag bara har velat vara hemma men nu börjar det kännas lite mer. Känslor av…borde vi inte åkt iväg lite mer, svårt att acceptera mina känslor.
Jag vet dock att när jag börjar känna mig ensam, utanför då handlar det om mig själv. Att acceptera hur det är, att gå tillbaka till mig själv..vad behöver jag?
Jag vill inte vara utan de här vännerna men det kommer aldrig bli som tidigare. Jag märker att när jag själv inte orkat, har man då ingen riktigt nära vän då försvinner de bort med tiden. Om jag lägger för mycket energi på det så blir jag bitter. Jag tänker att för mig handlar det mycket om acceptans.
Tänker på Sinnesrobönen:
”Ge mig ro att acceptera
vad jag inte kan förändra
Mod att förändra
vad jag kan
Och förstånd att inse skillnaden”

Kram☀️🤗

Varafrisk
fre, 2025-07-25 - 14:58

I dag kom jag iväg t Friskis💪🏻Tog bilen dit eftersom man varnat för skyfall men än så länge har det endast kommit några droppar. 132 steg upp och ner, en kvart på motionscykel och två varv i e-gymmet😅
Det kändes att det var länge sedan jag varit där men väldigt skönt efteråt nästan mest för självkänslan och självförtroendet🙏🏻❤️

Kram☀️