Jag har precis genomfört en intervention för min pappa tillsammans med min familj. Det gick bra hoppas jag. Det kändes som att vi nådde fram. Men nu kommer styrkeprovet. Kommer det att hålla? Är vi viktigare än alkoholen? Jag är tyvärr van vid att det blir bättre ett tag och att det sedan blir det samma eller värre.
Det värsta är inte att jag oroar mig över mig själv. Jag kan stänga av mina känslor. Men min lillasyster har nått sin gräns. Jag är rädd för att hon inte mår bra av att fortsätta som vi gör. Jag har försökt skydda henne då samtidigt så har våra föräldrar haft en intensiv konflikt. Men det håller inte längre.
Jag vågar inte hoppas på att det ska hålla. Jag orkar inte med besvikelsen en gång till. Samtidigt så vill jag inte ge upp.

@NeverlastingDream hur har det gått för dig?
Förstår att det är jättetufft, men vilket mod av er att genomföra en intervention! Har du funderat på vad du skulle vilja se för reaktion nu, när det har gått en tid? Har ni funderat på att söka samtalsstöd i familjen? Medberoende är tufft för alla, inte bara den sjuke, och alla kan behöva prata med någon. Jag tror också det kan vara hjälpsamt för dig, och er, att tänka att er pappa kanske inte har kvar förmågan att göra kloka val, och välja familjen. Beroende är starka saker och det kan göra att den sjuke helt enkelt inte förmår göra andra val än att alkoholen ska gå först. Jag säger detta i all välmening. Hans beslut att dricka har inget med er att göra. Han är sjuk.
Skickar dig styrka ❤️