Det var precis så som du beskriver för mig också @mtb-cyklist. Jag var så förbannat trött på skiten men kunde ändå inte hålla emot och så oändligt trött hela tiden. Det var mestadels bara en kamp och ett planerande. Att sluta dricka var det konstigaste jag hade hört! I tre månader! Är folk galna, tänkte jag. Men sicken härlig resa, att sakta känna hur livet kom tillbaka, lyckokänslor, mening, självkänsla och energi. Relationer blev bättre, djupare och mer genuina. Somliga relationer har fått rinna ut i sanden, de som med facit i hand inte gjorde mig något gott utan snarare faktiskt skadade mig.
Häng mycket på forumet, det gav alla fall mig en skön känsla av att inte vara ensam. Kram