av rabbitgirl

rabbitgirl
lör, 2025-08-02 - 21:15

Skrev här för mycket länge sen. Idag vill jag reflektera över min historia och olika faser av beroendet. Det kan gå och fungera på så många olika sätt med ett beroende.
Fas 1
Drack mycket, 2016 var jag definitivt beroende. Smygdrickande, ett par gånger sjukskriven från jobbet pga bakfyllan, gjorde bort mig på flera fester, allmänt kaos. Drack i princip varje dag. 2 december fick jag panik och bestämde mig att sluta tvärt. Det gick.
Fas 2
Var helt alkoholfri under flera år. I början hade jag ganska starkt sug, mådde inte bra. Sedan gick suget över, men blev allmänt frustrerad av att inte kunna göra hur jag vill, leva som jag vill. Kunna äta god middag med ett glas vin.
Fas 3
Sen började jag dricka en del. Det var absolut inte lika mycket som förut, bara på helgerna, men det hände, kanske en gång per 3 månader att jag var bakfull morgonen därpå. Lite fel blev det ibland, men jag skulle kalla det för måttligt ändå. Kunde låta bli under 2-3 veckor, men som sagt, ibland blev det för mycket och det irriterade mig.
Fas 4
Pappa gick bort. Bestämde mig att lägga i bromsen. Drack ingenting under 1 år.
Fas 5 (nu)
Jag kan verkligen dricka måttligt. Sällan mer än 1 glas vin och en drink. Dricker oftast till maten, kanske 1 gång under helgen, ofta blir det alkoholfria helger . Jag blir mycket sällan påverkad, men maten smakar definitivt bättre. Jag anser att mitt drickande inte är ett problem längre. Det som övertygar mig själv är att jag har slutat tänka på vin hela tiden, planera, köpa, försöka gå ut bara för att dricka. Jag är inte besatt av de tankarna längre. Det har händ flera gånger nu att vinet i flaskan blir surt för att jag inte hade lust att dricka. Skulle aldrig fungera innan, ha ha. Ibland när andra tar ett glas känner jag bara, jag orkar inte idag.
Jag älskar känslan av att kunna leva som jag vill. Jag är försiktig för att jag vet hur min hjärna fungerar, har en typ av benägenhet till beroende. Men jag kan nu leva med det utan att behöva pressa mig för hårt, eller konstant kämpa med någonting. Det har liksom fallit på plats. Äntligen är jag avslappnad. Däremot det som är lite mystiskt är att jag inte vet riktigt hur jag har lyckats.

Himmelellerhelvette
lör, 2025-08-02 - 21:52

Så skönt för dig @rabbitgirl ❤️ Jag tror nog säkert att några få kanske kan klara av att lära sig efter ett destruktivt drickande men jag tror det är oerhört sällsynt! Ett råd du kan få som du inte bett om är att checka av med dig själv om ett år, två, fem år o.s.v. se om det fortfarande håller sig så stabilt som det gör nu, då har du hittat rätt för dig. Kram❤️

rabbitgirl
mån, 2025-08-04 - 22:54

@Himmelellerhelvette, du har rätt, absolut. Det är kanske detta som gör att det fungerar för mig? Att identifiera risksituationer och ta ett steg tillbaka INNAN jag börjar dricka mer? Det var extremt jobbigt att bearbeta sorgen när pappa gick bort och då visste jag direkt att jag inte vill tillåta mig själv att dricka alls under ett längre tid. Det blev ett år. Och det var inte det att jag ville hålla mig helt nykter då som var problemet. Kändes ganska naturligt ändå.