Ja@TappadIgen det ska jag fundera på. Som många andra här jag under många år vetat om att mitt drickande inte varit sunt. Har hållit upp i perioder och känt att jag mått mycket bättre då. I maj drack jag mer och mer, fick ingen bra effekt av alkoholen hur mycket jag än hällde i mig. Jag fick märkliga fysiska effekter, domnade i kroppen, pirr i musklerna. Nästan ingen bakfylla fast jag drack ansenliga mängder. Allt kändes bakvänt. Kanske ett sätt för kroppen att säga att "nu räcker det". Det var kanske dags att prova något nytt.

I morgon startar ny arbetsvecka. Det är väldigt lugnt på jobbet så här mitt i sommaren. Man hinner fundera mycket kring jobbsituationen och annat. Om några veckor är det fullt ös igen vilket innebär att pressen, och med den stressen, kommer att öka markant. Påväg mot tre månader, förhoppningsvis den 25 augusti, så ska det bli lite intressant att se hur jag kommer att klara den ökade pressen. Tidigare år har alkoholen varit kryckan jag kunnat stödja mig mot när pressen blivit för tuff. Men det går inte längre. Nya strategier ska planeras. Den ena är fysisk aktivitet förstås och där blir utmaningen att hitta lite fler tillfällen för det under veckorna. Hundpromenaderna är bra men räcker inte riktigt. Jag är också fortfarande så himla förlamande trött och den tröttheten slår alltid in när jag går hem från jobbet. Ska försöka få till nåt gympass tidig morgon.

@Silvertärnan jag känner samma sak med tröttheten. Jag har enstaka ggr kört in på en rastplats och tagit en tupplur i bilen på väg hem från jobbet. Viss förbättring har skett på sista tiden.

När den här veckan är slut är det två semesterveckor som hägrar igen. En kort resa till stugan kommer det att bli första veckan. I stugan brukar alkohol vara ett givet inslag, men inte i år. Planerar istället för träning, simning i öppet vatten, arbete med ved och sådant som hör lite spartanskt boende till. Det brukar vara avkopplande att vara där men alkoholkonsumtionen brukar medföra ökat intag även efter stugvistelsen. Förra året blev effekten väldigt tråkig då konsumtionen eskalerade även när det var dags att jobba igen. Det blev fler onyktra vardagar, incidenter då jag ramlade och slog mig, tråkiga gräl med maken, mer och mer ont i kroppen och fler symptom på att det var svårare och svårare att hålla stresshanteringen på en rimlig nivå (med mer alkoholintag som följd). Där ska jag inte vara i år efter stugvistelsen. I år vill jag gå in i hösten med laddade batterier istället.

@Silvertärnan .Skönt med 2 veckor sen semester.Låter skönt med enkelt boende & liv i stugan.Du har gjort bra & sanna jämförelser med hur det var när du var där förra året.Dit vill du inte igen.Se till att ladda med dig goda A-fria drycker du gillar.Ta sköna promenader,cykla,simma,lite trädgårdsjobb,plocka bär & svamp,fiska,läs en bok, läs korsord lyssna på poddar & spela familje spel så ska du se att du har laddat inför en skön& stressfri känsla till jobbstart.Heja heja!

@Dan_Måne jag läste din tråd. Bra steg du tagit med en första nykter helg. Jag har själv varit rädd för det där första steget, i många år. Jag har haft vita helger, vita veckor och månader men i maj i år var det som att allt föll på plats. Mentalt fick jag inte längre ut något positivt av alkoholen. Visst var ett glas, två glas avstressande men det räckte aldrig. Jag smygdrack, var bakis, trött och sov bort helgerna. Skyllde på att jag blivit äldre men fattade inne i mig att det var alkoholens fel och inget annat. När jag inte längre fick det positiva av alkoholen kände jag att det var dags att prova något annat. Nu är jag ute på en ny spännande resa i mitt liv. Jag var två månader nykter den 25 juli och siktar nu på 25 augusti. Så det är bara att haka på 🙂.

Vad märkligt det kändes att komma till stugan den här sommaren. Tidigare år har alltid någon av barnen varit med, trots att de är från 20 och uppåt. Nu var det bara maken, hunden och jag. Jag blev så otroligt melankolisk över att inget kändes som vanligt den här gången, främst att inget av barnen var med. Maken har inga problem med alkohol, han tar gärna lite när vi är här i stugan. Jag brukar ju smussla även här men det har varit mycket svårare än hemma. Jag brukar ändå kunna få i mig en hel del när vi är här. Nu när jag är nykter så blev det en känslostorm när vi kom hit. Jag tänkte på alla år med barnen här, allt liv, stoj, alla minnen. Om jag hade druckit hade jag förmodligen kunnat kapa en del av känslan av melankoli, hällt i mig lite extra för att slippa känna det här. Men nu blev jag tvungen att ta in och verkligen känna. Det var jobbigt. Jag tänker att det nog är bra att träna på att känna djupare känslor, inte kunna fly som jag gjort tidigare med alkohol. Det var riktigt jobbigt, nära på panikångest. Jag ska bearbeta det här och fundera på hur jag kan ta hand om sådant här som kommer att dyka upp där minnen kopplade till starka känslor har påverkat mitt alkoholberoende. Jag vet att förändringar och separationer påverkar mig mycket. Jag vill gärna att saker ska vara som de alltid varit, men är fullt medveten om att livet inte ser ut så. Det var en nyttig lärdom jag fick idag.

@Silvertärnan Så är det. När vi inte häller alkohol på våra känslor så känns de mer. Ilska, ledsenhet - och glädje! Ilska kände jag massor i början, så det bara bubblade inom mig. Men jag lärde mig att inte reagera i affekt, tänka igenom noga först, helst sova på saken.

Tiden efter barnen är tuff inledningsvis. Som om det finns stora tomrum i ens tillvaro. Det är värt att sörja, och med tiden skapar man en vuxen relation till sina barn, som också är fantastisk. Men det tar tid att vänja sig, hitta nya intressen. Fylla tomrummen.

Min upplevelse är att alla känslor mår bra av att få kännas mycket. Processas. Då kommer man ut på andra sidan till slut. Häller vi alkohol på dem kväver vi dem. Tillfälligt. De finns kvar inuti oss, kan komma ut i form av ångest. Gråta är bättre, det lättar på trycket.

Lider med dig, det är en tuff tid. Tog mig flera år att gilla läget fullt ut.

Kram 🐘

@Andrahalvlek tusen tack för stödet. Jag överrumplades verkligen av de här känslorna idag. Som du skriver så inser jag att gråta, vara ledsen och låta saker komma ut är mycket bättre än att försöka kväva känslorna. Måste bara öva lite mer på det. Kram!

Jag förstår känslan @Silvertärnan ❤️ Jag upplevde att känslorna var väldigt starka de första månaderna in i nykterheten! Jag reagerade ofta på hur starkt allt kändes och jag tror också det beror på att vi druckit på alla känslor innan så vi vet inte riktigt hur känslor känns, speciellt de jobbiga men även när jag var glad kunde jag känna så oerhört starkt och bli så glad över hur skönt det var att bara låta det spira i mig. Jag har fått lära mig att känna alla jobbiga känslor genom mina nyktra år och det blir lättare och lättare att navigera. Kram

@Himmelellerhelvette nån skrev i en tråd att man skrattar hjärtligare som nykter, det var så härligt beskrivet🙂. Det är så nytt att inte döva sig och så speciellt att man nu håller på att bli sitt rätta jag igen efter 20 år av konstgjort känsloliv. Jag känner att jag är ute i nya marker och upptäcker mig själv. Spännande, jobbigt, intressant och lite läskigt på samma gång.

@Silvertärnan Jag skrattade så gott åt vissa komedier att min yngsta dotter tittade på mig ”men, mamma” 🤣 Skrattet bara bubblade ur mig, kom i vågor. Prova att kolla någon du tycker är rolig på tv. ”Sunes sommar” är ett säkert kort!

Kram 🐘

Lika roligt hade jag ihop med släkt och vänner på sammankomster. Skämtade och skrattade på en helt ny nivå jämfört med tidigare. Tidigare gånger som jag varit nykter på fester pga bilkörning tex så tyckte jag lite synd om mig själv.

Men det är inte ett dugg som om oss som är alkoholfria - vi är de upplysta! Befriade. En liten exklusiv skara, vi som går före. Synd är det däremot om problemdrickarna, de som inte insett fullt ut att alkohol är ett gift som förstör våra kroppar - och hjärnan!

Kram 🐘

Ja det är verkligen hjärtligare och det känns så otroligt skönt @Silvertärnan ❤️ Det är verkligen en helt fantastisk resa att bli nykter! Jag minns att jag skrev någon gång efter fyra månader att jag känner mig nästan kär i mig själv. Det var så oerhört fantastiskt med allt nytt i att lära känna sig själv, att få må så bra utan alkohol att jag fick någon form av euforiskt lyckorus som varade några veckor, jag har läst andra nynyktra hamna i det med och att det sedan kommer en svacka kring dag 45-50 som varar ett litet tag för att sedan må bättre igen. Vi brukar säga ”ha tillit till processen och ha tålamod” det är ledord som man kommer långt med. Kram

@Andrahalvlek härligt med det där bubblande skrattet😄. Och nej, det är absolut inte synd om oss nyktra. Några klarar av att dricka alkohol, andra inte. Kort och gott bara en skillnad i beskaffenhet, folk emellan. Det tog tid innan jag kunde erkänna och acceptera att jag mår bättre utan. Men nu är jag där och jag mår så mycket bättre.

Jag känner att det är ett helt rätt beslut, att jag också har tålamod att låta det ta tid, @Himmelellerhelvette. Den 25 augusti är det tre månader nykter, det ser jag fram emot.

Dagen har gått bra. Har städat i stugan, ätit gott, spelat spel, bastat, badat och gått promenader. I morgon åker vi in till byn och fixar lite, handlar och eventuellt käkar något gott där. Saknar inte alkoholen just nu. Det känns nästan som vanligt här i stugan trots att det brukar vara vin till maten, nåt gott, drickbart till kaffet, bastuöl och nån eftermiddagsdrink. Jag har druckit Pepsi Max och Heinekens 0,0 öl istället, vilket funkat bra. Ikväll blev det en kopp te efter bastun. Det känns just nu bra.

Funderar en del på var motivationen att ta tag i drickandet kom ifrån den där helgen i maj. Den har legat och grott i många år. Jag tog lite hjälp av en alkoholcoache för några år sedan men då blev det bara en kort paus. Jag har läst här på forumet länge men i maj så verkar det som att beslutet verkligen slog rot. När jag läser andras trådar där suget, vanan och kanske rädslan för att verkligen försöka sluta beskrivs så känner jag väl igen det. Men samtidigt vill jag också säga - vänta inte med att göra ett riktigt försök att sluta. Bara för en helg, en vecka, och se var det tar dig. Vad har du att förlora på det? Du slipper ångesten, bakfyllan, självbedrägeriet för en stund. Du vinner kanske lite tillit till dig själv och din förmåga att du kan, om du vill. Det är ett sånt fint forum här på AH, mycket förståelse, omtanke om varandra, så för mig har det blivit lite av att jag inte heller vill missbruka den här omtanken och slarva bort den genom att dricka igen, tro att jag plötsligt, som genom ett mirakel, kan ha kontroll igen när jag inte kunnat ha det på 20 år. Det är slut med självbedrägeriet. Jag försöker se mig själv om 5 år, var vill jag vara då? Kommer alkoholen att ta mig till ett psykiskt och fysiskt bättre mående? Nej förstås inte. Så jag behövde förändra mig, utmana mig själv för att kunna återfå lite självrespekt. Siktet inställt på 25 augusti, 3 månader alkoholfri då.