Lever med en alkoholist sen 25 år tillbaka. Sen 11 år tillbaka dricker han ren sprit. Vi har barn på 11 samt 8 år.
Har belat i flera år med att kasta in handduken men inte orkat. Men något har hänt inom mig. En längtan efter lugn å ro, en stabil partner och en närvarande pappa till barnen.
Min man spenderar all tid i sängen med en platta. Oftast är han irriterad å trött osv. Jag göe allt hemma å han bara vilar. Men min kropp säger ifrån nu. Jag vill inte ha det så här.
Idag var vi på parterapi för första gången hos en suverän kvinna. Jag berättade allt hur jag har det å hon var stenhård mot honom. Vi bestämde där och då att han har året ut på sig att söka hjälp och påbörja sin resa. Sen om han gör det är en annan sak.
Han kändes rätt tagen under mötet och efteråt sa han att allt känns bara nattsvart och sen gick han.
Får se hur det blir men jag kommer hålla fast vid det. Å hon sa med att barnen ska inte ha det så här med en pappa som dricker å bara ligger i en säng.
Han behöver hjälp med hur han mår med någon psykolog. Inte bara KBT terapi. Han har mer inom sig.
Kändes bra att få komma till en sån kvinna som verkligen vågade säga saker å vågade möta honom.
Trots ett superbra möte mår jag skit. Som en rejäl baksmälla! Känner mig dum å elak.

@sommar2023 Låter otroligt tufft och inte konstigt om du känner dig fullständigt manglad och dränerad ❤️ men det jag ville säga är heja heja dig! Du står upp för dig och för barnen, nu är korten på bordet. Nu ska inte ha det så som du beskriver! Så bra att du tog stöd i terapeuten - nu är fler inblandade också det kan ofta hjälpa ☀️ väldigt starkt gjort!!!