av Efter

Efter
lör, 2025-08-16 - 21:02

Häromdagen såg jag mannen jag fortfarande är gift med gå hand i hand med sin nya tjej på stan. Han låtsades inte se mig utan gick bara förbi utan att säga hej.

Den här mannen har jag haft en relation med i nästan 6 år. Jag har levt med hans alkoholmissbruk. Jag har lämnat honom på grund av hans alkoholism. Han har erkänt sina problem, sökt hjälp och bett om en andra chans. Allt skulle bli som det var i början. Allt var alkoholens fel, han skulle göra allt i sin makt för att det skulle bli vi igen! När han såg tillbaka på sitt liv så var det viktiga oss och det vi hade tillsammans. Och jag trodde honom. För det verkade så då. Han verkade
”vara tillbaka”. Så jag flyttade ihop med honom igen. Men långsamt kom de gamla mönstren åter. Jag tror inte han drack, men vet förstås inte.

Nu när jag har lämnat igen och är ”på andra sidan” har jag med kvinnojourerns hjälp förstått att jag har att jag blivit utsatt för psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld under relationen (Ja, det räcker med att du ger efter för sex fast du inte vill för att slippa negativa konsekvenser för att det ska klassas som sexuellt våld).

Jag sökte egentligen inte kontakt med kvinnojouren på grund av det, utan behövde bara få hjälp att hitta en jurist då exet var helt omöjlig att göra med när det gällde bouppdelningen. Ena stunden: du kan ta allt, jag vill inte bråka och jag hoppas vi kan vara vänner efter det här! För att i nästa stund mena att om jag skulle ha den saken vi båda ville ha så skulle den andra ta resten för då gällde nyttoprincipen. När huset inte blev sålt som tänkt ville han inte betala mig något och hävdade att det var på grund av marknadsekonomiska skäl.

Hon som svarade på kvinnojouren sa: jag tycker du ska komma hit på samtal. Man har kartlagt våldet och det såg inte bra ut. När jag sa till min kontakt att han skulle hånskrattat mig rakt i ansiktet om han hade sett dokumenten så svarade hon att det bara bevisade vilken typ av man han är och att kartläggningen stämmer. En sund person skulle bli allvarligt oroad och skämmas ögonen ur sig.

Och denna händelse är förstås bara ytterligare ett bevis: att inte stanna upp och bearbeta utan snabbt gå vidare in i nästa relation. Inte kunna vara själv.

Jag tror olika former av våld tyvärr är väldigt vanligt när en har en relation med någon som har missbruksproblematik. Man förstår att det som sker inte är ”ok”, men skyller allt på alkoholen, även som anhörig.

Men det är ändå våld och våld bryter ner. Lögner, manipulation, gaslighting blir lite av vardagen med en alkoholist. Men det skadar lika mycket som när alkohol inte är inblandat.

Hur kan man märka att man är utsatt för våld? Man börjar ifrågasätta sig själv, man tänker sig noga för i vad man säger och gör för att slippa en reaktion. Man tar överdrivet ansvar för relationen. Man tappar bort sig själv, sånt som är viktigt för en, vänner och aktiviteter. Och man blir väldigt, väldigt trött eftersom det tar så oerhört mycket kraft att hela tiden försöka pejla av läget.

En kompis tipsade om en bok där en kvinna blir utsatt för våld och när jag skulle läsa den upptäckte jag att jag redan läst den. Jag hade läst den under tiden som jag själv var utsatt för våld, utan att jag alls fattade att det var så.

När jag läste den nu blev det nästan kusligt hur kommentarer och händelser ibland var mer eller mindre identiska, som tagna ur samma manus.

Varför skriver jag det här? Jo med förhoppningen om att det kan hjälpa någon annan i samma situation. Om bara en enda av er som läser skulle börja känna ett obehag av igenkänning och kan söka hjälp så har den här texten en mening.

Tyvärr tror jag att många samtalskontakter har dålig koll på vad de ska lyssna efter när det gäller våld i nära relation. Det behöver vara någon som är insatt och förstår att de som är utsatta oftast inte själva förstår vad de är med om. De behöver veta vad de ska lyssna efter och ställa rätt frågor. En kvinno- eller mansjour kan hjälpa dig reda ut vad som händer!

Idag känner jag inga tvivel kring att det är våld jag varit utsatt för. På alla plan utom de fysiska slagen. Och inget av det har ”sett ut” som jag tidigare trodde att det skulle göra. Manipulationen och kontrollen var ofta inlindad i förtäckta hot eller i omtanke, varför det var så svårt att upptäcka. Jag tror inte någon runtomkring hade kunnat ana vad som pågick. Jag har haft turen att ha människor runt mig som genast trott på det jag berättat och förstått att det är sant.

Blev jag överraskad när mannen jag fortfarande är gift med svassar omkring på stan hand i hand med en ny partner: ja och nej.

Det går helt i linje med mönstret jag fått förklarat för mig kring vem han är. Och det mönstret har jag sett igenom nu, det blev dessutom väldigt tydligt under separationen. All klagan om att jag aldrig kunde ge mig i diskussioner blev tex glasklara där det faktiskt är han som förvrängt och fortsatt diskutera sånt vi redan kommit fram till en lösning kring.

Att han gärna slängde ur sig något i sista stund för att skapa reaktion och dålig stämning i alla möjliga lägen. Framförallt när vi skulle göra något jag tyckte var skoj eller något som var viktigt för mig.

Att han tryckte på alla punkter han kunde komma på för att jag skulle reagera, och när ingenting fungerade kom den verkliga personen fram.

Så nej, det var inte jag som skapade konflikter i relationen. Jag försökte bara uttrycka mina gränser, behov och känslor. Men det avfärdades som kritik mot hans personlighet, sånt han inte kunde göra något åt.

Jag har förstått vem han, och det är ingen trevlig person som gömmer sig under ytan han polerar och försöker framställa som godheten själv. Han som gärna hjälper till, men som alltid har en dold agenda kring vad han själv kan få ut av det.

Efter lite reflektion så tänker jag att det var bra för mig att få ytterligare bevis för hur den här mannen funkar, även om jag knappt trodde mina ögon när det skedde. Vad är oddsen?

Det hjälper mig i min läkning framåt. Jag hoppas, hoppas att texten kanske också kan hjälpa dig❤️

Kärringen
sön, 2025-08-17 - 12:35

Känner igen det där!
Blev misshandlad av min styvfar som barn och har nog tyvärr haft svårt att se denna psykiska misshandel även jag vart utsatt för. Mycket bra att belysa, tack ❤️

Åsa M
sön, 2025-08-17 - 17:52

Jag tror det är nyckeln - att se dem för vem de är och vad de gör, hellre än vem man *vill* att de ska vara och vill att de ska göra. Det hade besparat oss allihop, mig inkluderat, åratal av lidande.
Nu slipper jag försöka "fixa" honom och "motivera till förändring" och "rädda relationen", för det fanns inget där att rädda ändå. Han hade en relation med alkoholen, inte med mig. När den polletten trillade ner så var det lättare att gå vidare.
Minns en replik från poeten Maya Angelou: When someone shows you who they are, believe them the first time.

Efter
mån, 2025-08-18 - 12:52

@Kärringen ❤️

@ÅsaM, precis så! Önskar att jag hade gjort som Maya skriver. Förhoppningsvis är jag bättre på det framöver, efter att ännu en gång snälltolkat underliga beteenden och lyssnat mer på alla märkliga förklaringar istället för min egen magkänsla.