Såg att jag varit medlem här, över 5 år.. Fem år med periodvisa återfall.
Kan inte ljuga, alkohol "gör" mitt liv lättare. Och trots alla problem den tillfört, så är det ändå till den jag vänder mig till när jag har problem/mår dåligt.
Har nära som tänker att "skuldlägga" är att hjälpa, när det har motsatt effekt. Sträckt ut en hand för hjälp, men fått tillbaka att jag får skylla mig själv, att jag själv förstör mitt liv, och att jag inte kan kräva av dom att finnas där för mina barn, då jag själv valt detta.
Jag förstår absolut frustrationen att vara en närstående till en alkoholist, men det finns inget material för att förstå hur en alkoholist tänker/mår.
Så många gånger jag känt, jag har inge mer alkohol, nu är det nog. Och så har det kommit orosanmälningar, arga meddelanden från familj.. och där söker jag ny alkohol för att lindra smärtan.
Absolut, jag självömkar, men verkligen inte medvetet. Skulle bara önska att alla i min närhet även förstod vad ett beroende gör en.

@Ada81 Förstår din frustration. Vi behöver en omgivning som verlkigen bryr sig, men heller inte de som förminskar slätar över, det blir ett ännu större svek. Hur hårt den än låter (vis av egen erfarenhet) behöver vi bära vårt kors helt själv. Lovar att livet på det stora hela blir så mycket bättre när man tagit sig ur den värsta alkokarusellen. Alkoholism är en sjukdom, där vi successivt inte längre orkar/lyckas kan ta det ansvaret vi behöver som människor, för våra barn relationer mm. Ta följe nu på flera i detta forum som lyckats vända sin situation. Det går och det blir, tom bättre. Allt gott till dig!