@Andrahalvlek ja, det känns så skönt att reagera och att göra det på ett mer samlat och äkta sätt. Det känns verkligen att det är enklare att balansera reaktionen nu. Tidigare gick det åt så mycket energi till att hålla inne och dölja alkoholmissbruket att jag också hade svårt att släppa ut äkta känslor i andra sammanhang, även om jag visste att jag hade rätt. Det var som en ständig press låg på. Den känslan är i stort sett borta nu efter lite mer än tre månaders nykterhet. Känns som att jag erövrar område efter område vad gäller känsloliv och tankar. Hjärndimman är borta. Det låter så klyschigt men det är sant att man verkligen förändras på djupet. Det känns så overkligt att jag stått och halsat ur vinflaskor, klunkat ur spritflaskor och gömt flaskor högt och lågt här hemma för inte alls så länge sedan. Vad i hela friden höll jag på med? Känns så otroligt underligt att jag tyckte att jag behövde stänga av när jag mår så mycket bättre av det motsatta, att verkligen vara klar i skallen och leva och uppleva både när det går upp och ner. Ikväll tog jag en alkoholfri öl till maten och tänkte på vilken skön känsla det är att bara kunna resa sig från bordet och hoppa in i bilen om jag velat det. Det är ju toppen!

Och då ska du veta att det blir så mycket bättre. Vi behöver utmaningarna flr att ta oss vidare. Det är som hård träning i nykterhet. 3.5 mån, 6 mån och 9 mån har varit perioder då jag upplevt att nu ha jag kommit längre. Vi behöver utmaningarna men också fylla oss med positiva upplevelse. En promenad på morgonen tex, helt obakis, är magiskt för mig. Bara vakna känna fy fan va gött att jag inte är bakis, en mäktig känsla