@Andrahalvlek ja, det känns så skönt att reagera och att göra det på ett mer samlat och äkta sätt. Det känns verkligen att det är enklare att balansera reaktionen nu. Tidigare gick det åt så mycket energi till att hålla inne och dölja alkoholmissbruket att jag också hade svårt att släppa ut äkta känslor i andra sammanhang, även om jag visste att jag hade rätt. Det var som en ständig press låg på. Den känslan är i stort sett borta nu efter lite mer än tre månaders nykterhet. Känns som att jag erövrar område efter område vad gäller känsloliv och tankar. Hjärndimman är borta. Det låter så klyschigt men det är sant att man verkligen förändras på djupet. Det känns så overkligt att jag stått och halsat ur vinflaskor, klunkat ur spritflaskor och gömt flaskor högt och lågt här hemma för inte alls så länge sedan. Vad i hela friden höll jag på med? Känns så otroligt underligt att jag tyckte att jag behövde stänga av när jag mår så mycket bättre av det motsatta, att verkligen vara klar i skallen och leva och uppleva både när det går upp och ner. Ikväll tog jag en alkoholfri öl till maten och tänkte på vilken skön känsla det är att bara kunna resa sig från bordet och hoppa in i bilen om jag velat det. Det är ju toppen!

Och då ska du veta att det blir så mycket bättre. Vi behöver utmaningarna flr att ta oss vidare. Det är som hård träning i nykterhet. 3.5 mån, 6 mån och 9 mån har varit perioder då jag upplevt att nu ha jag kommit längre. Vi behöver utmaningarna men också fylla oss med positiva upplevelse. En promenad på morgonen tex, helt obakis, är magiskt för mig. Bara vakna känna fy fan va gött att jag inte är bakis, en mäktig känsla

Igår va det AW efter en gemensam konferensdag. Trevligt och alkoholfritt för min del. Men, precis som förra gången jag var på AW, vaknar jag med en konstig, orolig känsla av att jag gjort något dumt eller skämmigt. Det hade jag ju inte. Men kanske är det så att själva krog/restaurangmiljön väcker minnen som kommer under sömnen. Lurig grej men kanske självklart efter att jag förknippat miljön med alkohol.

@Silvertärnan Troligen är det som du säger att det väcker minnen från förr. Minns att det var lite ovanligt att inte vara påverkad på tex AW, skönt men lite annorlunda. Också att jag pratade på som ”vanligt” men inte var påverkad. Det var lite nytt, att jag ”tar för mig”, på ett bra sätt, utan alkohol och var inte helt olik mig som onykter. Sådant som jag fick ångest för sedan dagen efter, att jag pratat och sagt saker. Sådant som jag som onykter inte hade koll på, men som nykter hade.

Som nykter lärde jag känna mig själv på nytt, mitt autentiska jag. Mitt onyktra jag var en osäker och ett bräckligare jag och där det inte var stabilt. Som nykter blev jag den autentiska jag, med större självkänsla, starkare, stabilare och mer balanserad. Så för mig var det en process att hitta hem till mitt autentiska jag, vem var jag som helt nykter i olika sammanhang. Till slut hittade jag hem och blev bekväm och trygg med mig själv, som helt nykter i alla mina sammanhang. Jag får inte längre ångest för tex att jag sagt något jag tycker, för jag känner mig mer grundad och trygg som nykter.

Ha en fin fredag!❤️

@vår2022 vilken bra beskrivning. Jag har inte tänkt att det faktiskt är mer än bara onykterheten som spelar in i att jag nu behöver definiera om mig själv i så många sammanhang, roller och situationer. Dina ord är väldigt tänkvärda. Tack för att jag fick de här kloka insikterna att tänka på i helgen. Kram!

Usch vilken dipp jag hade igår. Var låg hela dagen och tänkte ungefär "vad spelar det för roll att jag sitter här och är nykter" med allt vad det innebar av återfallstankar och annat negativt. Det var nog en reaktion på veckan, lite mental trötthet och energilöshet som gav sig tillkänna. Jag höll ut men det var jobbigt och tungt. Idag är jag fortfarande inte riktigt med men jag ska inte analysera för mycket. Det blir lite av en ond cirkel emellanåt - trött, orkar inte ta tag i något (inte ens något roligt), känner hopplöshet, tristess och så börjar tankarna om "the easy way out" - alkoholen. Då vet jag liksom inte heller var jag ska börja, även om jag praktiserar HALT-tänket. Det brukar sluta med en tupplur men är ganska snart tillbaka i cirkeln igen, efter någon aktivitet, hänga tvätt, städa, plocka, hundpromenad osv. Jag låter det hela passera men det är inte kul och känns inte bra att hamna i den här cirkeln.

@Silvertärnan Kom att tänka på kroppens tre motivationssystem och compassionfokuserad terapi (CFT). De tre motivationssystemen består av hotsystemet, drivsystemet och trygghetssystemet. Hotsystemet är vår beredskap att reagera på hot med stresshormoner, drivsystemet motiverar till belöningar och mål med bland annat dopamin, medan trygghetssystemet främjar lugn och gemenskap med hormoner som oxytocin. En balans mellan dessa tre system är avgörande för god hälsa. 

Om du vill veta mer har psykologen och författaren Sofia Viotti har sammanställt en pdf där du kan läsa mer om CTF.
https://files.builder.misssite.com/3c/e8/3ce8f04a-1376-492c-b743-a3ed2d…

Ibland protesterar kroppen mot att varav ned efter hög aktivitet/påslag och då kan man lätt känna sig rastlös istället. Om man tillåter rastlösheten och saktar ned lite i taget så kommer det ofta att lugna ned sig. Låter som att du gör det och kanske också att bara låta det vara som det är just nu, utan att lägga någon värdering i det. Sköt om dig!❤️

@vår2022 tack, jag ska läsa underlaget. Ja, det känns som nån knepig obalans slår klorna i mig ibland. Jag var också ensam hela dagen igår och hann fundera (och grubbla) så det spelade säkert också in. Jag vill ju så gärna känna mig tillfreds, Jag har inga höga förväntningar på hur jag borde känna men oro, tristess, trötthet är så nedbrytande i den här processen. Jag ska försöka bearbeta och förstå så att jag kan hitta strategier framåt. Tack för tips och stöttning! Kram 🧡

@Silvertärnan .Håll i & håll ut.Just grubblerier & ältande är en alkoholberoendes stora hot.Då leder det till tankar om harm mot personer som sårat en samt känslor av skuld & skam pga saker man själv gjort pga fylla/missbruk.Detta leder ju ofelbart till oro,ångest & rastlöshet.Jag fungerar så själv och dessa känslor är farliga då det lätt blir fel fgerkofta på & jag kan lika gärna dricka.Lider av detta jag med mellan varven & funderar på hur sjutton man ska sätta stopp för det.Jag kommer att googla vad AA skriver om detta.Några andra som har bra handlingsplan när de uppstår?

@Molnet ja det är svårt att parera de här känslorna. Men jag försöker förstå vad de beror på så att jag i alla fall kan försöka hitta strategier, men det är inte lätt. Offer vill jag verkligen inte känna mig som, men inte heller döma mig själv för mycket, vilket jag har lätt för. Får fortsätta utforska det här och låta det sjunka in och passera.