Trodde att det skulle lugna ner sig efter att exet sa upp sig från jobbet för att undvika att få sparken, och stack hem för att "få lugn och ro".
Men nej... Han kaosar vidare, trakasserar sin förra chef om nätterna med ändlösa fylleklagomål för att få referenser (vilket han inte får) och nu har han också hotat med att dyka upp på jobbet igen för att få som han vill, för att "jobbet förstör hans liv".
Alkoholmissbruk och psykisk ohälsa är en väldigt läskig kombination. Att denna person fortfarande lever är ett rent mirakel, men tyvärr är han väl på en inslagen väg som bara kan sluta på ett sätt. Jag kan bara tacka högre makter för att vår relation tog slut för fem år sen och att jag slipper leva mitt i det här. 🙏🏻
Till er som kämpar: låt inte åren gå. Agera! Det blir inte bättre. Det blir sämre.

de sista meningen du skrev träffar mig helt och fullt. Skulle just gå in på forumet och skriva av mig..... Skulle ha överskriften Lämna eller stanna kvar.
Jag är i ett förvirrat töcken min kärlek, mitt förnuft, Al-anon texter, Al-anon gruppen, hans dåliga sidor, hans bra fina kärleksfulla sidor, omgivningens åsikter ALLT i en enda soppa och jag vet inte vad jag vill vad jag bör göra.

Enligt Al-anon ( är super bra och hjälper mig mycket så missförstå inte det) ska man förlåta så mycket, inte vara bitter, minnas de dåliga mm
Men när han sätter oss och vårat förhållande i skiten om och om igen hur ska man då orka släppa ilskan och vara förlåtande.

Förlåt kidnappade din tråd, men ville säga att din sista mening gav mig en lite knuff i tanken iallafall. För jag tror nog i mitt förnuft att ni som skriver här sitter på sanningen
Så tack för dina ord

@Stark2025 tack själv för att du skrev! Vi är i samma soppa allihop här men jag unnar er alla (liksom mig själv) avstånd och lugn och ro! Det är guld värt att inte dansa djävulsdansen längre. Kliv av dansgolvet, byt låt och gå hem i tid, liksom... 🤗