Ändå 35 alkohol fria dagar när målet var en vit månad ,och jag klarade det . Minns att jag inte haft en fri månad sen tonåren och jag är 61 nu.
Jag köpte 4 mellan öl idag och det kommer bara bli dom, måste lära mig.
Men jag mår så jävla psykiskt dåligt av att inte ha ett jobb, man är liksom inte med i svängarna.
Skulderna stiger och snart går väl bilen sönder så det blir utgifter innan besiktning.
Det är slut med så kallad kärlek och jag bor i hus men det är mycket att berätta om det med, så mycket att jag kanske måste flytta,,, ja allt rasar!
Jag försöker hålla mig i form fysiskt och tränar mycket men psyket får jag ingen ordning på.
Dom som vet säger att det blir bättre psykiskt när man tränar, löper i skogen och gör en massa man tycker om och jag håller med om det, men det är bara för stunden.
Jag kan känna vissa dagar att jag mår ganska bra men det finns jämt illa visande självmordstankar och det har det funnits så länge jag minns, så det har varit några försök genom åren. Jag tror jag vet att jag inte är i stånd att fullborda ett mord på mig själv, men ändå tänker jag på det hela tiden.
Jag söker inte hjälp jag söker bara mening med livet i allt ras.
Skulle ändå vara skönt att prata med någon så jag slipper prata med mig själv.

@Akilles hoppas du skriver igen ❤️ och bra gjort med dina 35 dagar. Jag har lättare med korta mål än de riktigt stora. Jag har en mental plan för hur jag ska undvika alkohol för kanske tre dagar framåt. Skriver ner mkt om mina utmaningar och vad som triggar dem. Skäms ibland för vad jag har formulerat
, men ju mer alkohol jag hoppar över, desto mindre stress får jag i kroppen .

Går inge bra i mitt liv , mår psykiskt dåligt av mitt förhållande som blir sämre å sämre.
Får inget jobb heller , bara småjobb som inte ger så mycket.
Är så trött på allting , men försöker ändå åka till gymmet för att må bättre för en stund, sen efter träningen så är det lätt att halka i på bolaget och då samma visa igen å dränka sin ångest.
Lite kärlek skulle inte skada ,men det är inte så lätt att hitta nån i den här jävla åldern.

@Akilles vad tråkigt att höra! Det låter som att du har det tungt verkligen. Du kämpar med att få mer av det som du vet skulle ge mening i livet. Kärlek, jobb, bättre ekonomi. Vad mer är viktigt för dig för att må bra?
Bra att du fortsätter skriva här. Vet inte hur det är för dig, men ibland kan det lindra lite att få dela sina upplevelser med andra. Du är verkligen inte ensam om att dricka för att dämpa ångest. Även om det är en effektiv metod på kort sikt så vet vi också att drickandet ofta genererar mer ångest på lång sikt. Hur är det för dig? Om du jämför med perioder när du inte druckit, hur har du mått då?

Vi finns här om du vill prata eller skriva med en rådgivare.
Varma hälsningar,
Jenny på Alkoholhjälpen

@Jenny Jag tycker inte att jag mår psykiskt bättre av att vara nykter ,den bördan hänger alltid tungt . Alkoholen i sig är inte det största problemet utan det vardagliga livet som som får mig att undra om jag någonsin kommer att få vara en del av samhället när jag inte har ett jobb att gå till.
Alkoholen får mig att tänka djupa tankar och är väl inte så bra om dom är negativa ,men ibland är dom positiva och kan få mig att göra spontana saker för att bygga upp mitt liv i en annan riktning. kan inte förklara exakt men det känns som att jag halkar ner på ruta ett inom en snar framtid och måste gardera mig.
Jag vet inte vad som eller vem som kan hjälpa mig , det är nog bara jag själv