av Stark2025

has
ons, 2025-10-01 - 08:13

@Stevie tack!🙏🏼 Det har verkligen varit en helvetesresa, men jag börjar känna igen mig själv mer och mer nu och det känns fantastiskt skönt 🥰

Du skriver att inget våld förekommit och så kan det absolut vara. Samtidigt tror jag att de flesta som lever med någon som är beroende utsätts för våld utan att veta om och förstå att det är så.

Jag själv hade ingen aning! Visst såg jag att det min exman gjorde inte var bra, men jag skyllde allt på alkoholen.

När jag läser om din saknad tänker jag att det här kanske också kan bli en tid för dig att hitta dig själv igen. När någon en älskar har en beroendesjukdom och vårt fokus hamnar lätt på dem istället för där det bör vara: på oss själva.

Vi kan till sist få svårt att veta hur vi mår, vad vi tycker om och inte tycker om och kanske framförallt hur vi vill leva våra liv.

Jag läste i ditt inlägg om rädslan för att din partner ska sluta älska dig, jag tänker att det bästa botemedlet mot den rädslan är att hitta sätt att älska och ta hand om oss själva till den grad att vi skapar ett ”skydd” mot andras val och beteenden.

Jag förlorade nästan allt i min relation och i skilsmässan. Men jag börjar få kontakt med min inre lejoninna igen, och den kontakten vill jag aldrig vara utan igen. Den kontakten är faktiskt värd allt jag förlorat 🦁❤️

Jag förstår verkligen att det är svårt, men använd den här tiden till att försöka skapa kontakt inåt. Om det känns svårt, sök hjälp i form av samtalsstöd. Du behöver dig, oavsett hur din partners resa mot nykterhet ser ut❣️

Jag läste någonstans att en beroendeperson triggar medberoende hos personer runt den i ca 4 år efter den slutat (har ingen aning om det fanns evidens för det) och det känns inte helt orimligt i mig. Resan är lång och tuff. För den beroende, men också för anhöriga runtomkring❤️