Första gången jag skriver här för jag vet faktiskt inte vad jag ska mig till längre ursäkta om det blir lite långt. Jag och min fru har varit ihop 7 år gifta i drygt 2 år. Hon har sen ett tidigare förhållande en dotter på 14 år. Jag märkte ganska tidigt att något inte stod rätt till med alkoholen hon blev väldigt full och ofta däckande hon. Hon har alltid skött sitt jobb och varit nära sin dotter och mig, men sen började det verkligen smyga sig in på och helgerna började bli mer intensiva. Det börjar alltid med att hon ska ( jag ska bara gå ut och äta något och prata med min vännina) Under årens gång slutar det aldrig där. Utan hon kommer hem kl 04:00-05:00 svarar inte i telefonen när jag ringer, svarar inte på mina meddelanden, sen ringer telefonen då är hon så full att hon knappt kan stå upp oftast utanför en nattklubb eller nån bar, senaste ramlade hon ut ur en taxi och började bråka med taxichaffören om priset. Inatt var det samma visa igen men den här gången sket hon i sin dotter, jag fick tag i henne runt kl 04:00 och frågade vart är du någonstans?, då svarade hon: jag är i en park, jag blev vettskrämd och drog ut och letade och hittade henne gåendes med en ölburk. Jag har varit ja jag vettefan blind dum jag vet inte , men inatt förstod jag att min fru måste söka hjälp och jag vet inte om jag orkar den resan. Tack för att ni tog er tid att läsa.

@Longea vilken hemsk upplevelse!

Vi är många med dig här som också vaknat upp och undrat varför vi inte förstått tidigare så du är inte ensam.

Men det anhöriga som lever nära en missbrukare upplever är stor förvirring. Den vi lever med ljuger, manipulerar och gaslightar för att vi inte ska förstå (kanske för att de heller inte själva ska förstå). Länge, länge lever man på hoppet att man ska ha fel.

Hoppas natten kan vara ett uppvaknande för din fru. Om inte, så kom ihåg att ta hand om dig och se över vad som kan göras för att hennes dotter ska vara trygg.

När poletten till sist trillar ner kan det kännas som att marken rämnar under ens fötter. Jag vet att jag behövde tid på mig för att verkligen ta in verkligheten.

Men det som ändå är bra är att det faktiskt går att välja annorlunda själv när en äntligen fattar hur det står till.

Skickar styrkekram!

@has Hej tack så hemskt mycket för ditt meddelande, Precis som du säger att man inte förstått tidigare, och förvirrad det är precis så jag känner och besviken. Men när jag verkligen börjar tänka tillbaka efter alla år så ser jag mönstret och det har varit framför mig hela tiden, Men jag har inte förstått,Men tack så mkt jag ska verkligen tänka på att ta hand om mig och se över dotterns trygghet.För det gjorde ont i mig när hon inte brydde sig om sig egna dotter inatt, utan det var viktigare och dricka vidare på baren,

Klokt att du tänker på huruvida du vill vara med på resan.
Du och flickan är viktigast just nu, frun måste få insikten själv. Tyvärr..
Vi är många som delar dina upplevelser, något som kan vara bra är att ringa och prata med alkoholhjälpen.

@Longea ♥️
Du är helt anonym så tveka inte - skönt att ventilera!

Men till sist har du ändå ett tufft beslut att ta - känns som att du insett det, men det tar kraft att genomföra. Alternativet tar dock än mer om inte all kraft i förlängningen… det är oerhört destruktivt att leva med alkoholism.

@Longea Hej, välkommen till AH, så bra att du valt att skriva här. Detta är ett varmt forum där vi alla är anonyma. Jag har själv beroendesjukdomen (= är alkoholist). Men innan mina problem blev uppenbara så var jag medberoende och levde med en alkoholist, pappan till mina barn.
Precis som @Rike skriver - det är bara mamman själv som kan ändra sig. Den viljan måste komma inifrån och beroendesjukdomen är svår att tackla. Din fru ska inte skämmas, men varken du eller dottern ska behöva leva i detta. 14 år är en tuff ålder oavsett.
Sök hjälp, och gör det nu!