Tror jag måste byta ut mitt frustrerade rop till en lättnadens suck, med en rejäl utandning..
20 dagar utan alkohol är en fis i universum, javisst, men likväl är det framgång för mig.

Jag saknar fortfarande de bra stunderna men känner inte att jag lider nämnvärt utan alkohol. Jag önskade en tydlig signal om att jag måste sluta och det fick jag ju med råge. Budskapet kunde inte ha varit tydligare.

Så jag kämpar på med mitt nyktra liv. Utan att egentligen kämpa så väldigt mycket.
Det gör mig makalöst tacksam.
För jag klarar detta.
Det finns liksom inget annat alternativ.