Hej på er alla. Jag blir så inspirerad av vad ni alla skriver. Det händer alla andra, hur kan man låta det gå så långt det är väl bara att sluta? Hur kan man välja alkoholen framför familjen? Hur många chanser kan någon få?
Tills man till slut inser att denna någon är jag själv!

Jag känner skuld, skam, ångest och är så förbannad på mig själv för att jag inte tagit tag i det på riktigt innan. Har gått och tagit prover via Företagshälsan, via socialen men utan långsiktig lösning.

Min man frågade mig idag när är din botten nådd?
Jag söp mot full igår och ville bli påkommen, svaret är NU är min botten nådd och jag vill ha hjälp. Jag har nog inte velat det helhjärtat förens nu och för första gången tar jag dessa ord ur min mun. Jag är alkolist och behöver hjälp.
För en gångs skull gör jag det för mig själv och inte för någon annan.
Vet inte om jag kan eller förtjänar tillit och att bli älskad igen. Men det börjar idag. Fr.om. dagens datum alltså 15/10 går jag mot ett hälsosammare liv.

Kämpa på alla där ute. Jag behöver ingen empati eller tycka synd om mig (det tror jag inte att någon behöver)
Vi behöver pepp, erkännande och att välja livet framför alkoholen.
Kör hårt!

Välkommen hit. Själv har jag känt mycket stöd här. På mitt första AA möte fick jag höra, känn ingen skuld eller skam, det blir man inte nykter av. Tror inte heller på att tycka synd om. Man behöver lära om, hitta andra handlingsmönster och när man ska lära sig något nytt behöver man få positiv feedback när man gör något bra. Så nu peppar vi varandra, tar en dag i taget och njuter av att få skriva 0 i kalendern varje kväll.
😊