av Andrahalvlek

Andrahalvlek
lör, 2025-10-18 - 10:16

Trots att jag inte drack en droppe igår så tog jag mig knappt ur sängen. Det värker i hela kroppen. Benen, ryggen, nacken, armarna. Överallt. Jag har tidigare förknippat mina värkskov med att jag har ätit socker. Men värkskoven kommer tydligen när jag har tömt mina batterier. Ofta sammanfaller det med sockermoffande, eftersom jag äter socker när jag känner mig stressad, men det är tydligen stressen som är orsaken. Stress i form av mycket att göra, mycket intryck, tider att passa osv.

Min kropp reagerar med värk, som om den skriker åt mig: ”Vila för fan. Ligg ner!” Men det mår jag inte heller bra av, så det får bli en skogsrunda idag. Spana efter svamp, kast boll 77 gånger till min ystra storpudel. Som just nu ligger på golvet bredvid köksbordet och tittar uppfodrande på mig. ”Vad händer? Nu? Nu? Nu?” Jag sov till 9 idag, typ en timmes sovmorgon. Min hund var vaken mycket tidigare, men han låter bli mig när jag sover. När jag har visat att jag är vaken börjar värsta lekracet i sängen. Att han låter mig sova, det är kärlek det ❤️

Med facit i hand var det puckat att gå på personalfest en fredagkväll direkt efter jobbveckan. Det var som gjort för att tömma batterierna. Fredag kväll gör jag normalt ingenting, orkar knappt glo på tv, längtar till sängen. Jag vill inte ens köra till min dotter i Smålandsskogarna fredag kväll, åker hellre lördag morgon. Nu vet jag det. Igen. Hur många påminnelser ska jag ha? Samtidigt var det kul att delta, vart femte år är kanske en lagom nivå 🤣

Nu har min hund lagt sig i bädden i hallen. Han vet att han får vänta. Nyttig träning, det är inte han som bestämmer. En kopp kaffe till ska det bli, och knåpa ihop en inköpslista till veckohandlingen.

Gällande mina batterier så orkar jag mer och mer, efter min senaste utmattningsdepression för 3,5 år sedan. Jag började med att jobba några få timmar, och utökade tiden efterhand. I samband med varje ökning blev jag dödens trött några veckor-månader. Sen har jag stegvis utökat min fysiska aktivitet sen 2,5 år tillbaka. Ihop med min hund. Sen jag började löpträna i april märker jag att min kondis har förbättrats rejält, vilket gett mig mer ork i vardagen. Jag klarar jobbet med bravur, fixar även en-två aktiviteter på vardagskvällar.

Men gränsen, just nu, vid personalfester på fredagskvällar. En middag ihop med närstående eller riktigt goda vänner hade jag nog fixat, det hade gett mig mer energi än det tar. Men att mingla och byta några ord här och där med perifera kollegor, som blir allt fullare, gav mig ingen energi alls. Jag kände mig bara ensam, lite utanför. Det spelar ingen roll att jag har haft svinroligt i sådana sammanhang tidigare. Nu har jag inte det längre. Livet har olika faser. Thats it.

Kram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2025-10-18 - 10:33

@Himmelellerhelvette När jag var ung flicka slet jag som ett djur för att passa in. Lite brådmogen, lång som en telefonstolpe, väldigt tacksam att mobba. Ensambarn, visste inte riktigt hur jag skulle göra eller säga till jämnåriga. Hade samtidigt självkänsla god nog för att inte flyta med strömmen, men skavigt som sjuttton var det. Den känslan kommer tillbaka i sådana här sammanhang. På nolltid identifierar jag vilka som är mest poppis, vilket av gängen som har mest ”följare” osv. Jag beskådar på avstånd.

På högstadiet blev jag en del av det populära gänget, och fy fan vad vi söp och festade. Med alkohol i kroppen blev jag allra mest högljudd och livfull, och poppis. Det krävdes alkohol för det. Alkohol var verkligen uppåttjack i många år. Tills det inte var det längre, jag blev istället grälsjuk, konfliktsökande, gränslös, sentimental bla bla bla. Alkoholen funkar ju så. Det funkar bra, tills det inte funkar längre.

Samtidigt har jag självkänsla nog att vända ”skolgården” ryggen. Det är inget för mig längre. Det är okej. Mer än okej. Jag har kul på jobbet, har goda nära kollegor (som inte var med igår), jag har en fin familj med nära relationer. Och några kompisar, som jag kan träffa om jag tar kontakt. (Att de skulle ta kontakt med mig verkar på något sätt omöjligt.)

Och jag har ett fint vardagsumgänge med min hund - och bättre sällskap kan man fan inte få ❤️ En crazydoglady har jag blivit 🤣

Kram 🐘