av E89

Rike
tis, 2025-10-28 - 16:03

Låter oerhört tufft.

Hur mår du? Har du planer för hur du ska ta dig ur eller hur går tankarna?
Är barn utsatta?

Fortsätt skriv o ring gärna alkohjälpen♥️

Jenny
ons, 2025-10-29 - 10:43

@E89 Fullt förståeligt att den här situationen blir triggande för dig utifrån dina tidigare upplevelser. Samtidigt känns det viktigt att säga att du inte överreagerar. Det är rimligt att din partners alkoholvanor väcker oro, både för hans egen hälsa/beteenden och för hur du och er treåring påverkas. Du är klok och ansvarsfull som tar den oron på allvar och reagerar.

Fint att läsa att du tar hand om dig, att du får stöd via psykolog vid behov och att du också skriver här. För många kan det vara en hjälp att dela såna här erfarenheter med andra och jag hoppas du får fler svar från de kloka och varma användare som finns här på forumet.

Jag ville mest sträcka ut en hand och säga att du också är varmt välkommen att ringa eller skriva till oss rådgivare för stöd. Vi finns här.

/Jenny, Alkoholhjälpen

E89
ons, 2025-10-29 - 11:09

@Rike han är min bästa och närmaste vän, så mina tankar går åt att det måste gå att nå fram till honom om det här ämnet. Att en lycklig person väljer inte sånna mängder. Att det måste finnas andra lösningar på det som får honom att dricka varje dag. Jag vill ju att han o jag ska kunna vara lyckliga ihop.

Varken jag eller 3åringen är i nån farozon i dagsläget. Men det påverkar mig mycket känslomässigt, så det går ut över vår relation. Och eftersom han dricker helt öppet så lär han ju ut en väldigt konstig ribba för ”normalt” till vårt barn.

Så sent som igår sa han till mig när jag kämpade för att duscha barnet och förbereda en gemensam middag åt oss alla (den enda måltiden vi har möjlighet att äta samtidigt pga schema) att ”jaja jag hjälper till att smörja honom efter duschen när du fixar maten så att du får din illusion av rutiner uppfylld…vi hade aldrig det när jag växte upp och jag har tagit noll skada av det”

Då tog jag ett djupt andetag o sa ”inte det ämnet idag”
Varpå han svarar upprymt ”åh! Då kan jag säga samma sak, inte idag!”

Vi har väldigt olika uppfattning om hans uppväxt. I hans ögon har allt varit perfekt. Men det har det ju inte alls varit. Hans föräldrar bråkade hela tiden och gör det fortfarande vid 80+ bara att nu när de är gamla så skyller min man på deras ålder. Han glömmer att jag har känt dem sen de fortfarande var yrkesaktiva, och vi har semestrat ihop massor.

E89
ons, 2025-10-29 - 11:15

@Jenny tack för ert engagemang. Det är helt nytt för mig att vända mig till en sånhär plattform för stöd. Jag hade ett fint samtal med en av er rådgivare igår. Tack för att ni finns!

E89
tors, 2025-10-30 - 10:20

Jag har lyssnat på vad han själv sagt om saken så länge. Att det är jag som bär trauma efter min pappa. Att han inte är som min pappa.

Men nu har jag tagit mod till mig och vägt boxen, mätt flaskan o räknat ölburkarna…för att få det svart på vitt. Både för mig själv och för att han aldrig kommer lyssna utan fakta.

Jag ber chatgpt om hjälp med matematiken.

Föregående period på 10 dygn drack han 65 enheter med ett snitt på 6,5 enheter per dygn. Mer än 4 per tillfälle räknas som för mycket.

Senaste 48 tim blev det 15 enheter, ett högre snitt… DET ÄR INTE SUNT

Jag gråter. Läser forum och hemsidor.

Samtidigt hade vi ett samtal igår innan vi somnade, efter att han lyckats söva 3åringen för omväxlingsskull. Han sa till mig att jag vuxit upp med brist på kommunikation mellan mina föräldrar. Och att han tycker att kommunikation är det viktigaste i vårt förhållande.

Jag sa att jag ”bryter ny mark med mina läxor från psykologen” just nu, och att det är väldigt svårt, att jag måste samla mina tankar innan jag berättar för honom om det. För jag vill inte uttrycka mig tokigt eftersom jag är rädd för hans reaktioner. Han tyckte det lät bra att jag samlar mig först och tar upp det när jag känner mig redo…

Hur surrealistiskt är inte detta? Jag vill kommunicera med honom om att han blir mer och mer lik min pappa för varje dag som går - men han vill fokusera på mig och mitt mående. Hur får jag honom att förstå att jag inte kan må bättre än en viss gräns utan att han gör förändringar i sitt liv också, som tyvärr kommer innebära att han kastar snuttefilten (alkoholen).

Rike
tors, 2025-10-30 - 17:41

Men du.. tror du verkligen att det går att få honom att förstå eller rättare sagt vilja genom samtal och fakta? Innerst inne vet han säkert detta..

Fortsätt prata med rådgivare o OM barnet får växa upp i detta, då måste även han få stöd. Men det kommer att göra stor skada ♥️

Jag hoppas allt går väl, men tror tyvärr att du måste välja…

Med det sagt, även jag tog samtal i all oändlighet ända tills jag insåg att han bara lyssnade för husfriden.

Och rädd för någons reaktion ska varken du eller barnet någonsin behöva vara.

Finns det någon anhörig du kan vara hos ett par dagar o bara landa, fortsätta dina samtal och fundera?

Stannar där och hoppas så att du kan ta beslut hur tufft det än är. Om inte för dig själv så treåringen.

E89
tors, 2025-10-30 - 20:19

@Rike tack för att du svarar mig, det värmer att veta att nån annan med erfarenhet faktiskt läser det jag skriver.

Och jag behöver råd o perspektiv.

Idag ringde jag en nära vän som känner oss båda - hennes familj och min mans familj har vuxit upp ihop, och hon och jag har blivit väldigt tighta genom både ups and downs genom åren.
Hon blev inte ett dugg chockad - hon har sett samma sak som jag..att båda min mans föräldrar haft alkoholproblem äääända sen början.
Det kändes förlösande att prata med nån som vet alla hans goda sidor och inte tycker att han är ett monster bara för att han har problem.

Även om jag sett vartåt det är på väg under lång tid - så har jag inte försökt PÅ RIKTIGT.. det känns som ett kallt uppvaknande just nu..

Jag processar just nu..o när jag har processat så vet jag i vilken takt jag vill se förändring innan jag fattar beslut.

Rike
tors, 2025-10-30 - 22:06

Problemet är - vill han verkligen förändra? Vi kan inte göra någon nykter.

De flesta är inte monster säkert inte din man heller😊. Min var det definitivt inte. Men som han själv sa, blev oerhört egoistisk o inte så schysst under påverkan. Kunde dricka flera dagar i sträck följt av långa uppehåll.

Tyvärr hjälper det inte när de väljer missbruk..

Förstår verkligen den kalla känslan av uppvaknande - den är tuff! Men kan leda till en vändpunkt. För dig.

Vi kan bara förändra, bestämma, över oss själva.

Men din energi ska gå till dig och din son (tycker jag). Inte att du gråter över din mans drickande. Du är en viktig grund för att problematiken inte ska föras vidare till nästa generation.

Detta är verkligen inte enkelt, men alternativet att bara fortsätta är.. fruktansvärt. Jag lät det pågå för länge och insåg för sent hur otroligt utmattad jag var.

Om ditt barn hade en partner och befann sig i din situation - vad skulle du vilja då?

Bra att ni kunde prata om det hela du o din vän. Ett steg för mig var att sluta skydda, jag pratade med vänner, släkt, hand släkt och polisanmälde fyllekörning.
Tvingade honom att kontakta sin chef för att få hjälp via företagshälsovård.

I efterhand förstår jag varför detta inte hjälpte - det kom inte från honom själv, han gjorde det för att jag skulle stanna.

Hoppas att du får en lugn kväll och kan sova gott.
Att han vill fokusera på dig är för att byta fokus och inte alls schysst. Starkt att du har tagit stöd!!!!!!!!