av Akilja

Akilja
tors, 2025-11-13 - 09:03

För ca 2 år sedan hände något helt ofattbart. Efter att knappt ha druckit en droppe på 25 år (jag är 53 år idag) öppnade jag en öl en vacker solig dag när jag var ute och pysslade i trädgården. Det blev startskottet på ett rent helvete. Jag upplevde att det var helt underbart. En 0,5 liter starköl räckte pe4fekt för att uppnå en behaglig berusning. Där och då bestämde jag mig för att åka till Systembolaget och köpa några fler öl. Det gjorde jag. Och jag åkte dit igen och igen och igen. Sommaren fortgick och en dag ville jag ha vin istället. Det köpte jag och en tid senare gick jag över till nästa nivå och köpte vodka. Totalt ovetandes om vad som senare skulle ske. Jag levde i tron att jag aldrig skulle bli beroende. Det finns ingen i släkten med sådana problem och under hela min uppväxt såg jag min pappa onykter en enda gång på en midsommarafton. Han cyklade ner i ett dike och hela familjen skrattade gott åt bravuren. För att nu återgå till mitt problem. Jag var absolut inte någon som skulle kunna bli alkoholist. Det fanns inte ens i min vildaste fantasi. Det första halvåret var väldigt bra. Någonstans förstod jag tidigt att jag gjorde fel för jag visade inte någon i hemnet (4 stora barn + make) vad jag höll på med. Skrämmande nog visste de alla att jag inte drack, så ingen märkte något även fast jag gjorde många märkliga saker efter att jag började dricka vodka. Jag började dricka tokigt stora mängder. Jag jobbade inte varje dag, så jag kunde fortsätta dölja mitt missbruk. 3 liter vin eller 70 cl vodka på ett dygn var helt plötsligt inget konstigt. Jag började i den vevan förstå att jag var ute på hal is och kontaktade min läkare och berättade vad som hänt. Hon beställde ett peth test. Svaret var hemskt och hon blev uppriktigt sagt förvånad över hur högt värdet var. Vi kom överens om att jag skulle göra ett nytt test 4 veckor senare. Jag drack inte en droppe och testet såg bra ut. Där och då kom nästa fas. Lögnen och försvaret. Jag sa att vi hade haft gäster och att jag hade druckit alkohol 2 dagar i rad innan första provet och frågade om det kunde ha påverkat. Hon svarade att det egentligen inte skulle visa så högt av det, men hon kunde ju inte veta säkert och påpekade att värdet såg så bra ut denna gång och att det visade att jag inte hade några alkoholproblem. Åhh vad jag firade. Äntligen kunde jag dricka igen. Det blev såklart en resa till Systembolaget. Jag hade även berättat för min man om vad som hänt och att jag hade sökt hjälp. Han blev helt chockad och medgav att han hade märkt att jag hade varit lite märklig ibland, men att han inte ens hade kommit på tanken att det berodde på alkohol. Det var dags för nästa fas. Att gömma och dölja. Jag visste ju att han skulle vara uppmärksam, så jag gömde flaskor, tetror och burkar överallt. Det var då jag förstod att jag hade blivit en alkoholist på riktigt. Inte blev det bättre när min man tog fram en påse och samlade ihop det han hittade i mina gömmor som var ganska många. Usch vilken skam jag kände. Det var hemskt. Men som man gör när man är alkoholist fortsatte jag dricka, ännu mer, men jag blev duktig på att röja undan bevisen. Det var i allafall vad jag trodde. Jag började rasa ihop. Jag sover dåligt, nästan inte alls, de 3-4 dgr/veckan jag dricker, jag skakar och darrar när jag är utan och är skör och instabil. Så har jag levt det senaste året och nu är jag så fruktansvärt trött på det här. Inte hade jag min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle drabbas. Jag är här och det här är nu min mörka verklighet. Jag har haft en hemsk natt. Kroppen skriker efter alkohol. Jag skakar, blodtrycket är jättehögt, jag är törstig och jättetorr i munnen fast jag dricker hela tiden, huvudet värker och ångesten är total. Men en sak är annorlunda idag. Jag känner för första gången sedan allt detta började att jag har fått nog. Jag vill faktiskt få ett slut på det här. Det är ett stort första steg för mig, men vägen är lång och kommer vara krokig. Detta blev långt. Tack ni som orkade läsa.

fooliehutten
tors, 2025-11-13 - 10:24

Hej Akilja, My Skarsgård lyssnade jag på när hon varnade för den där känslan. Blir det så mycket vackrare med alkohol, släng bort den och välj en annan väg i livet. Jag såg i min debut världen i färg för första gången. Vi gör rockad på åldern du 51 och jag var 15. Trodde i decennier att jag kunde balansera detta och målet var väl att privat kunna hålla en slags ”lycklig” salongsberusning. Det blev till en balansgång på en liten, liten spindeltråd. De skära elefanterna joinade upp en efter en. Tills den dag de flydde när jag krossat flaskan och hotade att slajsa dom. Typ 21 månader som nykter nu, men det är dagen idag som räknas. Jag väljer nyktert idag, kom med du med. Välkommen hit🤗

spoix90
tors, 2025-11-13 - 11:25

Välkommen!

Starkt av dig att inse och vilja förändras!

Motivation är viktigast att man faktiskt själv vill förändra sig har man den drivkraften så är det inga problem att sluta. De första dagarna är de värsta! Kanske en ny kontakt med vården och få hjälp med eventuella abstinens symptom och annan rådgivning. Att läsa och skriva mycket här hjälper! Känns det kämpigt gå in och läs lite här helt plötsligt känner man sig inte så ensam i sin kamp. Du kommer märka positiva effekter väldigt snabbt initialt!

Kämpa på!

Akilja
tors, 2025-11-13 - 13:20

Tack för dina kloka ord. Du har så rätt i att i motivationen är väldigt viktig. Jag ser nu en möjlig framtid utan alkohol och det är fantastiskt att kunna skriva av sig här i forumet.

Thompa_68
tors, 2025-11-13 - 17:09

@Akilja Visst är det märkligt hur hjärnan kidnappas och man dricker utan stopp, får aldrig nog. Motivation att sluta är viktig, superbra att du har den. Ta en dag i taget och fokusera på det positiva i livet som nykterheten ger har varit framgångsfaktorer för oss. Jag har också accepterat att jag tillhör de som inte kan dricka alkohol kontrollerat, det blir alltid för mycket och för länge, och därför måste jag dag för dag låta bli att ta det första glaset. Som någon skrev, så får man löfte om en morgondag. Mitt förhållande med alkohol startade i 16-årsåldern och har varat till nu, 57 år fyllda. Alla har sin resa och sitt tidsperspektiv. Jag hejar på dig och önskar all lycka!

Akilja
tors, 2025-11-13 - 17:55

@Thompa_68 Tack för ditt svar. Det hjälper mer än vad jag trodde att ta steget och erkänna till 100 % för sig själv och skriva här. Jag känner mig inte så ensam i detta. Jag är motiverad för första gången. Jag tycker det är väldigt
starkt av dig att du håller dig borta från alkohol efter så många år. Idag när jag vet hur fast man blir är jag mycket imponerad. Det är ren glädje att läsa hur bra det går för dig och jag hoppas du kommer fortsätta på samma väg.

Akilja
tors, 2025-11-13 - 18:07

@spoix90 Du har så rätt i det du skriver. Att känna motivation är det största som har hänt vad det gäller det här. Jag märker redan idag hur bra det här forumet är. Den ensamma känslan ger med sig och viljan att ordna upp livet stärks.

Akilja
tors, 2025-11-13 - 18:13

@fooliehutten Tack för kloka ord. Man får helt enkelt ta en dag i taget. Det glädjer mig att läsa om ditt långa uppehåll. Jag är imponerad nu när jag vet vilket gift det är.

spoix90
tors, 2025-11-13 - 19:41

@Akilja ja visst är det fantastiskt känner man sig lite nere kan man logga in här och läsa om alla andra som kämpar på då återkommer motivationen. Som tompa säger vill man vara nykter är det bara att undvika det första glaset sen går resten av sig själv! Kämpa dig igenom de första dagarna så ska du se att det vänder!