av november25

Tröttiz
tis, 2025-11-04 - 09:27

@myssockan
Hej.
Du är inte ensam ... 💜
Jag blev också intresserad och kär i en person som redan hade utmaningar med alkoholen, men just då var han i en "bättre" period.

Rätt hastigt föll jag som in i hans värld, och vips medberoende med att acceptera helt absurt galna situationer ... Normalisering ...

Tar emot att då jag upplever att det inte går att ha en sund relation med någon vars hjärna är kidnappad och som tänker att alkohol är bättre än vad det är att leva. Hur kan då andra människor få plats då någon har så fullt upp med sig själv? Vi har kontakt som vänner, och fortsätter att hålla mina gränser.

Trodde aldrig jag skulle komma ur mitt medberoende, men det gick och nu mår jag bra i lugn. 🙏

Kram.
Sköt om dig,
och kom ihåg att försöka vaka som en hök över egna gränser. 💜🌺

Kärringen
tis, 2025-11-04 - 19:02

Rätt lika situation jag var i. I början snällast i världen, sen blev elakheter fler och fler , jag ville verkligen inte lämna. Men min kropp och psyke sa ifrån... då snälla tänk på dig själv! Det är inte värt det i slutändan ❤️ kram

Rike
tis, 2025-11-04 - 22:20

@myssockan
Det känns som att du bestämt dig för att stanna.
Det är ett högt spel gällande din psykiska hälsa, men givetvis ditt val (utgår från att ni inte skaffar barn in i detta!).

Det är lätt att se det positiva hos mannen, det gjorde jag, men i slutänden vart jag helt nedbruten.

Jag hoppas att det går bra för dig ♥️

JHL
ons, 2025-11-05 - 17:37

@myssockan Hej,
Jag känner igen mig i din beskrivning av din sambo då jag var en högfunktionell alkoholist. Krävande jobb med befordringar i flera led, böt senare till konsult med tillhörande utvärderingar och alltid fått toppbetyg av klient och medarbetare. Tjänar bra, oerhört strukturerad i drickandet, aktiv på fritiden med träning, golf vara tränare, sitta i föreningsstyrelser. Lyckligtvis krashlandade jag ordentligt med sjukhusvistelse för abstinens. Att det gick arbetsgivare och uppdragsgivare förbi var bara tur och dansen på slak lina för en alkoholist/storkonsument är i princip omöjlig att upprätthåll över tid.
Med det sagt så kommer din sambo att kraschlanda och då märker han hur pass säker hans ställning är, jobb och rykte kan försvinna på ett ögonblick och en ny situation med luckor i CV kan uppstå. Någon mycket klokare person på forumet sade något i stil med att "mycket mer intelligentare personer än vi på forumet har supit bort karriär och familj och att tro att man är ett undantag leder till fördärvet" (fritt tolkat). Vidare är alkoholism degenerativt och dins sambos drickande kommer att tilltaga.

Jag läser att han har börjat att dra ner på alkoholen vilket är såklart jättebra men jag låter ovanstående harang stå kvar även om den inte verkar vara helt relevant i dagsläget. Var dock vaksam för det är enkelt att säga att man har dragit ner på drickandet men svårare att göra. 5 klunkar whiskey hinns enkelt med när du är på toa.

Lycka till med ditt val.

Rike
ons, 2025-11-05 - 23:12

Absolut - men med en förhoppning om att det kan bidra till att någon annan inte går så långt in i det 😊

(Nu drack min långt ifrån var dag, men även i mitt fall snygg, trevlig med jobb, intressen o hus osv)

JHL
fre, 2025-11-07 - 10:23

@myssockan Några svar på dina frågor. Jag är nykter sen januari och det har gått väldigt bra och lyckligtvis känner jag inget större sug vilket jag är jätteglad för. Mitt drickande var inte pga ångest eller annat det verkade bero på att jag gillade ruset, jag gjorde en test som även påvisade det. Jag är inne i mitt första träningsår och har ingen målbild för att ha en hälsosam relation till alkohol så jag kör utan tills vidare. Då jag var en jättestor storkonsument (du kan läsa i min tråd) så har min kropp tagit stryk och jag blev diagnisticerad med alkoholinducerad fettlever och hade högt blodtryck. Nu är mina leverevärden bra (vilket jag tolkar som att fettlevern är borta) samt blodtrycket är normalt och jag tar inte längre medicin. Sedan så har kroppen säkerligen tagit stryk på andra ställen men jag är lyckligt ovetande vilka hälsomässiga bomber som kommer att brisera i framtiden och har valt att inte fundera på det. Jag försöker leva ett skapligt hälsosamt liv med kost, motion och givetis nykterhet.

Bra att din sambo har dragit ner på sin konsumtion och alla anledningar är bra men att göra det för någon annan och inte för sig själv är, från mitt perspektiv, lite grunt men det är ju en persons åsikt.

Att man måste krashlanda för att få till en förändring behövs såklart inte men det hjälpte mig att tvingas ta tag i mitt drickande och mig själv och göra en del förändringar i mitt beteende och hur jag ser på mig själv (typ att jag hade kontroll och kunde hantera drickandet).

En vanlig rekommendation i forumet är att ta 3 nyktra månader för då upplevs en massa positiva effekter avseende sömn, vikt, mående, hy etc. Känns det för lågt kanske 1 vecka är en bra start och funkar inte ens det så är det illa (anser jag).

Förhoppningsvis löser det sig för dig och din sambo. Ha en fin helg.

Nöjd57
ons, 2025-11-12 - 22:30

Jag klev in i en relation för några år sedan med vetskapen om att hon drack flera dagar i veckan. Det visade sig vara sju dagar i veckan. Livet var jättefint i början. Vi flyttade ihop, jag räknade inte antalet glas och hon var öppen med sin konsumtion.
Sakta men säkert så kom jag in i kraftigt medberoende, möjliggörare rollen. Mitt egna liv upphörde. Jag gjorde allt för henne.
Hon vill sluta men klarar inte att göra det själv. Någon dag här och där går bra men sedan fortsätter drickandet. Det blir sakta värre och värre. Hade svårt att se det själv när jag var mitt uppe i mitt medberoende.
Den bästa perioden var när hon via socialförvaltningen och beroendemottagningen i kommunen lyckades vara på ett "hem" i några veckor för behandling. Tyvärr föll hon tillbaks i sina gamla vanor ganska fort efter det.
Idag lever vi på varsitt håll och just nu har vi ingen kontakt. Hon behöver få ordning på sig själv. Hon har fått tips, telefonnummer, e-post adresser, hemsidor. Allting serverat med ställen och personer som kan hjälpa henne. Det har pågått i flera år men nu har jag gett upp. Det gjorde jag mest för att jag blev så illa behandlad av henne under lång tid. Orkade inte mera.
Ta hand om dig!

fooliehutten
mån, 2025-11-17 - 16:51

@myssockan, det verkar som han valt flaskan? Du skriver: ”Jag har varit lite trött och förkyld sen igår också, kanske det spelar in”. Varför behöver gubben din dricka alkohol när du är förkyld? Och varför ska du ta på dig hans lusta att öppna sin mun och hälla i sig A-gifter? Läs här på forumet vad andra kvinnor tänker runt samma typ av medberoende som du hamnat i. Jag som man kan ställa mig frågan vad det är för pellejönsar till män som inte tar ansvar för sig själva? Har han valt flaskan så kan han väl erkänna det och hjälpa dig att lämna den fyllskalle han faktiskt själv dagligen väljer att vara? Styrkekramar till dig🤗

fooliehutten
mån, 2025-11-17 - 17:27

@myssockan, det är lugnt och jag förstår att han säkert har det jobbigt också. Men du är den som behövde stöd. Och du är den som skriver här. Be honom starta en egen tråd. Vem vet han kanske också drar mot 22 månader som spiknykter endera dagen? Jag har ju gjort det. 😗🎶

november25
mån, 2025-11-17 - 20:30

Tack för omtanken! 😊 Ja, det är nog inte lätt för honom heller. Tror inte han är där än med att söka socialt stöd. Och angående nykterhet så vill han prova måttligt drickande först (även om jag själv tycker att det ser lite mörkt ut, men man ska aldrig utesluta något och det är säkert bra att prova)

Det var starkt gjort, hurra för dig och ett sundare liv!
Vad avgjorde det för dig, när du bestämde dig för att bli helnykter?

fooliehutten
mån, 2025-11-17 - 22:17

Jag tappade kontrollen när öl och vin inte räckte till. Blanksprit skulle jag ju helt och hållet hålla mig borta från… jo tjena! Det gick som det gick med det. Sen oavsett rusdryck blev det inte kul längre och när det skojigaste på puben blev att gå på muggen… ja, då kändes det att jag druckit färdigt. 🤠

december80
tis, 2025-11-18 - 13:56

Det är ledsamt att läsa din tråd. Förstår att det känns oerhört jobbigt när man älskar en person så mycket i övrigt och det enda problemet är alkoholkonsumtionen. Jag känner igen mig där. Med tanken på det du beskriver och att han redan har ljugit för dig samt har sagt att han aldrig kommer att ge upp alkoholen, så har han redan gjort sitt val. Jag hoppas att du finner styrkan och att det löser sig. Själv har jag ställt mig frågan: Hur länge räcker kärleken och hur mycket tål den?
Lycka till vad du än bestämmer dig för...

november25
tis, 2025-11-18 - 19:51

@december80 Tack för omtanken! ❤️Ja, det blir ju lite knepigt här på forumet också. Förstår att man tänker att det är hopplöst. Men det finns alltid så mycket mer i relationer och situationer än man kan förmedla såhär kortfattat i text...

Min sambo och jag har egentligen mycket gemensamt i medberoendet. Han har en traumatisk uppväxt bakom sig och destruktiva relationer där han försökt anpassa sig på alla sätt. Han är en väldigt snäll och omtänksam person, också väldigt positiv. En sån som vill få allt att funka på bekostnad av sig själv.

Jag har inte ställt något ultimatum ännu. Det han sa om nykterhet var mer som en spontan kommentar i ett samtal om alkohol i våras. Jag tror han är väldigt rädd för att hamna där och behöva leva helt utan, det hörde jag på hans röst.
Men jag vet inte ännu hur han svarar på ett ultimatum (att gå behandling) om nu försöket med kontrollerat drickande inte funkar. Kan mycket väl tänka mig att han väljer behandling, han vet ju att han har stora problem.

Just nu tänker jag att nästa logiska steg i rätt riktning är att utöka till två nyktra dagar i veckan alternativt försöka med en hel nykter vecka. Ska ställa en öppen fråga och låta honom själv berätta vad han vill göra näst så får vi diskutera.

Såsmåningom kommer dagen för ultimatum, om inget funkar...

november25
sön, 2025-11-23 - 13:20

@myssockan Senaste dagarna har det hänt mycket. Resultatet blev att sambon bestämt sig för en alkoholfri vecka. Det ska även jag ta, och det känns så bra.

Efter tre alhoholfria söndagar hade vi en vecka isär, där sambon var iväg på jobb i annan ort och jag reste för att hälsa på min familj. När sambon häromdagen skrev att han skulle på jobb igen o fara på söndag kände jag att hela projektet med söndagarna var på väg ut i sanden. Dagen efter det meddelande han glatt att han tänkte göra en resa i december med en god vän. Tyvärr dricker den här goda vännen som en svamp. Som vanligt reagerade jag inte direkt på det med känslorna som jag visade, utan sa bara att han såklart gör som han vill. Men mådde dåligt och kände mig ledsen och arg under den dagen. Ringde upp honom på kvällen och berättade allt jag kände runt det här (trots att han då var påverkad).
Dagen efter pratade vi igen och han sa att han inte tänkte resa med vännen, och att det varit ogenomtänkt. Kändes bra såklart att han valde mig. Vi kom överens om att han själv ska fundera ut vad hans plan ska bli för att dricka mindre. Jag nämnde även behandling, att det kan vara ett alternativ att fundera över, och han höll med om det.

Igårkväll när jag kom hem pratade vi lite mer. Han vill testa på egen hand först, att återvända till ett kontrollerat drickande. Och vill starta med en alkoholfri vecka. Han tänker då använda sina tabletter mot alkoholsug och att inte ha öl hemma.
Från hopplöshet till hopp... Det känns ändå bra.

november25
mån, 2025-11-24 - 10:09

Igår klarade sambon sin alkoholfria dag (och första dagen på vita veckan) till stor del på egen hand, eftersom han reste på jobb. Det var så fint att prata med honom nykter på kvällen. Vi ringer alltid med videosamtal, och igår blev det något samtal extra. Ja, jag erkänner att jag ville kontrollera att det verkligen gick bra.. Men jag känner iaf mer att det är hans egen process nu.

november25
tis, 2025-12-02 - 13:01

Sambon klarade fem nyktra dagar. Sen blev det fredag, och argument om att det är väldigt plötsligt att gå från allt till inget, och man måste trappa ner, och han ville dricka de två öl som fortfarande fanns hemma (fast undanstoppade). Och han skulle inte dricka imorrn (nädå).
Jag undrade om det inte var bättre att hålla sig till planen. Han verkade tycka jag var löjlig och jag såg att han redan bestämt sig för att dricka och gav upp. Jag sa att jag ändå tycker det skulle vara bättre om han gick en behandling. Han sa "jag vill testa själv först, att bara dricka på helgen".

Lördag hade han köpt hem några fler öl. Men fick bara möjlighet att dricka en, eftersom vi kommit överens om att han skulle köra till restaurangen där vi skulle fira min födelsedag. Väl där frågade han om jag kunde köra hem så han fick ta ett glas till maten. Jag sa nej. Jag och sonen beställde alkoholfritt och då gjorde sambon också det.
Middagen blev trevlig, men sambon hade det ganska jobbigt med förstärkt tinnitus och abstinens som han inte vill erkänna. Ingen alkohol på kvällen, vi tog en promenad, såg på film och drack cola med is.
Vi var intima och det var väldigt bra. Efter det hade vi hade vi ett nära samtal om delar av hans barndom och hans pappa.
Detta ledde till slut fram till att jag frågade honom rätt fram om han tror han är beroende. Han sa att han inte är säker på det. Jag undrade om inte definitionen på beroende är att man känner ett sug att dricka varje dag, och starta igen om man haft ett uppehåll? Han höll med om att det kanske var så.
Sen blev han irriterad och tyckte jag var negativ och målade allt i svart när det nu gick så bra.

Söndagen skulle vi resa bort. Det var min födelsedag och jag blev fint grattad på morgonen med kaffe, rosor och en dyr parfym.
Vi skulle till övernattningsstället för att jobba ihop dagen efter (ja vi jobbar tillsammans också på vissa projekt).
De fyra öl som stod i kylen följde med.
Jag hade redan släppt hela grejen med att han inte skulle dricka den helgen. Jag var förkyld och ville inte ha alkohol.

Han var på ganska dåligt humör. Jag visste inte om det var på grund av en sak som hänt på morgonen eller på grund av abstinens och tinnitus. Eller på grund av vårt samtal om beroende. Eller att jag inte drack. Eller allt.
Han drack två öl, jag tog läsk. Sen blev det gräl mellan oss när vi pratade mer om det som hänt på morgonen. Han blev arg och gick ut och lämnade mig kvar i bastun.

På måndagen köpte han öl, jag tror han drack några i smyg men orkade inte bry mig. Han kommer dricka den här veckan igen har jag förstått. Han är bortrest på annat jobb och jag hemma igen.
Jag känner mig uppgiven, och tycker ändå att jag gjort det jag kunnat för nu med att stötta honom till alkoholfria dagar, en konkret plan, prata om bakomliggande anledningar att dricka, abstinens, beroende. Jag har sagt vad jag tycker om strategier och behandling.

Nu får han göra vad sjutton han vill och jag tänker sköta mitt. Varför har jag egentligen syltat in mig så i hans process?
Det är klart att han dricker så mycket mindre just nu än han gjort tidigare. Men det är dags för mig att ta hundra steg tillbaka.
Mitt eget mål är att bara dricka på helgen, det är det enda jag ska fokusera på.
Plus att fatta varför jag är så otroligt medberoende i alla mina relationer. Finns det behandlingshem för medberoende så är det dags för mig att lägga in mig.

november25
fre, 2025-12-05 - 18:55

Jag sörjer drömmen jag hade om hur allt skulle bli i den här relationen. Det gör så ont. Försöker hålla mig själv, validera min sorg.

Tänk att jag har gått igenom det här så många gånger i mitt liv. Drömmen om att någon annan ska göra allt bra. Medberoendet är verkligen som ett beroende eller missbruk. Jag nyktrar till nu. Och som jag gjort förr inser jag att jag måste fortsätta bygga mitt liv själv, utvecklas, hantera mina känslor och bestämma vad jag ska göra och inte här i livet. Det finns ingen fix utifrån.
Jag fortsätter att trilla dit på dessa fixar.

Jag sörjer också vår kärlek, och den här personen som jag tycker så mycket om som kanske varit på väg mot avgrunden länge nu. Jag är bara ett sällskap på vägen dit.

november25
ons, 2025-12-17 - 16:54

Mycket har hänt de senaste 24 timmarna. När jag kom hem från stan igår var jag trött och hungrig. Sambon drack som alla andra dagar, och lagade mat. När han började kommentera om hur jag ställde slevarna i köket och lite annat brast allt för mig och jag började gråta. Han bad om ursäkt. Offerkoftan deluxe åkte på och jag sa åt honom att jag mår så jäkla dåligt av hans drickande! Han ropade att "det är vad det är!" och stormade ut.
Sen skiljes vi ändå som vänner när jag bestämde mig för att gå över till mig.
Istället för att sitta och gråta kom jag som tur var på att det var Al-alon möte den kvällen och åkte dit. En så bra upplevelse!

Imorse blev det lite bot-och-bättring prat då han sa att han kommer att vara nykter över jul.
Jag berättade att jag varit på anhörigmöte. Vi pratade lite om maktlöshet.
Men hör och häpna, lite senare sa han till mig att han är alkoholist. Det är ändå en ganska stor förändring att han erkänner sitt beroende.
Jag vet att allt fortfarande kan bli hundra resor värre, men just nu känns det ändå som ett framsteg.

Jag är hemma hos mig och läser och njuter av lugn och ro. Jag har bestämt mig för att ge mig tid för mig själv utan dåligt samvete ❤️ Offerkoftan är av och jag läser och funderar på mitt liv och mina val.
Att gå på ett möte och känna igen sig så otroligt mycket i andras berättelser, gav mig ny styrka och någon slags inre förståelse. Det är fullt möjligt att leva ett liv som blir bättre för mig😊