Hej, känner mig totalt deprimerad, ångestfylld och massa oro!
Jag har slutat dricka sedan ca 2 veckor. Drabbades av psykisk ohälsa i samband med en utmattning för 9 år sedan (men hade nog problem tidigare också). Bakgrund inom elitidrott/elitmotion som präglat hela mitt liv. Utmattningen har aldrig läkt, provat alla möjliga antidepressiva mediciner som inte hjälpt mig. Började självmedicinera för ca 6 år sedan med alkohol bl a., eftersom jag inte upplevde att sjukvården kunde hjälpa mig. Nu tar jag inga antidepressiva mediciner och slutat med självmedicineringen = totalt mörker.

Någon som känner igen sig? Blir det bättre? Mvh

@Jonkzz, du har slutat med medicin och självmedicin, klart det känns. Det vore konstigt annars. Jag har varit i mörkret och vet hur det känns för mig. När jag är där nere har jag svårt att tro att jag ska komma upp i ljuset igen; samtidigt har jag lika svårt att komma ihåg att jag nyss varit uppe. Precis lika svårt som jag tror det ska vara att falla ner när jag är uppe. Men det blir bättre vart efter. Ta en dag i taget och fråga dig då och då om du ångrar att du var nykter igår. Och du! den 21 december vänder klotet oss mot ljusare tider igen. 🤗

Hejsan! @Jonkzz, Det mest panikartade runt drickandet har du nu bakom dig, de två allra första veckorna är jobbigast efter ett långt race med starka drycker som faktiskt bara gör en utmattad och mörk i sinnet, samt trött på det mesta i längden. Det går alltid lite upp och ned i humör, tanke och känsla, men när det är riktigt mörkt då kan det vara tungt. Men det vänder alltid, och nu är det ju ransonering på dagsljus också, och sånt bidrar också till att det kan kännas mörkt. Men håll i och håll ut och ge sjuttsingen i flaskan, för när det känns som totalt mörkt så ska kan man undvika att dricka alkohol helt, för sånt gör ofta det hela värre. Kort sagt från en ofta dyster figur som mig, kanske inte världens mest positiva jämt, men det blir bättre med tiden om man tar allt med ett nyktert steg i taget, det är då säkert liksom.

Kämpa på kompis!