@Thompa_68 bra jobbat! Väldigt intressant att läsa dina reflektioner, det är som om någon annan sätter ord på mina tankar. Gissar att det är för att vi alla här går igenom samma saker. Vad gäller vikten så har jag lagt det fokuset åt sidan just nu. Tänker att de första två månaderna har helfokus på alkoholen, visst tänker jag mig för men om suget blir för stort så har jag lovat mig själv att unna mig godis eller chips.

Ta hand om dig och fortsätt kämpa.

@Tack så väldigt mycket för din fina återkoppling, det värmer och betyder mycket! Jag tror precis som du att vi är en rätt homogen grupp i forumet, alla olikheter till trots. Det kan skilja mycket i grader av beroende, livssituation, hälsa, ekonomi, och allt annat. Men alkoholen är en och samma fiende som vi behöver hantera på ett eller annat sätt. Det är otroligt värdefullt att få ta del av andras upplevelser och framgångar som motgångar, och även att få skriva av sig själv.

Tack också för att du lättar på mitt dåliga samvete över kosten, att besegra alkoholmonstret är definitivt en kamp där man ibland kan behöva belöna sig med sådant som är mindre nyttigt. En strid i taget, nykterheten gör ju att man har koll och vet vad som ska göras i nästa steg.

Vi tar en dag i taget, idag dricker jag ingen alkohol!

Jag fortsätter räkna dagar, men inte för att nykterheten känns jobbig eller jag siktar mot någon framtida milstolpe, utan för att ge mig själv en klapp på axeln för gott jobb och konkret se att det går att vara nykter under en period som snabbt blir allt längre. Nu har jag passerat 21 dagar och mår bra! En avgörande faktor har varit min mentala ansträngning med att skippa offerkoftan och se på det positiva och möjliga. Jag gräver inte ned mig i sorg och saknad över det första goda glaset och den lätta, rogivande berusningen, utan ser det fina i att vara nykter och vårda mina relationer och mig själv på ett äkta och bra sätt. Jag har avnjutit middagar med goda alkoholfria drycker, med vin runt omkring mig utan att känna något sug överhuvudtaget. Men det kommer tuffare utmaningar framöver, de tar vi en i taget. För nu njuter jag av en känsla av grundharmoni i livet, även om jag förstås har bättre och sämre dagar precis som vem som helst.

Gudarna ska veta att jag försökt få ordning på mitt förhållande till alkohol många gånger förut. Kanske hade jag haft möjlighet att lära mig dricka kontrollerat när jag var yngre och min hjärna inte utvecklats till alkoholisthjärna. Men det kom alltid besvärliga perioder i livet emellan och gav en ursäkt till att dricka mer, eller så var det något att fira, eller så var det min bristande självkänsla som jag aldrig gjort upp med som pockade på åtgärd. Någon gång passerade jag point of no return och blev alkoholist. Kanske är det ett laddat ord för några, men alkoholberoende låter inte helt rätt för mig. Som alkoholist har jag tappat förmågan att bestämma när jag ska dricka och hur mycket jag dricker när jag gör det. Det är nog den insikten och acceptansen som varit grundläggande för mitt beslut att ta avsked av alkohol. Att fortsätta vidare hade förkortat mitt liv rejält, trasat sönder alla mina relationer och lämnat mig ensam och pank.

Att vara nykter känns spännande och nytt, fast jag varit det flera gånger förut, ibland upp till ett år. Idag är jag redo att kasta mig in i det okända utan ett ankare av sorg fäst i känslan av missad gemenskap och bristande självkänsla. Jag tar en dag i taget, men jag njuter på riktigt av att vara nykter.

Jag ser många som försöker på olika sätt att ta kontroll över sitt drickande, genom att dra ned på konsumtionen, ha nyktra perioder och så vidare. Det kan absolut vara möjligt och jag önskar envar all lycka och framgång. Men om man som jag passerat point of no return måste man först och främst inse och acceptera det. Därefter finns det bara nykterheten som alternativ. Frågan är hur man tar sig an den, med panik, ångest, sorg och vemod eller nyfiket utforskande på jakt efter andra sätt att leva livet fullt ut. Att bestämma sig för att vara nykter måste vara förknippat med en känsla av glädje eller åtminstone tillfredsställelse enligt min erfarenhet, annars kommer nykterheten bara upplevas som ett fängelse som man vill fly från så snart det är möjligt.

@Thompa_68. Så bra du resonerar och tänker🌸. Känns som du verkligen är grundad i ditt beslut på riktigt.

Så länge man tycker synd om sig själv och tycker att man missar livet med alkohol så kommer det inte gå. Då blir det som du skriver ett nyktert fängelse…

Kanske behöver man gå på några minor innan man förstår och accepterar att A inte är för mig och leva nyktert är helt ok.

Så fint att följa din resa! Heja dig💪

@Bubbelmorsan Stort tack för din vänliga återkoppling! Ja, jag tror precis som du att man tyvärr behöver gå på några minor för att nå insikt och acceptans, av egen dyrköpt erfarenhet. Kanske finns det de som kan förändra sitt drickande utan att nödvändigtvis satsa på hel nykterhet, men då behövs det nog en hel del jobb och stöd på olika sätt. För att veta att man är förbi point of no return är det nog ett nödvändigt ont att det smäller några gånger för att man ska ta till sig det.

Kanske man i framtiden kan snabba upp processen så att man med undersökning av hjärnan samtidigt som man dricker alkohol kan se hur nervbanor och centra aktiveras och faktiskt ställa diagnosen alkoholist/alkoholberoende utan att man behöver gå genom de usla konsekvenserna som ett okontrollerat drickande riskerar att leda till.

@Thompa_68 bra jobbat och intressant formulerat. Som jag sagt tidigare känns det som om du sätter ord på min historia, min situation och mitt nuläge. Jag ligger några dagar efter dig i denna resa. Hoppas att vi bägge kan fortsätta detta resten av våra liv.

Tack för att du delar med dig🤗

@Thompa_68 härligt att höra att du mår bra. Grattis till 21 dagar och vilket bra jobb du gör! Jag tänker liknande som dig ang att räkna dagar. Vill inte ha ett specifikt mål för då tror en del av min hjärna att jag är klar/botad då. Men vill ändå ha koll så att jag kan klappa mig själv på axeln! Här kommer flera till dig, bra jobbat!

@Thompa_68 Du är så klok och har säkert helt rätt i att det är bäst att ta en strid i taget. det är ju vad hälsoexperter brukar säga.
Den här gången/månaden valde jag dock att försöka tänka att jag ska vara rädd om mig själv med ett helhetsperspektiv. Tidigare har jag under mina vita månader tröstätit godis och gått upp i vikt. Nu känns det roligare när jag ser att jag tack vare träning och hyfsade matvanor blivit av med några onödiga hekton, kanske blir det fler, men när det känts lite trist har jag köpt naturgodis. Väljer att tänka att det är bra gjort av mig, dvs att köpa kanelmandlar i st f lakritsbåtar. Man behöver ju inte vara perfekt, alla steg i rätt riktning är värda en klapp på axeln. Ha det gott!

@Gåbert Det är väldigt mycket klokskap och empati i detta forum, från människor som verkligen förstår vad man pratar om. Det låter bra med helhetsperspektiv. Under flera tidigare perioder av nykterhet har jag gått all-in med träning och kost. Det har gett snabba och imponerande resultat, men jag har aldrig känt den där långsiktiga glädjen, mer kul att andra sett att jag förändrats. Nu förstår jag att jag siktade in mig på att åter börja dricka efter att målet för nykterheten var uppnått, och då blev det ännu mer motiverat att satsa fullt ut, som om hjärnan insåg att här gäller det att maximera det positiva innan det går åt skogen igen. Kanske var det mitt starka belöningscentrum som blev tillfredsställt över min fysiska förändring.

Hur som helst så känner jag att jag nu inlett en varaktig nykterhet och då finns inte trycket på att bättra andra vanor lika tydligt. Jag tränar förvisso en hel del, men lite för ensidigt, behöver träna lite styrka och uthållighet också. Äter väl hyggligt ok, men har svårt att inte ta den där goda tonicen eller andra alkoholfria drycken, tillsammans med något gott snacks. Nåväl, man behöver ju inte bara ta en strid i taget, någon eller några fler orkar man med, sedan får den sista kanske dröja en stund till. Önskar dig en trevlig kväll!

Igår kväll blev det en liten besvikelse efter förhoppningar som inte infriades i den personliga relationen. Jag kände inte direkt något sug efter alkohol för att hitta bort från det till något bättre, men tänkte tanken på vad jag skulle ha gjort förut. Det hade säkert slutat med en urdrucken flaska vin eller ett antal öl, ensam i fåtöljen där jag förmodligen också skulle tillbringat den största delen av natten Därefter tagit mig an dagen, seg, besviken och frustrerad över att ha en massa outtalat inom mig. Men hur skulle någon vilja prata med mig när jag betett mig så?

Det är både med sorg jag gör denna återblick och spelar upp hur jävligt det var, och med glädje för att jag inte är kvar i den miserabla tillvaron utan håller mig fortsatt nykter. Behovet av kommunikation finns dock kvar, här har jag mycket att öva på för att bli bättre på det. Men idag dricker jag ingen alkohol!

Söndag framför Vinterstudion, solen skiner in genom fönstren, katterna tassar mjukt omkring i huset och jag sitter fortfarande i morgonrock och avnjuter ännu en kopp kaffe. Jag känner mig lätt i kroppen, tankarna far men jag kan hålla i trådarna och tänka klart innan nästa impuls tar över. Känslan av att vara närvarande här och nu är påtaglig, även utan någon övning i mindfulness. Igår kom ett visst sug på besök, men jag accepterade det, tog mig något alkoholfritt att dricka och lät det gå över.

Jag uppskattar min nykterhet väldigt mycket och är fortsatt rädd om den. Det jag brottas med just nu är frågan om varför jag inte kommit till detta läge förrän nu. Jag vill inte älta det som varit men använda mina erfarenheter på konstruktiva sätt. Alla i forumet har sin historia och det finns otroligt mycket värdefullt att ta del och inspireras av.

Att vara nykter en period har jag varit många gånger under de senaste 25 åren, men alltid återvänt till alkoholen. Förr eller senare har det inneburit återfall till okontrollerat drickande. Det är inte förrän nu som jag helt och hållet accepterat att jag inte kan dricka alkohol, jag har utvecklat alkoholism, jag är alkoholist. Det skrämmer mig inte, jag låter inte det definiera mig, jag är inte min diagnos. Däremot vill jag att resten av mitt liv blir så bra som möjligt, och då har alkoholen ingen plats.

Jag borde ha förmått komma till denna insikt och acceptans betydligt tidigare, jag har ju upprepade gånger visat att jag inte kan dricka kontrollerat. Men varje period av nykterhet blev ärligt ett enda lidande där jag bara ältade allt negativt och inte förmådde ta tillvara på det positiva. Nu när jag är på andra sidan är det fullständigt underbart, men det är ju själva hin håle att det tagit mig så lång tid. Det hade sparat mig och min omgivning mycket elände om jag varit här för 25 år sedan. Inget kan göras ogjort, men jag kan anstränga mig för att reflektera och kanske få fram tips om hur man kan göra för att komma till insikt och acceptans snabbare.

Det jag funderar på just nu är bland annat följande:
- Beroendevården kan bli mycket tydligare på att hjälpa en förstå om man utvecklat alkoholism och i så fall måste inrikta sig på ett nyktert liv. Det behöver också följas upp av samtal om hur man ska undvika att se det som ett fängelse utan istället ta tillvara på allt positivt det ger.
- Vi behöver prata mer öppet om alkoholism. Beroendeproblematik är en för mild beskrivning, det kan passa den som inte passerat gränsen och fortfarande kan lära sig att dricka kontrollerat. För mig som utvecklat alkoholism behövs ett enkelt och tydligt lackmustest som visar när nykterhet är den enda hållbara vägen. Kan jag inte styra över när jag dricker och hur mycket jag får i mig är jag alkoholist, punkt slut. Då är det också lättare att komma till acceptans över valet framåt.
- Oavsett varför man inleder en period av nykterhet, och hur lång den är/blir måste man fokusera på det positiva och möjligheterna. Som någon skrev, att man är på ett träningsläger. Upplever man att man är fast i fängelse, med full offerkofta på och tycker mest synd om sig själv kommer den nyktra perioden alltid att avslutas och tillvaron efter den är dömd att misslyckas. Här behövs det återigen samtalsstöd, antidepressiva läkemedel om man behöver och uppföljning.
- Min korta erfarenhet av detta forum är överlag otroligt positivt. Det som märks är att många har en ambivalent inställning till alkohol, man vet att man har problem men är osäker på eller vill inte acceptera den lösning som behövs. Kanske skulle det på något sätt gå att förtydliga den avgörande frågeställningen om man ska försöka lära sig dricka kontrollerat eller om man måste lära sig avstå alkohol helt och hållet. Helt enkelt om man utvecklat alkoholism eller inte. Det kan vara stressande för den som inte är redo att lämna alkohol helt att få läsa om hur avgörande nykterhet är för andra, och vice versa tänker jag.

Med dessa lite blandade reflektioner ber jag att få önska er alla en riktigt fin söndag!

@Thompa_68 Jag måste tillägga att jag förstås ser att forumet har avdelningar för nykterhet respektive dricka kontrollerat, vilket är jättebra. Kanske det jag saknar är en given plats för att diskutera om vilken väg man bör gå och varför. Det blir av naturliga skäl högt och lågt i diskussionen, vilket är toppen, men ibland känner jag att det spretar lite för mycket, till exempel att jag skriver om nykterhet i en kontext där någon faktiskt vill och tror sig kunna dricka kontrollerat, och då blir det lätt att man oavsiktligt trampar någon på tårna. Jag tror att en diskussion om man är alkoholist eller inte, om man behöver vara nykter eller kan lära sig dricka kontrollerat kan vara väldigt givande med tanke på alla erfarenheter som finns, men att den kan må bra av att ha en egen avdelning.

Eller så övertänker jag bara, det har hänt förut! :-)

@Thompa_68 Jag tänker också så. Varför tog jag inte det här beslutet tidigare? Och det beror nog på att beslutet måste mogna i sin egen takt, och det tar olika lång tid för alla. En del mognar aldrig beslutet fram hos. Faktum är att de allra flesta fortsätter leva på och av tills de dör i sviterna av sitt alkoholmissbruk. Tråkigt nog är det den dystra sanningen. Vi som lyckats tillhör en exklusiv liten skara. The sober club.

Vi har nog dock alla window of opportunity i våra ryggsäckar, så vi har haft chansen tidigare. Dock behöver man just då kanske få hjälp, inom ett dygn eller kortare tid än så. Det finns en typ av beroendevård (som jag inte minns namnet på nu) som tar emot inom 24 tim. De har också en helhetslösning där de hjälper klienten att styra upp sitt liv. Skulder, boende, relationer, studier, jobb etc. Det är mycket som kan fallera i alkoholens skugga. Den typen av beroendevård borde varje kommun erbjuda. Det skulle spara både pengar och människoliv.

För övrigt är det bra att vi som tillfrisknat pratar om det, bryter stigmat. Visar att alla sorters människor kan drabbas. Att det finns en lösning. Som ringar på vattnet sprider sig kunskap och inspiration vidare och vidare. Och där spelar forumet en väldigt viktig roll. Att det är anonymt sänker tröskeln, fler vågar läsa och skriva. Vi som varit nyktra ett tag kan sedan börja prata om det öppet, visa att man kan stå för det man gjort och göra bot. Att alla kan drabbas, att det finns en lösning. Och du och jag kan bidra med det i vår vardag. Gräva där vi står.

Jag är öppet kritisk mot alkoholromantiken. Jag ifrågasätter alkoholromantiken så fort jag får tillfälle. Jag försöker tex påverka att alla våra företagsaktiviteter ska vara nyktra. Jag försöker få till umgänge med släkt och vänner där alkohol inte inkluderas, tex mötas vid brunch, lunch, promenad, grilla ute osv. Visa att man kan ha kul utan alkohol. Skratta gott och ha djupa samtal. Det går. Och ju fler som gör det, desto naturligare blir det att umgås nykter. Vi ska visa våra barn att alkohol inte behöver vara en del av all trevlig samvaro.

Kram 🐘

PS. Den som här och nu undrar vilken väg som är den rätta kan kolla in youtube: ”Should I try moderation”. Annie Grace tillhör mina husgudar. Den andre är Craig Beck, och hans filmer på youtube är också kanonbra!

@Thompa_68 Intressanta reflektioner! Läser på nätet ”insikt är en term som ofta används inom psykologin för att beteckna en plötslig tankemässig omstrukturering, vilken innebär att man direkt förstår hur ett problem skall lösas”. Jag tror att när man själv har kommit insikt om hur något ligger till, så vill man gärna hjälpa andra till att känna den befriade känslan som kommer med insikten. Att jag inte kom till insikt tidigare än jag gjorde handlade om att jag tyckte att de var mer värdefullt att få dricka mitt vin trots bakfylla och ångest. Jag var inte intresserad av någon lösning som innebar att inte få dricka mitt vin, trots att jag visste att jag hade problem och medföljande negativa konsekvenser. När jag till slut erkände för mig själv att jag verkligen är alkoholist, alkoholberoende, att det är sanningen och att det kommer att sluta illa på något sätt, kom även insikten. Så att göra en förändring måste komma från en själv, att man har motivationen och drivet till att göra det, att det är värt en förändring och blir personligt lönsamt för mig.

Tänker också att det här forumet är bra där man kan reflektera och diskutera, men framförallt att lyssna på vad som sägs eller efterfrågas. Att vi befinner oss på olika platser, olika situationer med olika tankar och mål. Vill man åt samma håll, tex sluta dricka, är det lättare att diskutera i de alkoholfria delarna. Håller med om att man vill vara respektfull och inte vill trampa någon på tårna och pracka på sin egna övertygelse i andra delar av forumet. Var och en styr sitt liv och följer sin egna övertygelse och väg och som känns rätt.

Vi har nog samma övertygelse om vilken väg som är rätt gå, den alkoholfria😁. Opåverkade sinnen och mer här och nu. Ett förhållningssätt om att ett liv utan alkohol är mer värdefullt och ger mer livsglädje och tacksamhet. Jag tänker också att den här vägen i sig är mindfulness.

Vinterstudion är mys och vi har ett OS att se fram emot! Ha en fin söndag!❤️

Tänkvärda reflektioner så här på söndagseftermiddagen 🙂. Jag har haft så mycket stöd av den här typen av människors egna tankar, både insiktsfulla men också då jag läser lite mellan raderna om att man ser sig lite som ett offer, "varför kan inte jag dricka, när andra klarar ett glas eller två utan att trilla dit". För egen del var det först när valet blev svart eller vitt, dricka eller inte dricka, som jag kunde komma vidare. Jag upplevde inte där och då att jag nått botten men jag kunde kliva utanför mig själv och se var jag skulle befinna mig om jag fortsatte att dricka på samma sätt i ytterligare några år, och det gjorde mig bara ledsen och uppgiven. Så valet jag gjorde i maj var att ta bort alkoholen helt och se var det skulle ta mig. Nu utforskar jag den världen och jag känner att det är helt rätt för mig. Känn hopp och lita på processen 🕊.