av Thompa_68

Thompa_68
tors, 2025-12-11 - 09:54

@Bubbelmorsan Tack för varm omtanke! Ja, man lever verkligen parallella liv när den ena parten är fast i beroende. Det tar förstås tid att förändra och jag ska utrusta mig med mer tålamod. Det är fantastiskt att få skriva av sig lite frustration här, utan att bli dömd, bara få fin och konstruktiv återkoppling, goda råd och ibland ett välförtjänt "bara gör det"!

Thompa_68
tors, 2025-12-11 - 09:57

@Andrahalvlek Tack, inser också att jag behöver bättre tålamod och ge utrymme för andras resa, värdefull påminnelse och uppmaning! Tänk bara om det vore så enkelt att prata som att öppet skriva i forumet. Nåväl, det är ändå en god träning, och jag får så fin hjälp med att bolla mina tankar och känslor. Det kommer definitivt att påverka muntlig dialog positivt!

Thompa_68
tis, 2025-12-16 - 18:58

Jag har för ovanlighetens skull haft lite bråda dagar, men det har mestadels varit bra och trevliga aktiviteter som fyllt min tid. Som umgänge med mina nära och kära, förenade i ett traditionellt intensivt och effektivt pepparkaksbakande, där vi alla har givna roller och trivs fint med varandra. Eller jobbaktiviteter, som på sedvanligt sätt ökar i frekvens så här inpå jul. Jag trivs bra med det jag gör, men känslan av att ha svårt att hinna med är lite påfrestande ibland. Men med åldern kommer erfarenhet, det är bara att göra så gott jag kan, förr eller senare kommer jag i mål, finns ingen anledning att stressa, det är bara att hålla i.

Jag känner lite dåligt samvete över att inte ha besökt forumet på flera dagar, ser att mycket skrivits som jag gärna vill ta del av och kanske reflektera över. Och kära @Bubbelmorsan, stort tack för att du tittar in och handfast bryr dig, betyder så mycket för mig! Intressant att utbyte i anonymitet kan betyda så mycket, men visar tydligt att vi i mångt och mycket delar utmaningar och är duktiga på att kommunicera om dem till varandra. Alla ni som läser min tråd, kommenterar och reflekterar och delar i egna trådar, ni är ett fantastiskt stöd för mig!

Nykterheten är intakt och börjar återigen kännas som en kär gammal vän som jag inte behöver ge så mycket uppmärksamhet, den är ändå en självklar del av tillvaron nu. 7 veckor idag, 50 dagar i morgon, men vem räknar..? ;-) Kroppen och hjärnan känns bra, kanske har jag kommit till lite av en platå där jag inte märker någon direkt ytterligare förbättring, men det är så ruskigt skönt att ha kommit till den nivå jag är på nu! Inga baksmällor, ångestkänslor, djup nedstämdhet eller känslan av att kroppen inte hänger med på länge nu. Sedan är utmaningarna i livet kvar att hantera, men jag tar mig an dem från ett betydligt bättre läge nu än tidigare. Framför allt nonchalerar jag dem inte genom att marinera mig i alkohol.

Igår var jag på ett läkarbesök och fick diskutera lite kring min historik, nuvarande fysik och min nykterhet. Allt såg bra ut, naturligtvis höga poäng för noll i alkoholintag. Om jag fortsätter bättra min livsstil så kanske jag på egen hand kan få bukt med något höga blodsockervärden. Jag funderar på ett nyårslöfte, som jag aldrig brukar ge för jag har misslyckats med att hålla dem så många gånger tidigare. Men jag känner mig väldigt motiverad att försöka mig på en tremånadersperiod med så lite sockerintag som möjligt, typ undvika läsk, godis, glas och desserter.

Sömnen är kvar på minuskontot. Jag kopplar den inte längre så mycket till förändringen från alkoholberoende till nykter. Istället tror jag att jag har några utmaningar som hindrar hjärnan från att slappna av. Jag fick lite ångestdämpande läkemedel utskrivet för att hantera kommande flygresor (kommer inte ihåg vilken vänlig forumkompis som gav det tipset, men tack!). Kanske ska jag prova den lite lättare varianten ett par nätter för att se om det kan hjälpa. Inte för att det är någon varaktig lösning, men ibland behöver man få hjälp med att etablera positiva mönster för att få kraften att göra det mer långsiktigt.

En av mina utmaningar är av väldigt privat natur, men jag väljer att berätta om den i alla fall, för kanske finns det andra som kan känna igen sig, det lättar oftast när man vet att man inte är ensam. Det handlar om erektionssvårigheter, vilket nog många män som under längre konsumerat stora mängder alkohol upplevt i olika grad. För mig är lust en viktig del av en relation och här har jag upplevt problem som verkligen fått mig att känna mig illa till mods. Jag vågade ta upp detta med läkaren, vet inte om det var lättare eller svårare för att hon var kvinna, men det blev ett väldigt bra och ärligt samtal. Jag blev erbjuden att prova Sildenafil (Viagra) och bestämde mig för att göra ett försök. Jag har en del fördomar om potensläkemedel och medelålders män, men jag har medicinska orsaker att prova och ser inget direkt att riskera. Vi får se hur det fungerar.

För andra utmaningar finns det inga läkemedel, det är eget jobb och mod att tackla. Här återstår en hel del, men jag ska försöka ta elefanten en skiva i taget. Lite svårt ibland, mycket hänger ihop, men ska man resonera med andra är det ju heller ingen väg till framgång att ta upp allt på en gång. Gäller att se mig själv utifrån och försöka förstå hur jag uppfattas av andra innan jag tar upp förhoppningsvis konstruktiva diskussioner i lugn och ro.

Jag önskar alla en riktigt bra kväll!