av HellenII

HellenII
sön, 2025-12-21 - 01:08

Jag skulle inte fastna i ett sådant förhållande. Jag har sett det utifrån och dömt. Tänkt, hur kan hon inte bara lämna skitstöveln? Tänkt, det ska aldrig vara jag. Kanske är det karma. Döm ingen innan du gått en mil i hens mockasiner.

Lugn och ro, frid, vill jag ha.

Egentligen vet jag inte vad det är som stör mig så fruktansvärt med hans alkoholproblem. Förmodligen är det faktumet att hans beroende är så långt ifrån min värld, mina värderingar, mitt sätt att leva på. Det skapar en väldig distans mellan oss, känns inte som om vi har någonting gemensamt längre.

Jag funderar på att dra ned på gluten för hälsans skull, han funderar på att hälla i sig en box med gift.

Jag saknar att ha någon att prata med.

Jag saknar att ha någon att spela brädspel med.

Jag saknar någon att laga mat tillsammans med.

Jag saknar lugnet och ron.

Lyssnar på hans fylledtavvel med någon kompis i telefon. Lyssnar inte, men hör. Känns som jag lyssnar på någon med -10 i iq.

Saknar att ha någon att prata med. Om vettiga grejer. Om världsliga problem eller möjligheter. Om drömmar..

Kanske är det till viss del också att det inte skulle vara jag, ja vad jag stör mig på hos honom alltså. Det skulle inte vara jag som var ”fast” men någon jag inte vill vara med. Fast jag vill vara med honom ibland. Nej. Fast jag skulle vilja vara med honom om han inte hade alkoholproblem. Men nu har han alkoholproblem. Vill inte vara med alkoholproblem.

Förut kunde jag skilja på honom, och honom med alkoholproblem. Hans handlingar, och han med alkoholproblems handlingar. Nu kan jag inte skilja längre. Han är alltid samma för mig. Älskar du verkligen mig, frågar han. Kommer du ihåg alla gånger du svikit mig, lovat mig någonting du inte levt upp till, väckt mig på natten fast jag bett dig om att få sova, namngett mig med nedvärderande ord, bett mig att försvinna ur ditt liv, tänker jag. Mm, svarar jag.

Vill inte längre att hans barn ska komma till oss, dom har det rimligtvis bättre hos sin mamma. Då slipper de se dig såhär.. ..patetisk.

Hemskt. Hemsk jag är. Som tänker såhär.

Börja från 0, hur gör man?

Det var en retorisk fråga.

Rike
sön, 2025-12-21 - 09:57

@HellenII
Inte hemsk. Alls.
Sunt att inte vilja leva med missbruk.
Du klarar att börja om. Enklare än samma läge om 5 år. Om än tufft.

Hör gärna av dig till mamman så inte barnen är där under påverkan, det lämnar spår för livet ♥️

Blåskrika
tis, 2025-12-23 - 20:42

@HellenII
Du är inte ensam om att känna exakt så här. Större delen av din text hade kunnat vara skriven av mig. Hur kan man lämna när man både vill gå men samtidigt stanna. När man vill vara med den nyktra varianten men föraktar den alkoholpåverkade.

Hoppfulla
tis, 2025-12-23 - 21:12

@HellenII du är inte ensam. En stor del av din text kände jag igen mig i. Jag vill inte längre…men något håller mig kvar. Hoppet som egentligen borde ses som förlorat finns där. Medberoende i så många år. Det är först dom två senaste åren som jag tagit avstånd. Dricker inte själv och ställt ultimatum som nu har brutits. Nu är julledigheten igång och ölkonsumtionen går stadigt upp. Från att ta en öl på en fredag till att dricka varje dag med ursäkter som att man är ledig och man måste få njuta lite av livet.