av sommarkatten

sommarkatten
tors, 2025-12-25 - 11:01

Jag blev lämnad av min livskamrat för ett år sen, vi har levt ihop i över 25år varav de sista åren inte var bra.
Han drack mer o mer och prioriterade vänner mm framför familj.
Jag tycker det är bra att han valde att lämna då jag inte tog det steget, jag trodde vi skulle lösa vår situation. Jag fick själv osunda vanor som jag vant mig av med mer o mer , och är tacksam för det.
Vi hörs av och ses ngn gång och han har nu en helt annan insikt, han förstår varför hans nära relationer förändrats , varför han mår dåligt , att det beror på alkoholen, sen vi flyttade isär har han mått sämre , han dricker mer och umgås med likasinnade.
Han förstår att han har alkoholproblem och att ingen annan än han kan ändra dem, han känner sig som två personer .
Han förnekar ingenting.
Är det större chans till förändring , mår man sämre av sitt drickande , om man ändå har insikt och inte i total förnekelse?

vår2022
tors, 2025-12-25 - 19:44

@sommarkatten Hej! Vet inte riktigt om jag förstår din fråga eller anledningen till den. Menar du om ni ska bli ihop igen och om han kommer att förändras?

Jag tänker annars att ja, man mår allt sämre ju mer man dricker och man kan ha en klar insikt i att man har alkoholproblem och inte förneka det. Den enda som kan göra något åt sitt drickande är en själv. Har man hamnat i djup alkoholism är det en lång väg, även om man har insikt. Men det krävs så mycket mer än så. Hjärnan är kidnappad av alkohol och det är en kamp att bli nykter. Att bli medberoende till en alkoholist är självdestruktivt och oftast den som har den största kampen för att försöka få någon annan nykter och säkert också den som blir olyckligast och mår allt sämre.

Vet inte om det var något svar på din fråga, men det bästa hjälp man kan ge är att be personen be om hjälp från beroendevården och själv göra jobbet, om det finns en vilja till förändring. Att göra jobbet själv, är det enda som kan bli hållbart.

Ha det gott!✨

sommarkatten
tors, 2025-12-25 - 21:28

Tack för svar @vår2022
Vet att jag inte kan göra någonting, men många år har jag hört det är pga relationen , pga av allt annat som han dricker , nu är det som han verkligen förstår att det är för han är sjuk. Och det känns skönt för mig som själv mått väldigt dåligt innan då jag trodde mkt berodde på allt annat .
Ja att det känns som det är större chans till förändring än om man är i ett förnekande?
Att vägen är lång ändå förstår jag men att det ändå finns viss chans till förändring om personen själv ser den har problem?
Han förstår ju att det är pga av hans sjukdom som relationerna blir allt sämre, inte av andra omständigheter.
Tror inte det är aktuellt med ett relation igen förrän personen isåfall söker hjälp.

sommarkatten
tors, 2025-12-25 - 21:33

Jag menar man är mer mottaglig för hjälp mm, än om är i ständig förnekelse , att han nått lite insikt , men ändå att vägen är lång, men ändå att det är lite positivt?

Andrahalvlek
tors, 2025-12-25 - 21:54

@sommarkatten Ett stort problem är att man kan kastas mellan förnekelse och insikt från en timme till en annan. Fram och tillbaka. Det kan pågå i flera år. Just därför att det bara är individen som kan bestämma när den fått nog. Vb måste sluta för sin egen skull. Väldigt många kommer aldrig dithän, de lever i förnekelse från och till resten av sitt liv. Ett liv som sannolikt blir kortare än det kunde bli. De allra flesta alkisar dör av sitt missbruk förr eller senare. Tyvärr. För att de inte får rätt hjälp precis i den stunden de är redo att göra en radikal förändring.

Behåll gärna kontakten då och då, visa att du bryr dig, men dröm inte om en återförening. Låt honom göra sin resa, vart den slutar står i stjärnorna. Tipsa honom om forumet!

Kram 🐘

sommarkatten
tors, 2025-12-25 - 23:15

@andrahalvlek

Tack för svar. Det är ju ändå det jag tycker är positivt att han vet han har problem
och inte är i förnekelse, han vet han kan ta hjälp.
det är nu han verkar vaknat upp.
Jag ska leva mitt liv mm, och kommer ej återförenas men jag hoppas för mina barns skull att insikten håller i sig.

För min egen del så ändrades det ju väldigt för mkt för mig när jag väl började fundera på att jag hade problem, nu blev ju dem dessvärre av medberoendet , nu när vi är isär så är det mkt lugnare , och vill aldrig hamna så igen, så grottat ej ner mig för mkt men känns ändå som ngn form av upprättelse att det ej berodde på
Mig