av An.Me

An.Me
lör, 2025-12-27 - 18:59

Jaha då har jag varit inne här då och då i över 2,5år. Från att hoppas att allt löser sig, till separation, till särbo och nu är det helt slut.

I början kände jag mig stark och fri. Nu känner jag mig ensam, ledsen och svag. Det är nu det är svårt att inte gå tillbaka.

Efter nästan ett år med hjälp från beroendeenheten började han dricka igen, i smyg. Ganska snabbt kom de mindre smickrande sidorna fram. De sidorna som även drabbar mig på olika sätt. Jag trodde och hoppades att han skulle inse att han förlorade sin familj. Men han är tydligen inte på botten ännu och förminskar igen sina problem. Återigen känner jag mig bortprioriterad. Ja jag vet att det är hans sjukdom. Att jag behöver ta av mig offerkoftan och gå vidare i livet. Men jag är för arg och besviken. Han bara tuffar på och lever sitt liv. Själv sitter jag ensam med barn och allt ansvar. Inte för att jag vill ha det på något annat sätt. Det var bara inte såhär jag trodde mitt liv skulle bli. Det gör mig bitter och missunnsam. Sidor jag verkligen inte tycker om hos mig själv. Jag har fått hjälp och ska gå och prata om hur separationen påverkat mig. Jag hoppas det kan göra att jag känner mig lättare igen. Jag hatar att vara fast i det här ekorrhjulet.