av alkoholhjälp

alkoholhjälp
tors, 2026-01-01 - 17:01

Och ännu en gång drack jag för mycket framför barnen. Jag känner mig så misslyckad och skamsen.
Jag hatar att mina föräldrar är alkoholister och att jag inte kan dricka som många andra.
Idag sa jag till sambon - jag är alkoholist.
Jag grät.
Minns inte så mycket efter elva igår, eller jag minns inget alls. Det är inte första gången de hänt med barnen. Jag vill inte att de ska ha en full mamma. Jag vill inte att de ska tas ifrån mig. Fyfan för detta.

Jag är rädd, rädd att ge upp vänner, att lämna förhållandet. För jag vet inte om jag klarar göra denna resa med en man som älskar en kall öl. Han har inga problem.

Jag har inte bestämt mig att sluta men hoppas att det är dit jag kommer. Jag har bestämt mig att barnen inte ska se mig full igen och det betyder ingen alkohol med barnen.

Jag älskar A och hatar det.

Bubbelmorsan
tors, 2026-01-01 - 18:25

@alkoholhjälp. Välkommen hit! Bra gjort att skriva här och erkänna för dig själv att du har problem.

Ge dig själv några nyktra dagar. Efter några dagar kommer du tänka lite mer klartänkt. Allt känns större och svårare när man är marinerad i alkohol. Spendera tid i forumet och läs andras trådar och berättelser. Gå in och skriv här dag för dag hur det går och hur du mår. Allting börjar med ett första steg. Fokusera på en dag i taget.

Börja idag eller imorgon, det blir inte lättare någon annan dag. Stor kram!

alkoholhjälp
tors, 2026-01-01 - 19:23

Tyvärr har jag varit här flera gånger och varje gång försvunnit bort.
Nyår skulle vara lugnt för barnen skulle vara med och vi skulle ut imorgon men nu sabbade jag nyårs kvällen och middagen imorgon, stämningen är inte på topp här hemma vilket jag förstår. Ha ett fyllo bland barn är inte något attraktivt direkt.

Idag var första gången jag sa högt till någon att jag är alkoholist.
Jag dricker inte varje dag eller så men när jag dricker så stoppar jag sällan, dricker tills jag däckar och hur kul är det? Jag minns ju inget ändå några timmar in men jag älskar känslan av när alkholen ger de där lugna ruset.

Nyår va jättebra fram till 23 sedan suddas allt ut. Vaknade på soffan i natt och barnen är hemma! :( hade även gäster med barn här.
Sölat på kjolen och kavajen såg jag.
Vet inte vad jag ska säga till dottern om gårdagen. Full har hon sett mig förut tyvärr.

Om några dagar kommer känslan blekna och jag tänka, de kanske inte var så farligt. Det är så de blivit varje gång.
Men nu blir de inga mer vinkvällar hemma efter en ”tuff vecka” inget mer festande med alkohol för denna mamman med barnen. Jag måste vända detta innan det är försent.
Mina älskade barn är allt också vill jag dricka mig redlös i deras sällskap??
Låg imorse och tänkte på om de varit min sambo som blev full var och varannan månad framför barnen. Ibland riktigt full. Hade nog dragit direkt. Så gör jag så? Tydligt att jag är sjuk! Tanken är inte att det ska bli pangfylla men när jag når en viss punkt ökar jag intaget istället, när alla andra minskar drar jag på.

Att inte dricka när barnen är med har jag gjort förut men då levde jag ensam.
Nu lever jag med en man som älskar öl (han har inte problem med alkoholen)