Min vardag har ingen guldkant, jag flyr hemmet om det går…
Vi skaffade hund, den kärlek hon får gör mig avundsjuk. Jag får inga snälla och trevliga ord. Allt jag får är tystnad, glåpord och utsatthet.
Utåt sätt har jag en fantastisk man, som har företag, trevlig, sympatisk och ser väldigt bra ut. Han är mycket stolt över att han aldrig slagit en kvinna.
Psykisk misshandel är inget han förstår sig på.

Med tiden har han krossat min självkänsla och mitt självförtroende.
Ibland är jag så nere att jag får jobbiga negativa tankar.
När jag avslöjat detta en gång så svarade han: Vad du gör är dina problem, det är inte mina problem.

Jag började CoAnon, för medberoende köpte böckerna och började studera.
Det hjälper många, men blev inte min grej. Kände ingen samhörighet efter steg 6 och slutade.
Har nu börjat med Carl Jungs analyser och har hittat varför jag påverkas till att bli den kuvade empat, som är orsaken till mitt eget lidande.
Det är en tung ryggsäck jag bär, men jag är den som åtminstone kan inse att jag är den enda som kan hjälpa mig själv! Med hjälp av något som tilltalar mig.