av ingenspeciellalls

ingenspeciellalls
mån, 2026-01-26 - 22:19

Jag är snart 30 och lever i en fin relation i en fin del av Sverige med bra förutsättningar. Jag har inte särskilt god ekonomi men jag klarar mig gott.
Men min far och hans släkt har haft alkoholproblem, vilket jag börjat (eller egentligen väldigt länge) förstå har gått i arv till mig. Orättvist.
Min stora längtan är till alkohol. Att få vara själv en kväll för att dricka i smyg. Att min partner ska föreslå att vi ska ta ett glas. Alkoholrelaterade aktiviteter.
Jag kan till och med bli sur om hen inte föreslagit det på för länge (=max en v).

Jag vet inte vart jag vill komma med detta, men nu är jag ensam hemma en period och jag brottas med ”ska jag eller ska jag inte” och förlorar. Hur ska jag göra? Är less

fooliehutten
tis, 2026-01-27 - 03:40

@ingenspeciellalls, du syns, du finns och du är välkommen hit. Jag vet inte vart min förtjusning i berusning kom ifrån, men första halkvartingen gav mig som 15-åring en värld i färg. Det är snart 50 år sedan och nu har jag varit nykter över 700 dagar. Brännvinsbältet är jag uppvuxen i och bar också som ”livrem” år ut och år in; med ett fåtal försök att bryta ”traditionen”. Har sett en och annan gå under av A, bekanta och någon släkting, men först när nya direktiv om hur få enheter man ”kan” dricka kom, så öppnades mina ögon och även om det tog ett tag innan jag började spotta i glaset så har jag som nykter inte tappat byxorna ännu. Det jag bar med mig i form av vanor och tyngd i själen kom över tid att präglas alltmer av återkommande och ökande A-intag. Det insåg jag innan jag blev nykter, men det är inte samma sak som att ta av sig bältet och välja bort alkoholen ur livet. Det nykterheten ger mig är ett jämnt humör, lugn puls, fräsch hy och fast avföring. Helheten i jaget mår så mycket bättre nu när jag insett hur dåligt alkohol är för mig. Saknar jag fyllorna idag då? Nej! Det gör jag inte och ser istället nykterheten som den enda drog jag behöver för att verkligen orka vara i mig själv. Jag känner mig äkta på riktigt nu och det är den största vinsten nykterheten gett; innan levde jag i en föreställning om att bleckorna behövdes för att jag skulle orka vara ”jag”. AH är viktigt för mig och att ta del av andras berättelser, nu din med, är viktiga pusselbitar vid sidan av egna inlägg. Så fortsätt att dela med dig. Styrkekram åt dig i kampen🤗

Bubbelmorsan
tis, 2026-01-27 - 06:40

@ingenspeciellalls. Välkommen hit🩷. Här är du hos vänner som vill vill hjälpa och stötta och som förstår. Gå in och läs trådar här och bli inspirerad. In och skriv varje dag. Det känns så oerhört svårt och hopplöst men du kan, du är ju här nu och vill ha en förändring. Jag hejar på dig!

Hanna0425
tis, 2026-01-27 - 12:40

VÄLKOMMEN! Så starkt av dig att komma hit och skriva. Jag har också fått mitt beroende i arv, men det blommade inte ut förrän jag var i 40-årsåldern. Innan dess var jag en mycket måttlig drickare. Här finns alla typer av historier och generösa personer som delar med sig av både med- och motgångar, fortsätt att komma in här och läsa och, om du vill, skriva också. Kram!

ingenspeciellalls
tis, 2026-01-27 - 14:40

@fooliehutten @Hanna0425 @november25 @Bubbelmorsan
Tack så mycket för era svar, känns fint att komma in och läsa dom
Men ack så smärtsamt.. har en molande ångest och gråt i hela kroppen sedan igår, känner mig äcklig och dålig som har problem med detta. Målet är att hålla mig till helgen och att inte dricka ensam, men jag vet ju också att ett glas är starten på begäret- vilket gör att jag kan bli orolig för hur det ska bli framöver. Har ni tips på hur jag ska hantera skammen och skuldkänslorna? Eller på hur man kommer igenom begäret?
Åter igen stort tack
Just nu är det väldigt tungt

Ros
tis, 2026-01-27 - 14:55

@ingenspeciellalls Hej och välkommen hit. Några tips som hjälpte mig, det var promenader korta som långa, vissa stunder bara blunda o djupandas jag kunde smita in på toan på jobbet o göra det 3 min, hemma längre tid om jag behövde det. Lyssnade på poddar om alkoholproblem, köpte hem god läsk åt smågodis. Jag försökte vara snäll mot mig själv för när jag slutade dricka så kände jag en enorm trötthet. Så vila var viktigt för mig och så läste jag i forumet flera gånger om dagen. Så nu snart firar jag 2 år utan A. Vi finns här för dig KRAM.

fooliehutten
tis, 2026-01-27 - 15:00

@ingenspeciellalls, ångest är ett h-vitte och alla försök att stänga rädslorna ute har jag misslyckats med. Nu fixar jag mingelparty och öppnar alla dörrar och fönster på vid gavel, för rädslorna att kunna kliva in och joina mig på partyt. Nu kan jag lattja i poolen med skräcken i svarta lagunen, hångla med Alien och knapra popcorn med jaws tills magen nästan spricker. Tramsigt? Jo, jag vet men ibland är det enda vägen att bli av med kemiskt producerad ångest, den du känner av nu. Men lite förenklat är det bäst att stanna i känslan tills den klingar av. Djupandas, hålla handen på magen och försöka gå ner i varv. Därefter gäller att undvika 1:a glaset, men det vet du ju redan🤗

Bubbelmorsan
tis, 2026-01-27 - 18:11

@ingenspeciellalls, åh fina du. Skam och skuld är vanligt🩷. Det är en förbannad sjukdom som du inte bett om att få! Lyssna på poddar då fler berättar hur det varit för dem, tex The House, en beroendepodd”. Finns också AA digitalt du kan på och lyssna på andras ”skit” och få tröst i att det ju blir kaos med alkohol.

När man varit nykter några dagar så blir man lite klarare i huvudet och saker kommer i annat ljus. Är du igång med nykterheten? Tänk en dag i taget och inget mer. Och sedan tar du nästa dag och klarar den dagen. Kram🌸

Thompa_68
ons, 2026-01-28 - 10:59

@ingenspeciellalls Jag började med alkohol för att lindra en riktigt dålig självkänsla och kasta av mig min blyghet i sociala situationer. Efterhand blev alkoholen starkt associerad till de flesta kontexter i livet, från fest och resor till ensamma hemmakvällar framför TV:n . Nu försöker jag jobba med att acceptera mig själv, att jag duger som jag är. Dessutom kämpar jag för att ta tillbaka livets händelser från alkoholen, så jag får uppleva glädje och sorg på ett äkta och innerligt sätt istället för att dämpa och bedöva mitt inre så det knappt spelar någon roll vad som händer mig.

För varje dag utan alkohol blir jag starkare både i kropp och själ. För varje kontext jag tar tillbaka från alkoholens vidriga klor, desto bättre mår jag. Jag har firat min födelsedag, jul och nyår de senaste månaderna på ett sätt jag inte gjort på väldigt många år. Jag kommer ihåg allt jag sagt och gjort, jag har lyssnat och blivit lyssnad på, jag har stärkt mina band med nära och kära. Allt är annorlunda och så mycket mer värt utan ruset, som bara förminskade allt jag upplevde och gav en falsk bild av framgångar och egenvärde.

Jag har fortfarande ödmjukt garden uppe, alkoholen är en svår fiende. En dag i taget tar jag, idag dricker jag ingen alkohol och ser fram mot att träna, prata med vänner, umgås med min hustru och njuta fullt ut av vår relation. Allt som fyller livet med positiva upplevelser. Jag kan göra vad som än faller mig in för det finns inget rus som hindrar mig!

Jag önskar dig all lycka till och hejar på dig!

TeTanten
ons, 2026-01-28 - 17:09

@ingenspeciellalls du beskriver den där längtan eller begäret mkt bra. Stor igenkänning.
För mig var det när dessa tankar uppdagat sig i mig som jag började inse att det inte funkar längre, att jag måste då till en förändring. Just att jag började se fram mot att maken skulle åka bort så jag kunde dricka ifred. Att jag kunde gå från att vara helt säker på att jag skulle inte dricka idag till att öppna en tetra bara för jag hittade den i skåpet.
Att jag vaknade på nätterna med hjärtklappningar och ont i organen. Att jag inte ville få till VC för jag var rädd att bli av med körkortet.
Att det blev svårare och svårare att minnas allt jag sagt och gjort på fyllan. Att timmar varje vecka gick,åt till hantera aktiviteten dricka vin.
Kostnaden blir till sist för hög. Och om jag inte lyckades ändra mig skulle jag nog vara mkt förre om fem år till….
Så hamnade jag här. Insåg att alla här delade min skam och min ångest. Och att det går att vända om man tar många små beslut lite i taget.
Kan du bestämma dig för en alkoholpaus och samtidigt lära dig om dig själv och hur alkohol kidnappat dina beslut så är du en stor bit på vägen att må mkt bättre.
Hoppas du hittar det stöd här som jag gjort, finns mkt inspiration att hämta.