Hej. Jag är helt ny här och det här är första gången jag faktiskt söker någon form av stöd och hjälp. Detta kanske blir lite långt men jag hoppas någon orkar läsa och ge lite råd och tankar 🥺
Jag har sedan 1,5 år haft väldigt osunda rutiner kring alkohol.
Jag har sedan tonåren varit en liten partypingla men inte mer än någon annan i mitt ändå väldigt breda umgänge. Sedan 1 år tillbaka när jag träffade min nya partner har jag knappt festat till det alls, enbart vid ett par tillfällen. Men senaste 1,5 åren har jag druckit dagligen, som ångestdämpning och ibland kanske bara ren vana. Det är inte stora mängder utan handlar om 1-2 glas vin. Lite mer på helgen ofta men inte så jag blir full. Men det är något jag behövt varje dag efter jobbet, och skamligt nog ibland även under jobbet även om det bara handlat om nån klunk. Det har blivit en snuttefilt jag inte klarar mig utan. Jag är relativt öppen med min alkoholkonsumtion gentemot min sambo men det händer också flera gånger att jag döljer mitt glas så och då för jag är rädd att han ska ifrågasätta, jag har inte berättat om min egen oro. Jag har gömt flaskor här och var för att kunna ”ta till” om jag måste i smyg. Jag har hällt upp ett glas och fyllt på med vatten för att det inte ska synas. Jag har köpt hem flera flaskor för att ta lite från varje så vi inte behöver slänga tomma vinflaskor så ofta. Osv.
Jag har sedan länge (sen barnsben) haft stor ångestproblematik men ur ett så kallat högfungerande perspektiv där det utåt sett inte verkar så eller märks. Min ångest har dock blivit mycket värre senaste 1,5 åren och plötsligt känner jag att jag inte kan hantera det alls utan alkohol. Om jag måste göra en aktivitet, resa eller göra något utanför min comfort zone försöker jag alltid göra en plan om hur jag kan smyga med mig lite vin, när jag kan smita ifrån, hur jag kan dölja om jag behöver. Jag har svårt att äta middag utan alkoholen innan, frukost/lunch går oftast bra men det är som att min ångest byggs upp under dagen och eskalerar och jag blir så illamående att jag har svårt att få i mig mat om jag inte dricker lite innan. Jag har inte för avsikt att helt sluta med alkohol men vill absolut kunna dra ner så jag är utan nästan alla vardagar åtminstone men jag vet inte hur.
Jag vågar inte söka hjälp via vården för jag har enorma sömnproblem och sömntabletter utskrivet för detta, jag är för rädd att läkaren ska ta ifrån mig detta pga min alkoholkonsumtion.

Kommer jag få mindre ångest om jag lyckas trappa ner? Hur ska jag fixa det? Tar emot alla tips jag kan få.

Hej @lillkaoset ! Du är så välkommen hit🥰 Jag har också levt med ångestproblematik sen jag var liten. Jag har använt alkohol i perioder för att försöka må bättre. Förra sommaren spårade det ur helt, då jag träffat en kille som dricker mycket. Sen november har jag dock tagit tag i detta, och vecka för vecka kontrollerat mitt intag för att hålla mig till måttligt drickande (max 10 enheter/vecka). Här kan jag varmt rekommendera alkoholkalendern som finns på denna sida 😊 Även kursen är väldigt bra att gå igenom, den är via sidan och du gör den helt självständigt.

Nu har jag haft en helt alkoholfri månad och den har varit den bästa sen jag tog tag i mitt problem! 😊 Sover så mycket bättre, känner mig lugnare och mer balanserad i humöret, mindre oro, mindre ångest, mår bättre när huvudet är klart och jag kan känna mig nöjd med mig själv. Har till och med sökt in till en ny utbildning.

Jag kan tipsa om The alcohol experiment av Annie Grace. Det är dels en bok, och dels en kurs du kan göra gratis via en app. Experimentet är att testa hur man mår alkoholfri, och man lär sig nya saker varje dag om hur vi tänker runt alkohol och hur den påverkar oss. Väldigt intressant och bra!

På dag tre handlar det om sömn, och en brittisk författare förklarar hur alkohol skadar sömnen. Det positiva är att sömnmönstret blir bättre efter bara 2-5 dagar utan alkohol. Då kommer REM-sömnen igång igen och hjärnan börjar göra allt den ska igen medan vi sover.
Min sambo sov bara 5-6 h per natt hela tiden medan han drack dagligen (inte stora mängder). Men under sina två alkoholfria veckor började han sova 7-9 h och drömma igen😊. Det har hängt kvar delvis efter att han börjat dricka dagligen igen.
Så om du vill vara nyfiken och testa två eller fyra veckor utan alkohol och se hur det påverkar oro och sömn, tror jag det är en toppen ide! 😊

Fortsätt gärna skriv, det är ett fint stöd vilken väg man än väljer att prova 💞

@lillkaoset, välkommen hit. Jag läser in i ditt inlägg att allt du ser som problem egentligen kommer från alkohol. Så brukar det sett ut för de flesta som skriver här i AH. För mig har livet blivit annorlunda utan alkohol, som jag en gång i tiden precis som du trodde fyllde en dämpande funktion. Det har visat sig vara precis tvärtom. Alkohol ger bara en tillfällig flykt under sin påverkan av din kidnappade hjärna, sen vaknar man upp med hela jaget igen plus kemisk dyngångest att hantera. Sen släpper det och man är som åsnan bakom tappen igen, festar till och lever vidare i en oändlig regress av nedbrytande fyllor. Det är grymt skönt att slippa; det kan jag lova dig! För även om jag ibland får ångest, så blir jag inte paniskt skräckslagen. Pulsen rusar inte längre okontrollerat, jag grubblar inte över vad som skedde igår, hyn mår bättre, ja hela kroppen och själen är helt och hållet i ett softare mode utan den giftiga alkoholen. Så ta nu en nykter dag i taget och fundera varje morgon över om du ångrar att du var nykter igår. Fortsätt så med en dag i taget och ta aldrig första glaset! Det är bara det glaset du har koll på, därefter bestämmer kung alkohol och hovnarren hur mycket du häller i dig; och en sån dagen efter sitter pastor Ågren och gnäller vid din sida. Det är skönt att slippa! Läs allt du orkar om alkoholens dynga och skriv och berätta av dig här i AH. Det finns snälla människor här som du kan bolla med. Styrkekram åt dig i kampen. 🤗