Hej!
Nu är det på gång med orosanmälan hos soc, sambon är förbannad och känner sig dömd, utsatt, förnedrad…och mitt i allt detta känner jag mig som boven… när sambon druckit på kvällarna när vi inte haft barnen så har jag känt mig ensam..jag har låtit honom dricka för sig själv medans jag kollar på tv i ett annat rum.. när vi haft barnen har han druckit varje kväll, 2-3 öl och några glas vin…desto mer på helgen.. det brast för mig när han inte kunde köra dottern täten söndag pga att alkoholmätaren visade rött..då kände jag att han har mig för jag är för snäll, jag är en möjliggörare och löser körningar mm…jag har alltid kört när vi ska någon stans, så han kan dricka öl bredvid…
Just nu känner jag mig helt håglös, efter ha försökt få min sambo att förstå att han måste sluta dricka i ca 3 år, har han nu pga orosanmälan på barnen slutat.. allt lägger han på mig, att han aldrig mer kan njuta av en öl pga att han känner sig dömd, att han aldrig mer kan visa sig på stan, att han aldrig mer kan vara med på tillställningar för han är dömd…offerkofta, egocentrerad, samt ser inte sin egen del alls…känner att allt man gjort för honom har varit för att han ska kunna få dricka, och nu stryps tillgången och då läggs allt på mig…vet att jag måste ta tag i mig själv och inte ta till mig det han säger.. men självkänslan är i botten och igår grät jag medans han hade tagit av sig ringen, inte ville prata..
Kommer insikten komma? Kommer han förstå hur mycket han sårat mig och barnen?

Förmodligen inte - men du. Du o barnen behöver stöd.
Han misshandlar dig för att han inte längre kommer undan med sitt beteende.

Kan ni bo hos någon ett par dagar? Kontakta soc angående anmälan och nuläget och frågar efter stöd- känner så fruktansvärt mycket med dig. Han bestämmer inte, du har makt!!!!!!

Ta all hjälp du kan få ♥️♥️♥️

Ibland måste man ta det stora steget och lämna den som "trycker ner" dig så mycket. Att lämna, få tänka på dig, hitta styrka, ta hjälp, kommer att få dig till ett bättre jag. När han går på behandling, AA eller vad det nu är, med långsiktigt mål och en insikt om att han är alkoliserad och vill ändra sitt liv, då kan ni MÖJLIGEN tala om en eventuell framtid. Våga gå innan det är för sent. Och ta hjälp av Beroendemottagningen!

@diris Det låter så tungt. Känner verkligen med dig. Vad behöver du just nu för att ta hand om dig själv?

Kanske kan det vara klokt med en del känslomässigt distans. Kanske även fysiskt? Så du får vara själv och inte behöver ta in hans reaktioner hela tiden. Ta en lång promenad, träffa en vän, gå på bio. Åk bort någonstans, hälsa på familj? Förstår att det måste kännas svårt när det är kris. Men om du lyckas avlägsna dig själv lite från hans process, är chansen kanske större att han börjar möta sig själv istället för att skylla allt på dig. Du behöver inte lämna om du inte vill eller är redo, men försök skapa utrymme för dig själv och låt honom koka lite i sin egen soppa😊