av Varafrisk

Varafrisk
fre, 2026-02-27 - 23:26

@Geggan Tack❤️ Ja, det är verkligen obeskrivligt tomt😔 Det är så mycket som är förknippat med vår älskade hund, Som igår tex när jag var och handlade då tänkte jag att jag kunde passa på att köpa lite hundmat…

Jag känner mig verkligen fast som i en knipa..Vill verkligen inte vara kvar på jobbet.. men kan inte sluta utan att ha ett nytt jobb… känner mig inte alls pepp på att söka nytt jobb men ska söka ett jobb som skolkurator på en högstadieskola…Jag känner att när man är 63 år behöver man ngn extra utbildning el ngt annat särskilt för att få jobb…jag vet inte om det är så, det är bara min känsla. Jag dräneras verkligen av mitt jobb… och om jag är kvar så kommer jag absolut inte må bättre. Jag kan även känna att jag har inte råd att slösa bort mitt liv på ett jobb som tar all min energi. Skulle träffat en vän imorgon, hon skulle kommit hem t mig men jag fick ställa in pga min mage är inte alls i form, många toabesök under dagen. Tror det beror på inre stress. Hursomhelst så kommer min vän nästa helg.

Min dotter har spelberoende och fick ett återfall häromdagen. Det var ensamheten, de långa dagarna, tristessen som gjorde att hon föll. Förlorade några tusen…som hon absolut inte har råd att förlora. Efteråt mår hon så dåligt så hon berättar för oss föräldrar. Vi pratar om det. En vän t henne tipsade en app som kunde stoppa så hon inte kan spela. Hon ringde även t rådgivningscentrum för att få hjälp men ingen svarade just då. Jag tycker ändå att hon handlar mer moget än vad hon gjort tidigare. Men tänker på när tiden kommer då vi föräldrar inte längre finns. Det är så sorgligt att hennes liv ska vara så här men hon hennes styrka är hennes uthållighet, hon ger inte upp, hon klagar inte.

Imorgon är det sista februari och på söndag kommer mars, första vårmånaden. Ser fram emot när det börjar växa i trädgården igen.

Önskar er alla en fin helg🌷

Kramar ❤️

fooliehutten
lör, 2026-02-28 - 06:26

@Varafrisk, ditt jobb verkar inte alls bra för dig. Känner igen detta och är också snart 63. Jag vet inte hur det är för dig men jag började tidigt ställa in mig på pensionen. Jag ökade på semestern och började planera för att gå ner i arbetstid. En ny halvpsykopat till chef fick mig att känna av utmaningarnas syndrom igen; det fick mig att tänka om och ändra livsplanen. Så här skrev jag till mig själv i ett tidigare inlägg. Hoppas det kan ge dig några idéer:

”Hej alteregon, trist att det är knepigt på din arbetsplats. Har du kollat upp dina siffror på ”Min pension”? Jag är samåldrig med dig och kommer strax att börja ta ut privat- och tjänstepension. Vid 64 börjar jag plocka ut % från allmänna. Nallar under tiden också av mitt sparande, ”men hellre snålt ett tag och ’stjäla’ av mig själv än att dräpa mig hos en rälig arbetsgivare” tänkte jag och sa upp mig. Har även en partner som jobbar ihop strån till stacken och lite slattar kvar från A-kassa. Du skrev att du måste jobba åtminstone till 66? Men hur stor skillnad blir det egentligen på pensionen mot om du går nu? Jag har räknat min pension till förbannelse på utagsplaneraren och konstaterat att: visst blir det lägre pension per månad om jag går tidigare men tar jag inte ut fullt från början så blir det inte så stor skillnad när jag väl tar helpension. Visst kliver jag ner några kronor men den ”stora slanten” på pensionskontot påverkas inte så mycket om jag sliter några år till. Nu vet jag inte hur det är för dig, men jag tänkte för flera år sen att jag ville gå vid 64, märkt som jag var av Beatles dänga ”When I’m 64”. Nu är jag ute i hyfsat god tid och har börjat släppa tanken på arbete. Hursomhelst har det varit skönt rent mentalt att ställa in sig på sin plan. Jag har aldrig riktigt trott mig bli rik på pensionen, men det ska inte hindra mig från att leva rikt liv i nykterhet när jag väl blir ”statsanställd” på heltid. Jag kommer att minska utgifterna även efter den löneförhöjning nykterheten gett. Helt kostnadsfritt får jag också ut så mycket fint i tillvaron. Häpnadsväckande många gratis intryck gick mig helt förbi under alkoholepoken. Mitt enda orosmoln är att stadiet jag går in i känns så definitivt, men jag jobbar på att gilla läget. Det är som det är med tiden. Så slå dig fri från bojorna käre alteregon och börja tänka pension, det är också gratis åtminstone under tiden du leker med tanken i utagsplaneraren”

En annan sak är att den högre pensionen måste ha många levnadsår för att betala tillbaka summan man fått ut av att gå tidigare. Men man får då räkna bort inkomster man får av att slava vidare förstås🤔. Det är ingen enkel ekvation, men att förbereda sig är inte skadligt och kan samtidigt ge glädje och lite hopp. Styrkekram åt dig och trevlig A-fri helg 🤗

Varafrisk
sön, 2026-03-01 - 11:09

@fooliehutten Tack för att du delar med dig av dina tankar gällande pensionen 😊
Hösten -24 hade jag hjälp av en tjänsteman på Skandia för att gå igenom pensionen. Jag har dragit mig länge för att göra det eftersom jag visste att pensionen skulle bli skrämmande låg. Jag tillhör gruppen av kvinnor som gått in i den sk ”kvinnofällan”. Har haft vikariat, deltidsarbeten inom lågavlönade yrken, studerat. Min pensionsålder är 67. Eftersom jag utbildade mig i 40-årsåldern tänkte jag nog då att jag kunde jobba över pensionsåldern. Det berodde dock inte på ekonomin utan att jag ville testa olika jobb. Fast nu är situationen annorlunda.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra men så här kan jag inte ha det. Vill ju ta vara på livet🙏🏻

Kram 🤗

Varafrisk
ons, 2026-03-04 - 11:43

Har tagit en liten kort promenad i solskenet☀️så tomt det är att gå ensam utan vår hund🤔Som jag saknar henne!!
Två veckor idag sedan hon somnade in….
Om ett par timmar ska jag hämta min dotter och åka på en liten utflykt både hon och jag behöver miljöombyte. Det är inte målet som är det viktigaste utan att vi kommer ut lite grann. Det brukar innebära väldigt bra samtal och jag kan samtidigt se vad det ger och vad det tar i energi.

När det gäller mitt jobb så känner jag att jag har gjort vad jag kan göra. Före jul har jag både till chefen, till skyddsombudet och till hälsoombud sagt att det förekommer grupperingar på jobbet. Har inte fått ngt gehör för det. I måndags när min chef går sin ”måndagsrunda” hade jag inte tänkt säga ngt för det tar så mycket energi!! Hon frågade dock hur det var och då sa jag som jag kände, att det är dålig stämning på jobbet, att det är liksom två läger på jobbet och några som inte inblandade i något läger. Chefen tycker att hon har gjort vad hon kan vilket hon uppenbarligen inte har gjort. Saker som hon sagt t mig sa hon att hon inte har sagt. Hon sa t mig att det var tråkigt att jag inte trivdes och vad skulle jag göra åt det? Jag sa t henne att det är hennes ansvar, arbetsmiljön. Hela tiden var hon som ett stoneface i ansiktet. Igår på team gick vi en runda och alla fick säga något hur man upplever sin arbetssituation. Jag berättade att jag mår dåligt, att jag tycker inte att det är en bra stämning, att jag tycker att det är sorgligt att psykologerna ska sluta, att det är svårt att arbeta halvtid. Det var ingen som sa något, alla satt som ufon helt tysta. Igår när jag kom hem hade jag en orosklump i magen….tänkte..kanske var det dumt att jag sa något.. att jag också kunde säga att det var bra🤔 men så tänkte jag…nej, jag hade krympt ännu mer, jag måste vara sann mot mig själv, jag hade mått så dåligt annars! Så, det kändes ändå som en börda föll från mina axlar även om inget löstes men sanningen mot mig själv var viktig!
Jag har sökt ett nytt jobb. Jag har allt vad som krävs för jobbet. Chefen har jag jobbat tillsammans med då hon var rektor och jag skolkurator då gav hon mig positiv cred men få se hur hon tänker nu när hon är chef för elevhälsan. Spelar min ålder någon roll eller om ngn annan får jobbet vad har den personen för erfarenhet?

Ha en fin dag☀️🥰

Suey
ons, 2026-03-04 - 13:24

@Varafrisk Jag förstår att du saknar vovsen din.

Apropå att alla är tysta då man kommer med sina inlägg. Är det icke så jämt? Är detta icke så människor reagerar jämt då det gäller känslor. Kanske att man kan snacke enskilt med bästa vännen sin, om man nu nån har, men om det gäller diskussion i grupp så lär nog också bästa vännen sitta tyst.

Sådan är ändå min erfaring. Jag tog upp en sak härom dagen i en grupp i gruppen, där jag ville ha delgruppens uppfattning utan att ha nåt direkt kontroversiellt att si, även om jag hade en åsikt. Tvärtyst. Orka med folk. Att huvudgruppen driter ännu mer i vad jag tycker förstår du. Bara jag sköter mej och ler åt alla är de förnöjde.

Vi ska tro på oss själva, Varafrisk. Heja oss.

Kram ❤️

Varafrisk
ons, 2026-03-04 - 22:25

@Suey Ja, heja dig och mig❤️ Nej, det är livsfarligt att prata hur man känner och upplever saker och ting. Min kuratorskollega har aldrig på mina snart 8,5 år på jobbet frågat mig hur jag mår oavsett om jag är sjukskriven eller ej.
Och, med detta inlägg avslutar jag onsdagen och går och lägger mig.

Godnatt och kram❤️