av Tjej82

Tjej82
mån, 2026-03-16 - 08:06

Godmorgon, då var jag här igen efter år av försök till att ta kontroll över mitt drickande. Ibland går det bra men senast igår gick det överstyr. Jag bara hällde i mig vin och vaknade upp med minneslucka. Vidrigt är det och ångesten får mig att vilja sjunka genom jorden.

HUR kan jag göra så här med sambo och barn hemma?? HUR kan jag riskera mitt förhållande såhär och HUR kan jag låta min barn se mamma bli ”konstig” IGEN?!!!!

Har flera ggr tidigare velat dra ner, ta en vit period osv men hur tar man beslutet om aldrig mer? Känns så oerhört läskigt. Tänk ett glas bubbel i solen på resan, på någons bröllop, på nyår. Det ska ju liksom vara, eller?

Behöver allt stöd och tankar kring det där beslutet. Nu är det nog. Jag måste typ säga att jag är allergisk eller nåt för att kunna sluta helt. Att sluta helt är ju också att erkänna inför alla att man har problem. Ingen vet dock hur stora de faktiskt varit. Jag skäms. Jag behöver hjälp.

bergaberg
mån, 2026-03-16 - 09:24

Godmorgon befinner mig i samma sits som dig. Jag tror på det sist nämnda du säger att sluta helt, känner däremot ingen skam över att säga att jag har ett problem som bottnar sig i lågsjälvkänsla, oro och stress. Har kommit till flera insikter gällande min konsumtion. Jag dricker för att fly, slippa känna stress, ångest bli någon annan. Alkoholen är det som är fokus för mig och inte själva kvällen, umgänget eller platsen. Skälen till att dricka finns alltid där som du beskriver snart sommar då vill man ju ta det där glaset bubbel på verandan i solen.
Det lutar mot att söka professionell hjälp. Jag hoppas du kan finna kraften att hitta hjälpen och få följa din resa. Själv kontakta jag psykiatrin idag.

Tjej82
mån, 2026-03-16 - 11:57

@bergaberg tack snälla för svar! Så otroligt skönt att veta att msn inte är ensam. Har också planer på psykiatrin, men återigen kommer skammen i vägen… Berätta gärna vilket mottagande du får hos vården. Lycka till!

JHL
mån, 2026-03-16 - 14:15

@Tjej82
Hej,
Då din profil inte är nyreggad så antar jag att du kämpat i några år. Det är en jättebra insikt du har och att söka hjälp är jättebra. Du kan även ringa alkoholhjälpens telefonlinje, där kan du få rådgivning av proffs. Min erfarenhet av att få hjälp är från regionens beroendevård samt kommunens alkoholterapi. Båda fyller sin funktion, där jag bor så får man från regionen medicin/piller (antabus, naltrexon och liknande). Jag provade Naltrexon men det var ingen höjdare ch jag ville inte ta antabus så jag "skrev ut mig själv" och får givetvis komma tillbaka om behov finns. Kommunen hade en erfaren alkoholterapeut som jag träffade 5-7 ggr. Det tog ett tag innan det klickade men vi pratade om ditten och datten runt alkohol, några konkreta råd såsom att vara förberedd om du blir erbjuden alkohol på en fest eller andra tillställningar(ha några intränade svar "jag kör bil", "tack men nej tack jag ska upp tidigt i morgon", "jag försöker gå ner i vikt" osv). Jag fick ven göra en undersökning om vad mina triggers är för att dricka, vi har ju olika triggers en del har ångest, andra vill fly något, jag hade något i stil med att förstärka vilket stämde bra eftersom jag gillade känslan av att vara påverkad av alkohol.

Jag medger att det inte var det stoltaste ögonblicket när jag gick in i vänterumen men där såga jag altifrån folk i kostym till en del som varkade ha det tuffare (eller hade kommit längre i den degenerativa resan). I det store hela var detta en nyttig lärdom för mig som jag givetvis helst hade varit utan.

Om du söker runt i forumet så finns det oro för socialen och barn samt körkort och Transportstyrelsen. Mina barn var myndiga och Transportstyrelsen blev inte kontaktad vilket så här i efterhand är helt otroligt, givet nivåerna på peth-värdena jag hade.

Testa med att ringa alkoholhjälpens telefon, du är anonym och sätter bollen i rullning.

Till sist så var det väldigt tydligt att alla jag kom i kontakt med ville mitt bästa och hjälpte till.

Lycka till med vilken väg du än väljer.

bergaberg
mån, 2026-03-16 - 20:38

@Tjej82 Visst är det, vi är nog en del i den här sitsen. Jag har haft uppehåll i flera omgångar, en gång i 6 år intalar mig till slut att nu vet jag vad jag gör. Inbillar mig dumma idéer att om jag inte dricker sprit utan endast vin så kommer det fungera men icke. Jag hoppas du har fått tid att tänka och landa under dagen. Jag återkommer med deras svar men har inte så stort hopp då jag vet hur ansträngd psykiatrin är. Ta hand om dig.

Amanda L
tis, 2026-03-17 - 12:35

@Tjej82 Du är verkligen inte ensam och dina tankar är nästan som från en mall.
Väldigt mycket beror på alkoholen i sig. Alkohol skapar ångest och skam.
En ångest som brukar lätta efter någon vecka. Skammen brukar också lätta med tiden.
Det är ju inte skamligt att bli beroende när man dricker något som hela samhället intalar oss är "naturligt" och "härligt". Och det kan det ju vara ända tills man hamnar i din sits och min sits. Och många andras.
Din hjärna är också delvis kidnappad av drogen. Det är därför du tänker att du ska "mista en guldkant". Trots att din kloka hjärnhalva VET att det inte är någon guldkant att känna som du gör just nu.
Tyvärr kan man inte "bara" välja det trevliga med detta gift. Allt ingår: skam, ångest etc...
Ju fortare man inser det desto bättre. Jag vet att en del kan styra om sitt beroende och lära sig dricka måttligt. Men det gäller verkligen inte alla och det är också mycket svårare än att bara sluta dricka helt. Det fungerar ju precis som med rökning. Varje gång en fd rökare tar en cigarett så "vaknar" begäret i hjärnan och de vill ha fler. Kampen mot beroendet måste tas om och om och om igen. Jobbigt. Denna ständiga kamp orkar inte alla ta hela tiden.
Om du slutar helt så är det också jobbigt en period, men sedan lägger sig beroendet och sover.
Visserligen kan du då bli medveten om andra saker som kanske triggat ditt drickande, som dålig självkänsla, vilja att fly eller annat. Skillnaden är att du då kan ta itu med dessa problem på riktigt. Inte hälla gift på dem :) Det funkar ändå inte.
Jag slutade dricka för tre år sedan och det har inte hindrat mig från att gå på fester, äta goda middagar med vänner, njuta av livet i stort och smått. Självklart kan jag fortfarande drabbas av själva livets svårigheter, men jag är iaf här på riktigt. jag kan göra nyktra bedömningar och försöka lösa problem.
Jag har också upptäckt att livet är alltför intressant och spännande för att suddas till eller förstöras av droger. Hur många helger har jag inte slängt bort av mitt enda liv på att vara bakfull och trött.
När beroendet lockar dig med att "du ju inte är beroende" "nog kan dricka ETT glas, vill ha en "guldkant". Lyssna inte. Det är BARA drogen och ditt beroende som talar.
När du är fri kommer du att se det så mycket tydligare.
Därför jättebra att du kommit tillbaka hit. Jag vet att det är jobbigt ett tag, men du kan leva ett liv utan minnesluckor, ångest, skam....:) Utan oro för barn och partner osv...
Jag hejar på dig! :)