LightOrange

Så jag har brukat rätt friskt sedan 2015, har gått lite upp och ner med vilka mängder det handlat om, men progressiv som sjukdomen är, är ju hur det blivit för mig också. Blev till nivån av total paranoia, ”skuggfolk”, sömnlösa nätter med mera. Nu idag är det 79 dagar fritt från alkoholen, det längsta någonsin för mig. Är inte lätt men jag håller i. Det jag har mest problem med är min ihållande sorg, det är som en boll i magen av gråt, en känsla av klumpen i halsen som aldrig släpper och som jag dessutom inte vet vad den består av för minnen eller känslor riktigt. Är konstant på 0 om man har en 0-100 skala av energi, så trött jämt. Jag är aktiv på fritiden med träning 4 dagar/veckan och jobbar heltid så igång är jag. Om någon här har haft likande känsla av konstanta minnen som snurrar i huvudet av saker man önskar hade blivit annorlunda, sömnproblem och trötthet, tar jag tacksamt emot tips. Vill bara det ska ta slut detta lidande, men en dag i taget.